Räls i en mening
Satts på räls.
Det gick som på räls.
Man ställs på en räls.
Jobbet gick som på räls.
Allt verkade gå som på räls.
Sedan hade resten gått på räls.
Räls lades, ventiler täpptes igen.
Sedan hade allt rullat som på räls.
Mina känslor går på räls av stål.
– Som på räls, konstaterade Stigson.
Journalisten förringad till ett stycke räls.
Det mesta går som på räls, även om ett kaos rasar inom mig.
Fram till detta ögonblick hade deras samtal gått som på räls.
enhetligt formade och ställda på en räls som de följer livet igenom.
I stort sett allt han företog sig tycktes sedan länge gå som på räls.
Ena framhjulet skar ner vid sidan om asfalten, och kanten styrde som en räls.
Duken bakom talarstolen blev ljus och en bild som liknade en bit räls blev synlig.
Allting har gått som på räls fram till nu, men jag kan inte avfärda det ni säger.
Hyllorna löpte på räls i golvet och flyttades med hjälp av diskret zummande elmotorer.
Bredvid huset gick räls längs den branta fjällsidan och försvann i det svarta vattnet.
Varför ska du alltid trassla till allt? Det här går på räls och du saboterar det.
År 1928 fanns ingen utlagd räls att finna för den som drömde om en karriär som sångare.
Konformisterna, de snarstuckna, de inprogrammerade, de som ställts på en räls hatade honom.
Hon var en riktig landsortsveterinär vid det här laget och det gick som på räls, tyckte hon.
Vi har 9001 kilometer på räls bakom oss och enligt tidtabellen är vi bara fyra minuter försenade.
Han upptäckte till sin förvåning att arbetet med att formulera Henriks självbiografi gick som på räls.
Tåget fortsätter så länge det får, så länge det finns räls, och det finns räls nästan överallt nu.
Järnvägen som gick från norr till söder måste vara nedlagd, för Nils ser ingen räls ute på alvaret längre.
Smutsiga var de, och de drack vodka som rallarna gjorde där hemma, de som lade räls kors och tvärs genom Sörmland.
De försöker bibehålla kontinuiteten för det är lättare att ordna så att tåget fortsätter längs samma räls.
– Som på räls, krystade jag fram som svar på Saras fråga men mitt gubbskämt passerade lyckligtvis obemärkt förbi.
Det gick som på räls.
Man ställs på en räls.
Jobbet gick som på räls.
Allt verkade gå som på räls.
Sedan hade resten gått på räls.
Räls lades, ventiler täpptes igen.
Sedan hade allt rullat som på räls.
Mina känslor går på räls av stål.
– Som på räls, konstaterade Stigson.
Journalisten förringad till ett stycke räls.
Det mesta går som på räls, även om ett kaos rasar inom mig.
Fram till detta ögonblick hade deras samtal gått som på räls.
enhetligt formade och ställda på en räls som de följer livet igenom.
I stort sett allt han företog sig tycktes sedan länge gå som på räls.
Ena framhjulet skar ner vid sidan om asfalten, och kanten styrde som en räls.
Duken bakom talarstolen blev ljus och en bild som liknade en bit räls blev synlig.
Allting har gått som på räls fram till nu, men jag kan inte avfärda det ni säger.
Hyllorna löpte på räls i golvet och flyttades med hjälp av diskret zummande elmotorer.
Bredvid huset gick räls längs den branta fjällsidan och försvann i det svarta vattnet.
Varför ska du alltid trassla till allt? Det här går på räls och du saboterar det.
År 1928 fanns ingen utlagd räls att finna för den som drömde om en karriär som sångare.
Konformisterna, de snarstuckna, de inprogrammerade, de som ställts på en räls hatade honom.
Hon var en riktig landsortsveterinär vid det här laget och det gick som på räls, tyckte hon.
Vi har 9001 kilometer på räls bakom oss och enligt tidtabellen är vi bara fyra minuter försenade.
Han upptäckte till sin förvåning att arbetet med att formulera Henriks självbiografi gick som på räls.
Tåget fortsätter så länge det får, så länge det finns räls, och det finns räls nästan överallt nu.
Järnvägen som gick från norr till söder måste vara nedlagd, för Nils ser ingen räls ute på alvaret längre.
Smutsiga var de, och de drack vodka som rallarna gjorde där hemma, de som lade räls kors och tvärs genom Sörmland.
De försöker bibehålla kontinuiteten för det är lättare att ordna så att tåget fortsätter längs samma räls.
– Som på räls, krystade jag fram som svar på Saras fråga men mitt gubbskämt passerade lyckligtvis obemärkt förbi.
Rälsen knakar och gnisslar.
En skenande vagn nere vid rälsen.
Det skrapar i rälsen och marken skakar.
De bestämde att rälsen skulle rivas upp.
Ove jobbade sina två veckor nere vid rälsen.
Ska vi lägga ut rälsen? frågade Johnny.
Ove tyckte om alla männen vid rälsen, utom Tom.
Då inser han att hans ena känga fastnat i rälsen.
Det lutade i kurvorna, så man slapp räta ut rälsen.
Men farten är hög nu, rälsen dunkar och vinden viner.
Den dubbelspåriga rälsen hade givetvis också utvidgats.
Hjulen gnisslar mot rälsen och Malin ser på Siv Lennartsson.
Joona håller på att falla när han går ner från rälsen.
Dånet från maskinrummet och rälsen är rytmiskt och monotont.
Långt bort till höger kunde de se gestalten gå på rälsen.
– Du har bara fastnat med örat mot rälsen, sa Jarnebring och log.
Problemet uppstår när det visar sig att rälsen är uppbruten efter en kurva.
Han drog loket försiktigt fram och tillbaka på rälsen framför stationshuset.
Ett nytt tåg var på väg in mot perrongen, han hörde dunket i rälsen ovanför.
Och efter det var han, så långt det angick någon av gubbarna vid rälsen, okej.
– Han räddade livet på en man som trillade ner på rälsen! hojtade garageporten.
Så gör vi en sväng på fältet, sliter lite asfalt, lägger örat mot den gamla rälsen.
Jag måste se huset där hon bodde, kolla av hennes färdväg, lägga örat mot rälsen, du vet.
Järnvägsbommarna är på väg ner, men Joona ger gas över rälsen och bommarna dunsar mot biltaket.
Som om rälsen skulle ligga där och bara vänta på dem varje morgon utan att ha något bättre för sig.
Spårvagnen från stadens mitt stannade till vid Radetzkyplatz och följde sedan rälsen längs Löwengasse.
– Äh, jag fiskade upp en slips från rälsen, det är väl för fasen inget att hålla på om, mumlade han.
Den gamla rälsen användes fortfarande för godstrafik och löpte från Värtahamnen genom hela Lill-Jansskogen.
Hagelskotten har dämpats av kläderna i ryggsäcken – loket dunkar fram över rälsen och ingen tycks ha hört något.
Jag tittade ner mot rälsen, ungefär där de måste ha släpat ut miljoner pund och vad ser jag? Ett litet engelskt mynt.
Jag bad honom stanna där vägen slutar mot rälsen, hoppade ut och fintade bort chaffisen genom att springa över gångbron.
En skenande vagn nere vid rälsen.
Det skrapar i rälsen och marken skakar.
De bestämde att rälsen skulle rivas upp.
Ove jobbade sina två veckor nere vid rälsen.
Ska vi lägga ut rälsen? frågade Johnny.
Ove tyckte om alla männen vid rälsen, utom Tom.
Då inser han att hans ena känga fastnat i rälsen.
Det lutade i kurvorna, så man slapp räta ut rälsen.
Men farten är hög nu, rälsen dunkar och vinden viner.
Den dubbelspåriga rälsen hade givetvis också utvidgats.
Hjulen gnisslar mot rälsen och Malin ser på Siv Lennartsson.
Joona håller på att falla när han går ner från rälsen.
Dånet från maskinrummet och rälsen är rytmiskt och monotont.
Långt bort till höger kunde de se gestalten gå på rälsen.
– Du har bara fastnat med örat mot rälsen, sa Jarnebring och log.
Problemet uppstår när det visar sig att rälsen är uppbruten efter en kurva.
Han drog loket försiktigt fram och tillbaka på rälsen framför stationshuset.
Ett nytt tåg var på väg in mot perrongen, han hörde dunket i rälsen ovanför.
Och efter det var han, så långt det angick någon av gubbarna vid rälsen, okej.
– Han räddade livet på en man som trillade ner på rälsen! hojtade garageporten.
Så gör vi en sväng på fältet, sliter lite asfalt, lägger örat mot den gamla rälsen.
Jag måste se huset där hon bodde, kolla av hennes färdväg, lägga örat mot rälsen, du vet.
Järnvägsbommarna är på väg ner, men Joona ger gas över rälsen och bommarna dunsar mot biltaket.
Som om rälsen skulle ligga där och bara vänta på dem varje morgon utan att ha något bättre för sig.
Spårvagnen från stadens mitt stannade till vid Radetzkyplatz och följde sedan rälsen längs Löwengasse.
– Äh, jag fiskade upp en slips från rälsen, det är väl för fasen inget att hålla på om, mumlade han.
Den gamla rälsen användes fortfarande för godstrafik och löpte från Värtahamnen genom hela Lill-Jansskogen.
Hagelskotten har dämpats av kläderna i ryggsäcken – loket dunkar fram över rälsen och ingen tycks ha hört något.
Jag tittade ner mot rälsen, ungefär där de måste ha släpat ut miljoner pund och vad ser jag? Ett litet engelskt mynt.
Jag bad honom stanna där vägen slutar mot rälsen, hoppade ut och fintade bort chaffisen genom att springa över gångbron.