Rymden i en mening
Rymden tar över.
Rymden var som glas.
Skeet stirrade ut i rymden.
Jag reser naken genom rymden.
Rösten från rymden återkom.
– Gudarna kommer från rymden.
Hon hör hans leende genom rymden.
Tänkte på Det våras för rymden.
Han stirrade tomt rakt ut i rymden.
Och plötsligt skälvde rymden till.
Ett flygplan blinkar sig upp mot rymden.
Astra hade svårt att komma upp i rymden.
Och åter var rymden vit, stilla, oändlig.
Ja! Ja! Och nu svävade hon bort genom rymden.
Och åter var rymden fylld av kyla och ensamhet.
Ett litet barns skratt hade dött bort i rymden.
Är du ensam i kväll, Elvis, där uppe i rymden?.
Flammorna gjorde natt till dag och lyste upp rymden.
Hans gråaktiga ögon stirrade oseende upp i rymden.
Det var den rymden Ney hade sett ut att längta till.
Allans fantasi hade tagit sig hela vägen upp i rymden.
Rymden är en blå glaskupa, som sänker sig runt jorden.
De fordrade den blå oändliga rymden, där ljuset badade.
Men ett annat skrik korsade hennes i den skälvande rymden.
Även sedan det tystnat, tyckte de att rymden genljöd av det.
Hon hörde hans leende färdas genom rymden och blev förbannad.
Hela den ljusblå rymden klingade av musikstötar och hästtramp.
Jag har nu kommit ur störningsområdet i den här delen av rymden.
Hans huvud vibrerade och gungade lätt som om han svävade i rymden.
Bell tyckte att något for genom rymden och träffade hennes tinning.
Bell vände åter ansiktet mot den mörka rymden därutanför fönstret.
Rymden var som glas.
Skeet stirrade ut i rymden.
Jag reser naken genom rymden.
Rösten från rymden återkom.
– Gudarna kommer från rymden.
Hon hör hans leende genom rymden.
Tänkte på Det våras för rymden.
Han stirrade tomt rakt ut i rymden.
Och plötsligt skälvde rymden till.
Ett flygplan blinkar sig upp mot rymden.
Astra hade svårt att komma upp i rymden.
Och åter var rymden vit, stilla, oändlig.
Ja! Ja! Och nu svävade hon bort genom rymden.
Och åter var rymden fylld av kyla och ensamhet.
Ett litet barns skratt hade dött bort i rymden.
Är du ensam i kväll, Elvis, där uppe i rymden?.
Flammorna gjorde natt till dag och lyste upp rymden.
Hans gråaktiga ögon stirrade oseende upp i rymden.
Det var den rymden Ney hade sett ut att längta till.
Allans fantasi hade tagit sig hela vägen upp i rymden.
Rymden är en blå glaskupa, som sänker sig runt jorden.
De fordrade den blå oändliga rymden, där ljuset badade.
Men ett annat skrik korsade hennes i den skälvande rymden.
Även sedan det tystnat, tyckte de att rymden genljöd av det.
Hon hörde hans leende färdas genom rymden och blev förbannad.
Hela den ljusblå rymden klingade av musikstötar och hästtramp.
Jag har nu kommit ur störningsområdet i den här delen av rymden.
Hans huvud vibrerade och gungade lätt som om han svävade i rymden.
Bell tyckte att något for genom rymden och träffade hennes tinning.
Bell vände åter ansiktet mot den mörka rymden därutanför fönstret.
Vi är tillsammans här uppe, här nere, överallt, i alla de rymder som är våra.
Med sådan logik blir det självklart att konstnärer i alla tider har dyrkat känslans fria rymder.
Rummet, som nyss darrat och lyfts genom oändliga rymder, tycktes tungt, orörligt som jorden själv.
Vad vistades han nu i för rymder, dit hon icke kunde följa? Och hon tyckte att han var omvärvd av ett ljust moln, en himmelens sky, som avlägsnade honom från henne.
Hon förstod att för varje levande varelse som krälar i leran under en sten finns det en lika motbjudande varelse i högre rymder, för även om detta är en förunderlig värld, är det en fallen sådan.
Dess pendel rörde sig på den oändligt långa kulturvanans, klockmakarevanans befallning, liksom slussade honom in i evigheten, till allt svagare och svagare strömmar, till Intet, till oförmågans eviga rymder.
Men istället glider jag i väg till andra rymder, ser mig själv, hur jag färdas likadant som jag gör nu, likadant fast ändå så oändligt annorlunda, en kropp på en bår, en smärta som jag inte känner i detta nu.
Han har sin ”Che gelida manina” på programmet och de amerikanska radiolyssnarna får nu höra den för första gången, i direktsändning dessutom, den undersköna tenorarian i Björlingstämmans särpräglade klangdräkt med dess ljusa rymder och sorgsna djup.
Med sådan logik blir det självklart att konstnärer i alla tider har dyrkat känslans fria rymder.
Rummet, som nyss darrat och lyfts genom oändliga rymder, tycktes tungt, orörligt som jorden själv.
Vad vistades han nu i för rymder, dit hon icke kunde följa? Och hon tyckte att han var omvärvd av ett ljust moln, en himmelens sky, som avlägsnade honom från henne.
Hon förstod att för varje levande varelse som krälar i leran under en sten finns det en lika motbjudande varelse i högre rymder, för även om detta är en förunderlig värld, är det en fallen sådan.
Dess pendel rörde sig på den oändligt långa kulturvanans, klockmakarevanans befallning, liksom slussade honom in i evigheten, till allt svagare och svagare strömmar, till Intet, till oförmågans eviga rymder.
Men istället glider jag i väg till andra rymder, ser mig själv, hur jag färdas likadant som jag gör nu, likadant fast ändå så oändligt annorlunda, en kropp på en bår, en smärta som jag inte känner i detta nu.
Han har sin ”Che gelida manina” på programmet och de amerikanska radiolyssnarna får nu höra den för första gången, i direktsändning dessutom, den undersköna tenorarian i Björlingstämmans särpräglade klangdräkt med dess ljusa rymder och sorgsna djup.
Rosita Sanchez, klädd i en präktig chinchillapäls som gjorde hennes former än mer voluminösa och med, nedtryckt i pannan, en liten tocque, som bars uppåt mot rymderna av en väldig röd fågelvinge, såg sig omkring med stora dystra ögon.
Han har ungdomens lätthet och explosiva energi i sin röst, men också den begynnande medelålderns tålamod, som ger en tilltagande fyllighet åt den precist ansatta tonen och så Björlingklangen oföränderligt ringande över hela tonregistret: silverklockan och det mjuka ekot från rymderna och djupen inom honom och så hudlösheten, tårarna som blänker.
Han har ungdomens lätthet och explosiva energi i sin röst, men också den begynnande medelålderns tålamod, som ger en tilltagande fyllighet åt den precist ansatta tonen och så Björlingklangen oföränderligt ringande över hela tonregistret: silverklockan och det mjuka ekot från rymderna och djupen inom honom och så hudlösheten, tårarna som blänker.
Däruppe fanns en rymd.
Matsalen hade väldig rymd.
Men jag kan se allt i min rymd.
Himlen var hög, rymd utan slut.
Far, mor, kom hit till vår rymd.
Dunkla silhuetter i vårnattens rymd.
Vår vita rymd är full av Malins tankar.
Seglar fritt i en rymd som bara är vår egen.
Späda nakna fötter slogo mot en osynlig rymd.
– Ack du underbara rymd, sjöng det inom honom.
Och under en oändlig rymd var det allt som fanns.
Holmberg, John-Henri: Inre landskap och yttre rymd.
Det kommer nya blommor och de måste ha ljus och rymd.
Den klöv som en flamma av eld genom en mörknande rymd.
Och under tiden spände sig en oändlig rymd runt jorden.
Barriären upptog en begränsad rymd i sida, höjd och djup.
Till en form af 12 deciliters (1 stops) rymd tages 6 decilit.
Hon skriker och skriker och skriker rätt ut i en oändlig rymd.
Hon ville vara där nu, ha fri himmel och en vid rymd omkring sig.
Flyg, rymd och försvar: BAE Systems, British Airways och Rolls-Royce.
Jag vill sy igen mina ögonlock och låta min rymd bli till endast minnen.
Det höga läget med utsikt över en fri rymd gjorde väl också sitt till.
En segelbåt med gröna segel, som snabbt ilade bort i en rymd av ljusblått.
Han höll upp handen för att hålla ansiktet stilla men fick bara rymd i näven.
För sådan är vår rymd, den kan anta en färg som får svart att förefalla vitt.
Hon tyckte att rymden var tom och att hennes eget bröst fylldes av denna tomma rymd.
Det är ovanligt har jag förstått efter att ha pratat med andra här uppe i min rymd.
Flyg, rymd och försvar – där hade Martins pappa koncentrerat sig på brittiska bolag.
Hon ser dem prata, viska, kivas, jaga varandra i sin rymd utan att lägga märke till henne.
Trots mörkret kan Malin och Zeke ana rummets rymd, skönja en vägg trettio meter åt höger.
Här ska förtätas, för mycket jävla rymd och ljus, och gräs, utom på fotbollsplanen då.
Matsalen hade väldig rymd.
Men jag kan se allt i min rymd.
Himlen var hög, rymd utan slut.
Far, mor, kom hit till vår rymd.
Dunkla silhuetter i vårnattens rymd.
Vår vita rymd är full av Malins tankar.
Seglar fritt i en rymd som bara är vår egen.
Späda nakna fötter slogo mot en osynlig rymd.
– Ack du underbara rymd, sjöng det inom honom.
Och under en oändlig rymd var det allt som fanns.
Holmberg, John-Henri: Inre landskap och yttre rymd.
Det kommer nya blommor och de måste ha ljus och rymd.
Den klöv som en flamma av eld genom en mörknande rymd.
Och under tiden spände sig en oändlig rymd runt jorden.
Barriären upptog en begränsad rymd i sida, höjd och djup.
Till en form af 12 deciliters (1 stops) rymd tages 6 decilit.
Hon skriker och skriker och skriker rätt ut i en oändlig rymd.
Hon ville vara där nu, ha fri himmel och en vid rymd omkring sig.
Flyg, rymd och försvar: BAE Systems, British Airways och Rolls-Royce.
Jag vill sy igen mina ögonlock och låta min rymd bli till endast minnen.
Det höga läget med utsikt över en fri rymd gjorde väl också sitt till.
En segelbåt med gröna segel, som snabbt ilade bort i en rymd av ljusblått.
Han höll upp handen för att hålla ansiktet stilla men fick bara rymd i näven.
För sådan är vår rymd, den kan anta en färg som får svart att förefalla vitt.
Hon tyckte att rymden var tom och att hennes eget bröst fylldes av denna tomma rymd.
Det är ovanligt har jag förstått efter att ha pratat med andra här uppe i min rymd.
Flyg, rymd och försvar – där hade Martins pappa koncentrerat sig på brittiska bolag.
Hon ser dem prata, viska, kivas, jaga varandra i sin rymd utan att lägga märke till henne.
Trots mörkret kan Malin och Zeke ana rummets rymd, skönja en vägg trettio meter åt höger.
Här ska förtätas, för mycket jävla rymd och ljus, och gräs, utom på fotbollsplanen då.