Russ i en mening
Russ har rökt på.
”Russ!” ropar jag.
”Russ”, säger hon.
Russ rycker på axlarna.
Russ har hamnat i slagsmål.
Jag vänder mig till Russ.
Spelar du baseboll, Russ?.
”Miss Hayes”, säger Russ.
”Det är Russ”, säger jag.
”Jag såg honom”, säger Russ.
Russ flinar och tar upp handsken.
”Hej mrs Potter”, säger Russ.
”Men vad fan då!” säger Russ.
”Hur är det?” frågar jag Russ.
Russ och jag handlar på Stop & Shop.
”Russ”, säger jag efter en stund.
Från och med nu sover jag i Russ rum.
Nu kanske vi kan börja prata om Russ?.
”Flytta på dig!” säger Russ och tutar.
Russ suckar och drar händerna genom håret.
”Du kommer väl ihåg Russ, Haileys son?”.
”Vad föreställer det?” utmanar mig Russ.
Polismannen tar ett hårdare grepp om Russ arm.
Vi har redan skjutit på det för Russ skull.
Jag menar, det måste man ju göra med en som Russ.
Skolan har ringt för att Russ har blivit avstängd.
Russ skickar obesvärat ut ett finger genom fönstret.
Russ stirrar buttert på mig som om det är mitt fel.
”Titta”, säger Russ och pekar ut genom vindrutan.
”Jag har också förlorat henne, Russ”, säger jag.
Jag är ledsen för det, Russ, men Jim är din pappa.
”Russ!” ropar jag.
”Russ”, säger hon.
Russ rycker på axlarna.
Russ har hamnat i slagsmål.
Jag vänder mig till Russ.
Spelar du baseboll, Russ?.
”Miss Hayes”, säger Russ.
”Det är Russ”, säger jag.
”Jag såg honom”, säger Russ.
Russ flinar och tar upp handsken.
”Hej mrs Potter”, säger Russ.
”Men vad fan då!” säger Russ.
”Hur är det?” frågar jag Russ.
Russ och jag handlar på Stop & Shop.
”Russ”, säger jag efter en stund.
Från och med nu sover jag i Russ rum.
Nu kanske vi kan börja prata om Russ?.
”Flytta på dig!” säger Russ och tutar.
Russ suckar och drar händerna genom håret.
”Du kommer väl ihåg Russ, Haileys son?”.
”Vad föreställer det?” utmanar mig Russ.
Polismannen tar ett hårdare grepp om Russ arm.
Vi har redan skjutit på det för Russ skull.
Jag menar, det måste man ju göra med en som Russ.
Skolan har ringt för att Russ har blivit avstängd.
Russ skickar obesvärat ut ett finger genom fönstret.
Russ stirrar buttert på mig som om det är mitt fel.
”Titta”, säger Russ och pekar ut genom vindrutan.
”Jag har också förlorat henne, Russ”, säger jag.
Jag är ledsen för det, Russ, men Jim är din pappa.
Det var russen, avgångseleverna på Sjøvegans gymnasium.
Upon his Feet, he wore pointed Shoes with cleft Toes, and they were of the same russet Leather as the Maid’s.
She wore a dark green Mantle trimm’d with Lambskin and pointed russet leather Shoes with curious Crosses cut into ’em, and Gloves that appear’d to be made of Cat’s Fur.
I was a Foundling, lov’d for my Quick Wit, my russet Curls, and my playful Disposition, yet not granted the Indulgences given to a proper Child, who, for better or worse, is of one’s own Blood.
Her delicate white Hands seem’d to be Birds that flew and landed, flew and landed, hither and yon, from the Tips of my Toes to the inner Whiteness of my Thighs, then nested in that russet Thatch of Hair, so like her own.
Just as my Step-Sister, Mary, was stubby and stout, had a Face like a Suet Pudding, and Hair of Mouse Colour, I was, by the perilous Age of Seventeen, straight and tall (too tall, I thought), with flaming Hair (too russet for my Taste), the brownest of Eyes (would that they were green!), a Bosom blue-white as skimm’d Milk (I minded not the Colour but the Size!), long taper’d Fingers (O my Hands were pretty—I would grant that!), and slender Legs (but who should see ’em ’neath my Petticoats?) ending in clever Feet that could do any complicated Dance whatsoe’er (for all the Good ’twould do me here in the dull Country!).
She wore a dark green Mantle trimm’d with Lambskin and pointed russet leather Shoes with curious Crosses cut into ’em, and Gloves that appear’d to be made of Cat’s Fur.
I was a Foundling, lov’d for my Quick Wit, my russet Curls, and my playful Disposition, yet not granted the Indulgences given to a proper Child, who, for better or worse, is of one’s own Blood.
Her delicate white Hands seem’d to be Birds that flew and landed, flew and landed, hither and yon, from the Tips of my Toes to the inner Whiteness of my Thighs, then nested in that russet Thatch of Hair, so like her own.
Just as my Step-Sister, Mary, was stubby and stout, had a Face like a Suet Pudding, and Hair of Mouse Colour, I was, by the perilous Age of Seventeen, straight and tall (too tall, I thought), with flaming Hair (too russet for my Taste), the brownest of Eyes (would that they were green!), a Bosom blue-white as skimm’d Milk (I minded not the Colour but the Size!), long taper’d Fingers (O my Hands were pretty—I would grant that!), and slender Legs (but who should see ’em ’neath my Petticoats?) ending in clever Feet that could do any complicated Dance whatsoe’er (for all the Good ’twould do me here in the dull Country!).