Rucklen i en mening
Husen i Sömmen är lyxiga i jämförelse med rucklen vi ser.
Ner med de gamla rucklen för att ge plats åt nytänkande och framåtanda.
Det var avgjort alldeles lagom mörkt mellan rucklen för sådana aktiviteter.
Varför han prompt skulle hålla till bland de här rucklen övergick Tors förstånd.
I närheten spårar Engels upp James Phillips Kay inne i ett av de ohälsosamma rucklen.
Ett större värdshus med två våningar reste sig över de andra rucklen på vår högra sida.
Kanske beroende på att de fallfärdiga rucklen vid den tiden sedan länge rivits och ersatts av moderna strukturer.
Först då man kommer närmare, upptäcker man en skara små röda trähus, osymmetriskt hopade under kyrkan, och endast det rödrutiga gymnasie- och skolhuset gör genom sin höjd ett avbrott ifrån de övriga liderformiga rucklen.
Ner med de gamla rucklen för att ge plats åt nytänkande och framåtanda.
Det var avgjort alldeles lagom mörkt mellan rucklen för sådana aktiviteter.
Varför han prompt skulle hålla till bland de här rucklen övergick Tors förstånd.
I närheten spårar Engels upp James Phillips Kay inne i ett av de ohälsosamma rucklen.
Ett större värdshus med två våningar reste sig över de andra rucklen på vår högra sida.
Kanske beroende på att de fallfärdiga rucklen vid den tiden sedan länge rivits och ersatts av moderna strukturer.
Först då man kommer närmare, upptäcker man en skara små röda trähus, osymmetriskt hopade under kyrkan, och endast det rödrutiga gymnasie- och skolhuset gör genom sin höjd ett avbrott ifrån de övriga liderformiga rucklen.
Därför låg rucklet kvar.
Jag tittade på det hemska rucklet.
Hela det övergivna rucklet här doftar av er ungdom.
Rucklet skulle snart rasa ihop, precis som resten av Partreau.
Minns du det där läckande rucklet vi smet in i den där gången.
Det bästa man kunde säga om rucklet var att alla fönstren var hela.
”Vem äger rucklet då?” undrade Martin och sparkade på träfasaden.
Jag noterade att amerikanernas svarta Chrysler inte stod parkerad vid rucklet.
Först fanns det inga maskiner, så de anställda fick gå och städa i rucklet.
Remlinger steg ur bilen och jag steg ur och tillsammans började vi gå mot rucklet.
Att någon skulle ha bott i det där rucklet till fastighet kunde inte Holger tänka sig.
Shui-Kahn och fadern flyttade in i det lilla rucklet med fyra väggar, två sängar och en kamin.
Men rucklet där amerikanerna väntade på oss betydde något hemskt som jag inte ville komma i närheten av igen.
Efter en kort minnesceremoni där vi hyllade hans döda vän, traskade vi tillbaka till rucklet och satte oss igen.
Jag vadade genom vattnet, fram och tillbaka mellan vår ugn ute på gårdsplanen och rucklet, med torr ved till honom.
Hans ord levde kvar i mina tankar när jag gick tillbaka till avdelningen och vadade ner till rucklet genom vattenmassorna.
Han tittade ner mot det gamla rucklet långt där nere, såg lågorna som rörde sig oroligt där innanför fönsterrutorna.
När allt var klart vadade vi båda tillbaka till rucklet och satte oss ovanpå bordet där det var torrt och delade upp allt.
Rucklet i Partreau hade inte haft några lås, och jag var glad åt att ha dem här, där folk gick omkring i korridorerna på nätterna.
SFS högkvarter i ett dragigt före detta stall på Drottninggatan – allmänt benämnt ”Rucklet” – fylldes av en intensiv verksamhet.
Så gick makarna i pension, sålde skroten, passerade både sjuttio och sjuttiofem innan de en dag bestämde sig för att faktiskt göra något åt det där rucklet i hagen.
I april 1952 flyttade SFS också från det trånga ”Rucklet” på Holländargatan till nya, moderna lokaler i de nybyggda studentbostäderna på Körsbärsvägen i norra Stockholm.
Jag passerar det ena smutsstrimmiga rucklet efter det andra, och en ödetomt där det för några år sedan stod ett tvåvåningshus som var så illa konstruerat att det störtade samman.
Mamma hade nämligen berättat att lavendel var bra för nattsömnen och rucklet luktade rök och mögel och unken tobak och mänskliga utdunstningar efter de liv som levts där i årtionden.
Fortfarande på jakt efter den berömda ledtråden och utan att hitta något, utom bevis på att det en gång i tiden funnits en familj som haft det här rucklet som sin älskade sommartillflykt.
Han hade just brutit sig in i huset på andra sidan gatan, men hade blivit påkommen när han skulle därifrån och antagligen tänkt att det övergivna rucklet mittemot var det perfekta gömstället – vårt hus, alltså.
Men jag var tacksam för att jag slapp kånka in vatten i en hink, för att jag inte behövde sova i det kalla, dragiga, illaluktande rucklet, och inte träffa någon jag kände, och för att jag slapp dela dasset med Charley Quarters.
Jag minns också att vi i vår krets vid något tillfälle hade långtgående planer på att kuppa Ungdomens Hus-föreningens årsmöte – ett projekt som egentligen inte krävde särskilt stor ansträngning – men det föll främst på att vi egentligen inte var intresserade av att driva en sådan förening och vi ville absolut inte ta något ansvar för det där fallfärdiga rucklet.
UNDER DESSA långa eftermiddagar, under en svalkande hög himmel, då man kunde se månen i dagsljus, och innan eller efter det att jag åt mitt kvällsmål (ett trasigt matbord hade kastats bland tistlarna och jag bar ut en ranglig stol från rucklet och ställde bord och stol vid syrenen utanför fönstret, där jag hade utsikt mot norr) – under dessa dagar brukade jag företa en andra vandring, runt Partreau.
Jag tittade på det hemska rucklet.
Hela det övergivna rucklet här doftar av er ungdom.
Rucklet skulle snart rasa ihop, precis som resten av Partreau.
Minns du det där läckande rucklet vi smet in i den där gången.
Det bästa man kunde säga om rucklet var att alla fönstren var hela.
”Vem äger rucklet då?” undrade Martin och sparkade på träfasaden.
Jag noterade att amerikanernas svarta Chrysler inte stod parkerad vid rucklet.
Först fanns det inga maskiner, så de anställda fick gå och städa i rucklet.
Remlinger steg ur bilen och jag steg ur och tillsammans började vi gå mot rucklet.
Att någon skulle ha bott i det där rucklet till fastighet kunde inte Holger tänka sig.
Shui-Kahn och fadern flyttade in i det lilla rucklet med fyra väggar, två sängar och en kamin.
Men rucklet där amerikanerna väntade på oss betydde något hemskt som jag inte ville komma i närheten av igen.
Efter en kort minnesceremoni där vi hyllade hans döda vän, traskade vi tillbaka till rucklet och satte oss igen.
Jag vadade genom vattnet, fram och tillbaka mellan vår ugn ute på gårdsplanen och rucklet, med torr ved till honom.
Hans ord levde kvar i mina tankar när jag gick tillbaka till avdelningen och vadade ner till rucklet genom vattenmassorna.
Han tittade ner mot det gamla rucklet långt där nere, såg lågorna som rörde sig oroligt där innanför fönsterrutorna.
När allt var klart vadade vi båda tillbaka till rucklet och satte oss ovanpå bordet där det var torrt och delade upp allt.
Rucklet i Partreau hade inte haft några lås, och jag var glad åt att ha dem här, där folk gick omkring i korridorerna på nätterna.
SFS högkvarter i ett dragigt före detta stall på Drottninggatan – allmänt benämnt ”Rucklet” – fylldes av en intensiv verksamhet.
Så gick makarna i pension, sålde skroten, passerade både sjuttio och sjuttiofem innan de en dag bestämde sig för att faktiskt göra något åt det där rucklet i hagen.
I april 1952 flyttade SFS också från det trånga ”Rucklet” på Holländargatan till nya, moderna lokaler i de nybyggda studentbostäderna på Körsbärsvägen i norra Stockholm.
Jag passerar det ena smutsstrimmiga rucklet efter det andra, och en ödetomt där det för några år sedan stod ett tvåvåningshus som var så illa konstruerat att det störtade samman.
Mamma hade nämligen berättat att lavendel var bra för nattsömnen och rucklet luktade rök och mögel och unken tobak och mänskliga utdunstningar efter de liv som levts där i årtionden.
Fortfarande på jakt efter den berömda ledtråden och utan att hitta något, utom bevis på att det en gång i tiden funnits en familj som haft det här rucklet som sin älskade sommartillflykt.
Han hade just brutit sig in i huset på andra sidan gatan, men hade blivit påkommen när han skulle därifrån och antagligen tänkt att det övergivna rucklet mittemot var det perfekta gömstället – vårt hus, alltså.
Men jag var tacksam för att jag slapp kånka in vatten i en hink, för att jag inte behövde sova i det kalla, dragiga, illaluktande rucklet, och inte träffa någon jag kände, och för att jag slapp dela dasset med Charley Quarters.
Jag minns också att vi i vår krets vid något tillfälle hade långtgående planer på att kuppa Ungdomens Hus-föreningens årsmöte – ett projekt som egentligen inte krävde särskilt stor ansträngning – men det föll främst på att vi egentligen inte var intresserade av att driva en sådan förening och vi ville absolut inte ta något ansvar för det där fallfärdiga rucklet.
UNDER DESSA långa eftermiddagar, under en svalkande hög himmel, då man kunde se månen i dagsljus, och innan eller efter det att jag åt mitt kvällsmål (ett trasigt matbord hade kastats bland tistlarna och jag bar ut en ranglig stol från rucklet och ställde bord och stol vid syrenen utanför fönstret, där jag hade utsikt mot norr) – under dessa dagar brukade jag företa en andra vandring, runt Partreau.
– Det är ett ruckel.
Där fanns bara andra ruckel.
Och några fallfärdiga ruckel till hus.
Huset var ett omålat ruckel på styltor.
Höghus och ruttna ruckel bredvid varandra.
– Det är ett riktigt ruckel, säger pappa.
South Alberta Street (där mitt ruckel låg).
Vägen ledde ner till några ruckel längre bort.
Den stora Minosfabriken var ett fallfärdigt ruckel.
Herrgården var ett ruckel som höll på att glida ner i Kohlswa-ån.
Folk skyndade hem till sina ruckel, tänkte han och såg sig omkring.
Men det var hans barndomshem hon talade om som om det vore ett ruckel.
Mannen sköter affärerna från ett kioskliknande litet ruckel bredvid.
Mitt ruckel i Partreau var faktiskt en personifiering av min olyckliga belägenhet.
Väggen är uppenbart sned, men vem tänker på det i ett sånt här gammalt ruckel.
De stod utanför ett sjaskigt ruckel, som det stod »Hotel« på med röda bokstäver.
Det finns inget ruckel där som nån kunde peka på och säga att därifrån kommer du.
De körde upp längs en sliten lergata med några sjaviga restauranger, barer och ruckel.
Gräset lite mindre välvattnat, stugan ett orenoverat vitmålat ruckel, till synes obebodd.
Stämningen var tryckt och dämpad när jag kom ner bakom fabrikerna och gick mot vårt ruckel.
Mrs Gedins upplyste dem om att de skulle bo i Annexet (mitt ruckel), eftersom hotellet var fullt.
Det var ett litet ruckel, precis intill baksidan av fabrikens yttervägg, som blev ett perfekt hem.
Men det fanns ingen spegel i mitt ruckel, och på kvällarna tänkte jag inte mycket på mitt utseende.
»Blir det så skaffar vi ett ruckel tillsammans och gör en sommarstuga av det där inne på Klong Prem.
En dag såg jag, bortifrån mitt ruckel, hur en man körde sin pickup genom staden och ut till oljepumpen.
Ingen plats undkom vattnet, fabrikerna, våra ruckel där vi höll till, allt var översvämmat vid denna tid.
Vi åkte förbi små förfallna ruckel och skjul som satts ihop av överblivet byggmaterial och korrugerad plåt.
Arthur Remlinger hade berättat att han bodde i mitt ruckel i början och innehållet i många av kartongerna var hans.
) Som om de ville stämma träff med en kvinna i sitt ruckel eller veta mer om vad som försiggick i hotellets spelhåla.
Hela baksidan var ockuperad av små skåp, ruckel och utspända filtar som skydd mot regnet, så det fanns gott om grannar.
Längs muren på min högra sida låg ett ruckel som såg ut att vara en frisörsalong, utanför satt flera fångar och åt.
Där fanns bara andra ruckel.
Och några fallfärdiga ruckel till hus.
Huset var ett omålat ruckel på styltor.
Höghus och ruttna ruckel bredvid varandra.
– Det är ett riktigt ruckel, säger pappa.
South Alberta Street (där mitt ruckel låg).
Vägen ledde ner till några ruckel längre bort.
Den stora Minosfabriken var ett fallfärdigt ruckel.
Herrgården var ett ruckel som höll på att glida ner i Kohlswa-ån.
Folk skyndade hem till sina ruckel, tänkte han och såg sig omkring.
Men det var hans barndomshem hon talade om som om det vore ett ruckel.
Mannen sköter affärerna från ett kioskliknande litet ruckel bredvid.
Mitt ruckel i Partreau var faktiskt en personifiering av min olyckliga belägenhet.
Väggen är uppenbart sned, men vem tänker på det i ett sånt här gammalt ruckel.
De stod utanför ett sjaskigt ruckel, som det stod »Hotel« på med röda bokstäver.
Det finns inget ruckel där som nån kunde peka på och säga att därifrån kommer du.
De körde upp längs en sliten lergata med några sjaviga restauranger, barer och ruckel.
Gräset lite mindre välvattnat, stugan ett orenoverat vitmålat ruckel, till synes obebodd.
Stämningen var tryckt och dämpad när jag kom ner bakom fabrikerna och gick mot vårt ruckel.
Mrs Gedins upplyste dem om att de skulle bo i Annexet (mitt ruckel), eftersom hotellet var fullt.
Det var ett litet ruckel, precis intill baksidan av fabrikens yttervägg, som blev ett perfekt hem.
Men det fanns ingen spegel i mitt ruckel, och på kvällarna tänkte jag inte mycket på mitt utseende.
»Blir det så skaffar vi ett ruckel tillsammans och gör en sommarstuga av det där inne på Klong Prem.
En dag såg jag, bortifrån mitt ruckel, hur en man körde sin pickup genom staden och ut till oljepumpen.
Ingen plats undkom vattnet, fabrikerna, våra ruckel där vi höll till, allt var översvämmat vid denna tid.
Vi åkte förbi små förfallna ruckel och skjul som satts ihop av överblivet byggmaterial och korrugerad plåt.
Arthur Remlinger hade berättat att han bodde i mitt ruckel i början och innehållet i många av kartongerna var hans.
) Som om de ville stämma träff med en kvinna i sitt ruckel eller veta mer om vad som försiggick i hotellets spelhåla.
Hela baksidan var ockuperad av små skåp, ruckel och utspända filtar som skydd mot regnet, så det fanns gott om grannar.
Längs muren på min högra sida låg ett ruckel som såg ut att vara en frisörsalong, utanför satt flera fångar och åt.