Rink i en mening
Det fanns också en inhägnad sandplan för baseboll, en rink för curling och ishockey när vintern kom, en ogräsbevuxen tennisbana utan nät, och en begravningsplats i söder där åkrarna tog vid och staden upphörde.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
En man stod på andra sidan rinken.
Det stod någon på andra sidan rinken.
Hon är skridskoinstruktör borta vid rinken.
När han tittade upp igen var det tomt på andra sidan rinken.
«Kom igen nu! Tio varvs åkning runt rinken för ordentlig uppvärmning.
”Kanske …”, sa Glenn och såg bort över rinken, som om mannen stod där.
Halders gick bort till en vaktmästare inne vid rinken, killen skulle kunna kallas iskarl, tänkte han.
En fet snubbe med valrossmustasch och skramlande nyckelknippa dyker upp för att öppna rinken på riktigt.
Han såg ut över rinken igen, som om sandmannen skulle kliva fram och strö sand över isen, det skedde överallt annars i staden, så varför inte här?.
Sedan hade de satt på honom handbojor, anropat en radiobil för att köra upp den gripne till finkan, medan de själva tillbringade resten av kvällen med att se hur Brynäs körde över Djurgården nere på rinken.
Han hade gillat teckningar och på väggen satt en inramad sådan från förra sekelskiftet, av människor som åkte skridsko i den gamla rinken på West Street, bredvid en litografi av den sedan länge försvunna kedjepiren i Brighton.
Gestalten började röra sig bort från Winter, åt andra hållet, runt rinken, en man, ingen mössa, blont hår, han såg inte så gammal ut, kanske trettio, kanske yngre, han vände ansiktet åt Winters håll, fortsatte, det rörde sig i Winters mage nu, en vidrig jävla känsla, som om han skulle kasta upp över sargen, kräkas rakt över Piwafood.
Det stod någon på andra sidan rinken.
Hon är skridskoinstruktör borta vid rinken.
När han tittade upp igen var det tomt på andra sidan rinken.
«Kom igen nu! Tio varvs åkning runt rinken för ordentlig uppvärmning.
”Kanske …”, sa Glenn och såg bort över rinken, som om mannen stod där.
Halders gick bort till en vaktmästare inne vid rinken, killen skulle kunna kallas iskarl, tänkte han.
En fet snubbe med valrossmustasch och skramlande nyckelknippa dyker upp för att öppna rinken på riktigt.
Han såg ut över rinken igen, som om sandmannen skulle kliva fram och strö sand över isen, det skedde överallt annars i staden, så varför inte här?.
Sedan hade de satt på honom handbojor, anropat en radiobil för att köra upp den gripne till finkan, medan de själva tillbringade resten av kvällen med att se hur Brynäs körde över Djurgården nere på rinken.
Han hade gillat teckningar och på väggen satt en inramad sådan från förra sekelskiftet, av människor som åkte skridsko i den gamla rinken på West Street, bredvid en litografi av den sedan länge försvunna kedjepiren i Brighton.
Gestalten började röra sig bort från Winter, åt andra hållet, runt rinken, en man, ingen mössa, blont hår, han såg inte så gammal ut, kanske trettio, kanske yngre, han vände ansiktet åt Winters håll, fortsatte, det rörde sig i Winters mage nu, en vidrig jävla känsla, som om han skulle kasta upp över sargen, kräkas rakt över Piwafood.