Rikskansliet i en mening
Führerns olympiamottagning i rikskansliet.
En kvart senare nådde nyheten rikskansliet i Berlin.
Nu kunde man när som helst vänta en stormning av rikskansliet och bunkern.
Resterna av Hitlerbunkern och de fortfarande kvarstående ruinerna av rikskansliet genomsöktes.
Därefter följde en mottagning med lunch för 150 gäster i rikskansliet alldeles före invigningsceremonin.
Snett över Wilhelmplatz från rikskansliet stod Goebbels i ett fönster i Hotell Kaiserhof och betraktade skådespelet.
Natten till den 2 maj stormades rikskansliet söderifrån av soldater ur den sovjetiska 5:e attackarméns 301:a division.
I öster nådde och överskred sovjetiska trupper Friedrichstrasse, också det bara några hundra meter från rikskansliet.
Zjukov begav sig till rikskansliet för att leta efter Hitlers och den nazistiske propagandachefen Joseph Goebbels sönderbrända kroppar.
Ett annat av Goebbels hatobjekt var rikspressekreteraren Otto Dietrich i rikskansliet, enligt Goebbels en man ”utan fantasi och insikt”.
Under en promenad i rikskansliet den 8 april informerade Hitler honom om den planerade Operation Weserübung för Norden den följande dagen.
Vid samma tid, den 1 maj, flyttade Goebbels partihögkvarteret till en finare adress, Hedemannstrasse 10 i Kreuzberg, ganska nära rikskansliet.
Det var nu bara en fråga om timmar, och dessutom ganska få sådana, innan de första ryska soldaterna skulle nå fram till rikskansliet och bunkern.
På kvällen söndagen den 21 juni 1941 lämnade Goebbels en mottagning han hade för italienska gäster på Schwanenwerder och begav sig till rikskansliet.
När han den 13 november deltog i en frukost i rikskansliet med Molotovs delegation kunde han på nära håll iaktta de ”bolsjevikiska undermänniskorna”.
Nu var det sen natt i Berlin och efter instruktioner från Mohnkes inledde närmare 2 000 personer indelade i sex grupper utbrytningsförsök från rikskansliet.
Medan många besökare kunde få vänta i timmar i rikskansliet utan att ens träffa Hitler, så kom Goebbels över från propagandaministeriet nästan dagligen.
Goebbels formligen sprudlade av glädje och nere i führerbunkern under rikskansliet berättade han för alla som ville lyssna att detta var ett gudomligt ingripande.
Medan führern rasade över alla förrädare som omgav honom skyndade Goebbels till bunkern under rikskansliet och väl på plats lyckades han gjuta nytt mod i Hitler.
I källaren under det nya rikskansliet låg ett tillfälligt inrättat fältsjukhus med hundratals sårade soldater och civila som bara hade att invänta ryssarnas ankomst.
Strax följdes ord av handling och två eskorterade limousiner for iväg de få hundra meterna mellan rikskansliet och Goebbels stadsvilla för att hämta familjen Goebbels.
Zjukovs besök i riksdagshuset och rikskansliet filmades och när dessa journalfilmer visades bidrog det till att förstärka hans rykte som den ledande sovjetiske generalen.
Idag är både det gamla och nya rikskansliet borta, de synliga spåren efter Hitlers bunker är utplånade och Wilhelmplatz med Goebbels propagandaministerium är helt förintad.
Innan de nådde fram till det fönstret passerade de paraderande ett annat fönster i rikskansliet, där den gamle presidenten Paul von Hindenburg stod och såg på dem under tystnad.
Uppe på markytan beräknar man att mellan 300 och 500 av de ursprungligen 800 SS-soldater som försvarade rikskansliet och bunkern ännu var i livet och i någotsånär stridbart skick.
När stationen byggdes upp igen efter kriget och döptes om så klädde man den från golv till tak, med pelare och bänkar, med den mörkröda polerade marmorstenen ur ruinerna av rikskansliet.
Då hade divisionens soldater först erövrat Gestapos högkvarter på Prinz Albrechtstrasse och sedan strax norr därom Görings Luftfartsministerium på Wilhelmstrasse, innan de nådde rikskansliet.
Människorna från bunkern och rikskansliet rusade först över Wilhelmplatz, som nu besköts av ryska trupper, ett par tre hundra meter österut och ned i tunnelbanan på station Kaiserhof (idag station Mohrenstrasse).
Många gånger kallades Goebbels till enskilda möten med Hitler i Berchtesgaden och där, långt från rikskansliet och ministerierna i Berlin, avgjordes frågor av vikt för Tyskland och hela den europeiska kontinenten.
Efter valen den 5 mars släpptes flera nazister in i koalitionsregeringen och nu utnämndes Goebbels till ”riksminister för propaganda och folkupplysning”, med eget ministerium vid Wilhelmplatz, mittemot rikskansliet.
När den brittiska krigsförklaringen anlände söndagen den 3 september befann sig även Goebbels i rikskansliet och Paul Schmidt, chefstolk vid utrikesdepartementet, sa att propagandaministern såg ut som ”en dränkt pudel” vid nyheten.
En kvart senare nådde nyheten rikskansliet i Berlin.
Nu kunde man när som helst vänta en stormning av rikskansliet och bunkern.
Resterna av Hitlerbunkern och de fortfarande kvarstående ruinerna av rikskansliet genomsöktes.
Därefter följde en mottagning med lunch för 150 gäster i rikskansliet alldeles före invigningsceremonin.
Snett över Wilhelmplatz från rikskansliet stod Goebbels i ett fönster i Hotell Kaiserhof och betraktade skådespelet.
Natten till den 2 maj stormades rikskansliet söderifrån av soldater ur den sovjetiska 5:e attackarméns 301:a division.
I öster nådde och överskred sovjetiska trupper Friedrichstrasse, också det bara några hundra meter från rikskansliet.
Zjukov begav sig till rikskansliet för att leta efter Hitlers och den nazistiske propagandachefen Joseph Goebbels sönderbrända kroppar.
Ett annat av Goebbels hatobjekt var rikspressekreteraren Otto Dietrich i rikskansliet, enligt Goebbels en man ”utan fantasi och insikt”.
Under en promenad i rikskansliet den 8 april informerade Hitler honom om den planerade Operation Weserübung för Norden den följande dagen.
Vid samma tid, den 1 maj, flyttade Goebbels partihögkvarteret till en finare adress, Hedemannstrasse 10 i Kreuzberg, ganska nära rikskansliet.
Det var nu bara en fråga om timmar, och dessutom ganska få sådana, innan de första ryska soldaterna skulle nå fram till rikskansliet och bunkern.
På kvällen söndagen den 21 juni 1941 lämnade Goebbels en mottagning han hade för italienska gäster på Schwanenwerder och begav sig till rikskansliet.
När han den 13 november deltog i en frukost i rikskansliet med Molotovs delegation kunde han på nära håll iaktta de ”bolsjevikiska undermänniskorna”.
Nu var det sen natt i Berlin och efter instruktioner från Mohnkes inledde närmare 2 000 personer indelade i sex grupper utbrytningsförsök från rikskansliet.
Medan många besökare kunde få vänta i timmar i rikskansliet utan att ens träffa Hitler, så kom Goebbels över från propagandaministeriet nästan dagligen.
Goebbels formligen sprudlade av glädje och nere i führerbunkern under rikskansliet berättade han för alla som ville lyssna att detta var ett gudomligt ingripande.
Medan führern rasade över alla förrädare som omgav honom skyndade Goebbels till bunkern under rikskansliet och väl på plats lyckades han gjuta nytt mod i Hitler.
I källaren under det nya rikskansliet låg ett tillfälligt inrättat fältsjukhus med hundratals sårade soldater och civila som bara hade att invänta ryssarnas ankomst.
Strax följdes ord av handling och två eskorterade limousiner for iväg de få hundra meterna mellan rikskansliet och Goebbels stadsvilla för att hämta familjen Goebbels.
Zjukovs besök i riksdagshuset och rikskansliet filmades och när dessa journalfilmer visades bidrog det till att förstärka hans rykte som den ledande sovjetiske generalen.
Idag är både det gamla och nya rikskansliet borta, de synliga spåren efter Hitlers bunker är utplånade och Wilhelmplatz med Goebbels propagandaministerium är helt förintad.
Innan de nådde fram till det fönstret passerade de paraderande ett annat fönster i rikskansliet, där den gamle presidenten Paul von Hindenburg stod och såg på dem under tystnad.
Uppe på markytan beräknar man att mellan 300 och 500 av de ursprungligen 800 SS-soldater som försvarade rikskansliet och bunkern ännu var i livet och i någotsånär stridbart skick.
När stationen byggdes upp igen efter kriget och döptes om så klädde man den från golv till tak, med pelare och bänkar, med den mörkröda polerade marmorstenen ur ruinerna av rikskansliet.
Då hade divisionens soldater först erövrat Gestapos högkvarter på Prinz Albrechtstrasse och sedan strax norr därom Görings Luftfartsministerium på Wilhelmstrasse, innan de nådde rikskansliet.
Människorna från bunkern och rikskansliet rusade först över Wilhelmplatz, som nu besköts av ryska trupper, ett par tre hundra meter österut och ned i tunnelbanan på station Kaiserhof (idag station Mohrenstrasse).
Många gånger kallades Goebbels till enskilda möten med Hitler i Berchtesgaden och där, långt från rikskansliet och ministerierna i Berlin, avgjordes frågor av vikt för Tyskland och hela den europeiska kontinenten.
Efter valen den 5 mars släpptes flera nazister in i koalitionsregeringen och nu utnämndes Goebbels till ”riksminister för propaganda och folkupplysning”, med eget ministerium vid Wilhelmplatz, mittemot rikskansliet.
När den brittiska krigsförklaringen anlände söndagen den 3 september befann sig även Goebbels i rikskansliet och Paul Schmidt, chefstolk vid utrikesdepartementet, sa att propagandaministern såg ut som ”en dränkt pudel” vid nyheten.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.