Relikerna i en mening
De ihopsamlade relikerna hade Sture successivt placerat i ett stort gömsle som han kallat sitt ”himmelska café”.
Ett smygtaget foto som visar en dödskalle, ett betsel och ett fotografi av Geronimo hängande på väggen ska ha smugglats ut från Skull and Bones lokaler enligt ett upprop för att få Bush att återlämna relikerna som publicerats på internet.
Ett smygtaget foto som visar en dödskalle, ett betsel och ett fotografi av Geronimo hängande på väggen ska ha smugglats ut från Skull and Bones lokaler enligt ett upprop för att få Bush att återlämna relikerna som publicerats på internet.
Pius II hade förvärvat skallen efter Petrus bror Andreas efter att reliken hade räddats undan turkarna som invaderade Grekland.
Som en sorts reliker.
Samtliga reliker från kalla kriget.
Bilderna kändes som reliker från en annan livstid för Erica.
Dinglande ljuskronor uppifrån och montrar med typ thailändska reliker.
De små statyetterna stod där som reliker, bortglömda, i praktiken såg han dem inte längre.
”Tack ska du ha”, svarade läkaren lika andäktigt som om han just mottagit den värdefullaste av reliker att förvalta.
Hur skulle det se ut hemma hos den döda familjen Day om vi åter samlade alla reliker där, och vem skulle komma för att titta.
Det första Marika köpte var en ny kettle och en ny brödrost, de gamla han hade var båda reliker från en svunnen tid med hans gamla sambo.
I filmer och böcker har man spekulerat om vilka kristna reliker som Tempelriddarna kan ha hittat under åren som de hade sitt högkvarter på Tempelberget.
På det sättet kunde han förmås att övervinna den starka motvilja som seriemördare enligt Christiansons erfarenhet ofta hade mot att ge upp sina reliker.
Han äter hjärnor, sliter upp offrens magar med sina bara händer, tuggar på tarmar, kör ner ansiktet i en tömd buk och biter i den blottlagda ryggraden, kokar rent skelettdelar och fyller lägenheten med reliker från mordoffren.
I själva Rom övergick de sista hedniska senatorerna till kristendomen, gudabilderna avlägsnades från offentliga rum och platser, templen stängdes, revs eller förvandlades till kristna kyrkor – ofta invigda åt kulten av reliker från martyrer och helgon som nu kunde hämtas upp från katakomber och kyrkogårdar.
I ogräset och på gårdsplanerna fanns rostiga, utbrända reliker av bilar och omkullvälta kylskåp och tvättmaskiner och avskrädesgropar fulla med skåp och trasiga speglar och medicinflaskor och sängramar av metall och trehjulingar och strykbrädor och köksredskap och vaggor och bäcken och väckarklockor, till hälften begravda och kvarlämnade.
Samtliga reliker från kalla kriget.
Bilderna kändes som reliker från en annan livstid för Erica.
Dinglande ljuskronor uppifrån och montrar med typ thailändska reliker.
De små statyetterna stod där som reliker, bortglömda, i praktiken såg han dem inte längre.
”Tack ska du ha”, svarade läkaren lika andäktigt som om han just mottagit den värdefullaste av reliker att förvalta.
Hur skulle det se ut hemma hos den döda familjen Day om vi åter samlade alla reliker där, och vem skulle komma för att titta.
Det första Marika köpte var en ny kettle och en ny brödrost, de gamla han hade var båda reliker från en svunnen tid med hans gamla sambo.
I filmer och böcker har man spekulerat om vilka kristna reliker som Tempelriddarna kan ha hittat under åren som de hade sitt högkvarter på Tempelberget.
På det sättet kunde han förmås att övervinna den starka motvilja som seriemördare enligt Christiansons erfarenhet ofta hade mot att ge upp sina reliker.
Han äter hjärnor, sliter upp offrens magar med sina bara händer, tuggar på tarmar, kör ner ansiktet i en tömd buk och biter i den blottlagda ryggraden, kokar rent skelettdelar och fyller lägenheten med reliker från mordoffren.
I själva Rom övergick de sista hedniska senatorerna till kristendomen, gudabilderna avlägsnades från offentliga rum och platser, templen stängdes, revs eller förvandlades till kristna kyrkor – ofta invigda åt kulten av reliker från martyrer och helgon som nu kunde hämtas upp från katakomber och kyrkogårdar.
I ogräset och på gårdsplanerna fanns rostiga, utbrända reliker av bilar och omkullvälta kylskåp och tvättmaskiner och avskrädesgropar fulla med skåp och trasiga speglar och medicinflaskor och sängramar av metall och trehjulingar och strykbrädor och köksredskap och vaggor och bäcken och väckarklockor, till hälften begravda och kvarlämnade.
Han är … en relik från någonting.
Blodsfanan var nazisternas kanske heligaste relik och vördades intensivt.
Men hon kände något liknande motvilja för denna relik, som för Stanny tycktes så dyrbar.
Hans valrossmustasch vaggade när han höll fram ett papper som om det var fråga om en dyrbar relik.
Legenderna kring Tempelriddarna är många och orden har kopplats samman med i stort sett varje kristen relik som finns.
Hennes far, Alexander Zalachenko som ju blev mördad på Sahlgrenska, är en avhoppad rysk spion, en relik från det kalla kriget.
Likt en pilgrim som knäböjer framför en relik faller Vess ner på ena knäet medan den döende unge mannen väser fram ett sista andetag.
Det var en relik som ägaren räddat över från sin tid som flygande äventyrare strax efter kriget, en praktfull pjäs vilande på tjocka kvinnoben svarvade i mahogny.
Han tänkte i stället inom sig att Stanny sedan nog skulle gömma dessa snäckor och stenar, på samma sätt hon förut som en helig relik förvarat hans avslitna kängsnöre.
Vid senaste skilsmässa hade lilla frun burit iväg med de fina, äktenskapliga madrasserna från Hästens, och som en tillfällig lösning hade Rafael valt att kånka ner denna relik från vinden.
I Peterskyrkan kunde de se den lans som hade genomborrat Jesus kropp under korsfästelsen, en oerhört omhuldad relik som basilikan hade förvärvat så sent som 1492, även om Burchard antecknade att flera kardinaler hade konstaterat att samma lans också kunde beskådas både i Paris och Nürnberg.
Hon brukade le när hon föreställde sig en smart gatuförsäljare i Jerusalem som för nästan tusen år sedan prackade på den råbarkade Raimunt de Verney en relik som han skulle kunna briljera med när han kom tillbaka hem – ”Jag svär vid min mors grav att det är Johannes Döparens eget blod”– men i dag såg hon inget lustigt i det.
Vad gäller hans offentliga framträdanden berättar den svenska författarinnan Gunnel Vallquist i sin memoarbok Katolska läroår från 1995 följande episod från tidigt 1950-tal: »Vid audienserna i Peterskyrkan, då påven bars in och ut på sin sedia gestatoria för att kunna ses och beundras av alla, sträckte devota damer upp nysömmade vita kalotter mot honom; han tog emot dem, gav den mössa som vilade på hans huvud i utbyte som relik, och på så sätt kunde han växla kalott talrika gånger under samma resa.
Blodsfanan var nazisternas kanske heligaste relik och vördades intensivt.
Men hon kände något liknande motvilja för denna relik, som för Stanny tycktes så dyrbar.
Hans valrossmustasch vaggade när han höll fram ett papper som om det var fråga om en dyrbar relik.
Legenderna kring Tempelriddarna är många och orden har kopplats samman med i stort sett varje kristen relik som finns.
Hennes far, Alexander Zalachenko som ju blev mördad på Sahlgrenska, är en avhoppad rysk spion, en relik från det kalla kriget.
Likt en pilgrim som knäböjer framför en relik faller Vess ner på ena knäet medan den döende unge mannen väser fram ett sista andetag.
Det var en relik som ägaren räddat över från sin tid som flygande äventyrare strax efter kriget, en praktfull pjäs vilande på tjocka kvinnoben svarvade i mahogny.
Han tänkte i stället inom sig att Stanny sedan nog skulle gömma dessa snäckor och stenar, på samma sätt hon förut som en helig relik förvarat hans avslitna kängsnöre.
Vid senaste skilsmässa hade lilla frun burit iväg med de fina, äktenskapliga madrasserna från Hästens, och som en tillfällig lösning hade Rafael valt att kånka ner denna relik från vinden.
I Peterskyrkan kunde de se den lans som hade genomborrat Jesus kropp under korsfästelsen, en oerhört omhuldad relik som basilikan hade förvärvat så sent som 1492, även om Burchard antecknade att flera kardinaler hade konstaterat att samma lans också kunde beskådas både i Paris och Nürnberg.
Hon brukade le när hon föreställde sig en smart gatuförsäljare i Jerusalem som för nästan tusen år sedan prackade på den råbarkade Raimunt de Verney en relik som han skulle kunna briljera med när han kom tillbaka hem – ”Jag svär vid min mors grav att det är Johannes Döparens eget blod”– men i dag såg hon inget lustigt i det.
Vad gäller hans offentliga framträdanden berättar den svenska författarinnan Gunnel Vallquist i sin memoarbok Katolska läroår från 1995 följande episod från tidigt 1950-tal: »Vid audienserna i Peterskyrkan, då påven bars in och ut på sin sedia gestatoria för att kunna ses och beundras av alla, sträckte devota damer upp nysömmade vita kalotter mot honom; han tog emot dem, gav den mössa som vilade på hans huvud i utbyte som relik, och på så sätt kunde han växla kalott talrika gånger under samma resa.