Regression i en mening
Jag frågade henne vad en regression är för något.
Detta medförde en regression till 1988 – tidsfall.
Och som sådan står de över biologisk regression och banaliteter som generationstillhörighet.
Secondary identity enactments during hypnotic past-life regression: A sociocognitive perspective.
Vuxna i hypnotisk regression fortsätter även att göra bättre ifrån sig på IQ-test än faktiska barn.
”What, if anything, is regressed about hypnotic age regression?” Psychological Bulletin, 102(1), 42–52.
Quick var på väg in i en typ av mental tidsresa som gruppen kallade för ”regression” eller ”tidsfall”.
Mellan Appojaureförhören låg Sture på terapisängen och gick i ”regression” för att återuppleva dubbelmordet.
Genom en inledande regression får han kontakt med hela händelsen och han kan därmed också ta fram en hel minnesbild.
På en av kassetterna från Margitgruppens möten hade Margit sagt att hennes patienter ”står i kö för regression”.
Den personliga regression som han genomgick under sina intensiva spelsessioner gick inte automatiskt tillbaka när spelet var slut.
Åtminstone under terapisessionerna när han gick i det Birgitta kallade regression och ansågs återuppleva bortträngda händelser.
Jag, Birgitta, kan kommunicera med Sture vilket visar att han visserligen befinner sig i djup regression, men ändå har kontakt med nuet.
Margit hade som vi sett redan 1977 fått sin patient Hanna Olsson att via en ”regression” återuppleva händelser som skulle ha skett i två-treårsåldern.
Alkoholen var både vän och fiende när den kom honom till mötes i det ovan nämnda behovet av regression som han besatt, sångens nattsida som jag ordat en del om.
Han var tillräckligt självmedveten för att inse att han under dessa kontrollerade spel genomgick en personlig regression, att han klättrade ner längs åldersstegen.
Detta Cajsa kallade ”regression” var tydligen ett slags psykotiskt, eller gränspsykotiskt, tillstånd som Margit lärt henne att man skulle försätta sina patienter i.
Vissa har vänt sig till hypnotisk regression för att slutgiltigt försöka fastslå huruvida vi kan återbesöka våra forna jag, men här blir vattnen frustrerande grumliga.
Precis som i fallet Ornwahl i Laguna Beach flera år senare genomförde Ahriman vad som ansågs vara grundliga och psykiatriskt uttömmande samtal med barnen, varvid han ibland använde sig av hypnotisk regression.
En del påhittiga studier har genomförts, där man använt projektiva tester (som det berömda Rorschachtestet) och, hör och häpna, försökspersonerna i hypnotisk regression reagerade på sätt som liknade barns beteende.
I en mycket omfattande översikt 1987 konstaterade Michael Nash vid University of Tennessee att vuxnas hjärnvågor under hypnotisk regression inte återfick de långsamma oregelbundna mönster som finns hos spädbarn, och att barnreflexerna inte kom tillbaka.
Efter en timmes orientering på platsen måste Seppo ha trott att en regression var under uppsegling, för vid en kaffepaus gjorde han den här noteringen om Stures beteende: Under pausen tar han av sig en stickad tröja, pga att han tycker det känns för varmt i förhållande till den väderlek och temperatur som rådde vid gärningstillfället.
Vuxna i regression behandlade dock en rad slumpmässiga objekt på ett barnsligt sätt som kontrollpersonerna inte kunde matcha, men försökspersonerna i regression lyckades faktiskt sämre vad gällde att känna igen den sortens objekt de hade använt som barn (bara 23 procent klarade av det) än de icke-hypnotiserade vuxna som vanligtvis hade en ganska klar bild.
Detta medförde en regression till 1988 – tidsfall.
Och som sådan står de över biologisk regression och banaliteter som generationstillhörighet.
Secondary identity enactments during hypnotic past-life regression: A sociocognitive perspective.
Vuxna i hypnotisk regression fortsätter även att göra bättre ifrån sig på IQ-test än faktiska barn.
”What, if anything, is regressed about hypnotic age regression?” Psychological Bulletin, 102(1), 42–52.
Quick var på väg in i en typ av mental tidsresa som gruppen kallade för ”regression” eller ”tidsfall”.
Mellan Appojaureförhören låg Sture på terapisängen och gick i ”regression” för att återuppleva dubbelmordet.
Genom en inledande regression får han kontakt med hela händelsen och han kan därmed också ta fram en hel minnesbild.
På en av kassetterna från Margitgruppens möten hade Margit sagt att hennes patienter ”står i kö för regression”.
Den personliga regression som han genomgick under sina intensiva spelsessioner gick inte automatiskt tillbaka när spelet var slut.
Åtminstone under terapisessionerna när han gick i det Birgitta kallade regression och ansågs återuppleva bortträngda händelser.
Jag, Birgitta, kan kommunicera med Sture vilket visar att han visserligen befinner sig i djup regression, men ändå har kontakt med nuet.
Margit hade som vi sett redan 1977 fått sin patient Hanna Olsson att via en ”regression” återuppleva händelser som skulle ha skett i två-treårsåldern.
Alkoholen var både vän och fiende när den kom honom till mötes i det ovan nämnda behovet av regression som han besatt, sångens nattsida som jag ordat en del om.
Han var tillräckligt självmedveten för att inse att han under dessa kontrollerade spel genomgick en personlig regression, att han klättrade ner längs åldersstegen.
Detta Cajsa kallade ”regression” var tydligen ett slags psykotiskt, eller gränspsykotiskt, tillstånd som Margit lärt henne att man skulle försätta sina patienter i.
Vissa har vänt sig till hypnotisk regression för att slutgiltigt försöka fastslå huruvida vi kan återbesöka våra forna jag, men här blir vattnen frustrerande grumliga.
Precis som i fallet Ornwahl i Laguna Beach flera år senare genomförde Ahriman vad som ansågs vara grundliga och psykiatriskt uttömmande samtal med barnen, varvid han ibland använde sig av hypnotisk regression.
En del påhittiga studier har genomförts, där man använt projektiva tester (som det berömda Rorschachtestet) och, hör och häpna, försökspersonerna i hypnotisk regression reagerade på sätt som liknade barns beteende.
I en mycket omfattande översikt 1987 konstaterade Michael Nash vid University of Tennessee att vuxnas hjärnvågor under hypnotisk regression inte återfick de långsamma oregelbundna mönster som finns hos spädbarn, och att barnreflexerna inte kom tillbaka.
Efter en timmes orientering på platsen måste Seppo ha trott att en regression var under uppsegling, för vid en kaffepaus gjorde han den här noteringen om Stures beteende: Under pausen tar han av sig en stickad tröja, pga att han tycker det känns för varmt i förhållande till den väderlek och temperatur som rådde vid gärningstillfället.
Vuxna i regression behandlade dock en rad slumpmässiga objekt på ett barnsligt sätt som kontrollpersonerna inte kunde matcha, men försökspersonerna i regression lyckades faktiskt sämre vad gällde att känna igen den sortens objekt de hade använt som barn (bara 23 procent klarade av det) än de icke-hypnotiserade vuxna som vanligtvis hade en ganska klar bild.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.