Recensera i en mening
Men de drar sig inte för att recensera dig?.
Du vill inte recensera de svenska politikerna?.
Jag ombeds att recensera en bok av en ung författare, en uppföljning av hans hyllade debut.
Den hade inte kungen hunnit läsa, och han förklarade för pressen att då kunde han ju följaktligen inte heller recensera.
Det kristna bildningsförbundet tillsatte en nämnd som skulle recensera böcker utifrån moraliska i stället för estetiska synpunkter.
Eftersom det var de som började med att gå på aftonbladets korre slöt Aftonbladet och Svenska Dagbladet en överenskommelse om att aldrig recensera dem.
Det är inte min uppgift att recensera medierna, men jag tycker det är bra om medierna på allvar diskuterar sitt eget förhållningssätt till VAD och HUR man rapporterar.
Jag brukar inte gå in och recensera och ska inte göra det heller, hur Vin & Sprit eller något annat företag, amerikanskt företag eller engelskt företag, driver sin marknadsföring.
Ett år tidigare så skrev hon och en till, en Fredrik Virtanen, de skrev recensioner om någonting som jag inte trodde man skulle recensera, en notbok, som togs ur en mycket större notbok.
När jag något år efter att vi mötts första gången skulle recensera restauranger och skriva om den gastronomiska kulturen i San Sebastián för tidningen Gourmets räkning träffades vi igen.
Och när en byggsats anlände med posten till People’s Computer Company (som skulle recensera datorn i nyhetsbrevet) blev detta huvudattraktionen i den nya klubb som French och Moore drog igång.
När Tills vingen brister kom ut första gången för nära tio år sedan lät många kulturredaktioner på landets medier sina musikskribenter recensera den – trots påpekandet att boken inte handlade om musik – och jag fick mig rejält på pälsen av många som ansåg att jag inte hade mandat att skriva den bok jag hade skrivit.
Du vill inte recensera de svenska politikerna?.
Jag ombeds att recensera en bok av en ung författare, en uppföljning av hans hyllade debut.
Den hade inte kungen hunnit läsa, och han förklarade för pressen att då kunde han ju följaktligen inte heller recensera.
Det kristna bildningsförbundet tillsatte en nämnd som skulle recensera böcker utifrån moraliska i stället för estetiska synpunkter.
Eftersom det var de som började med att gå på aftonbladets korre slöt Aftonbladet och Svenska Dagbladet en överenskommelse om att aldrig recensera dem.
Det är inte min uppgift att recensera medierna, men jag tycker det är bra om medierna på allvar diskuterar sitt eget förhållningssätt till VAD och HUR man rapporterar.
Jag brukar inte gå in och recensera och ska inte göra det heller, hur Vin & Sprit eller något annat företag, amerikanskt företag eller engelskt företag, driver sin marknadsföring.
Ett år tidigare så skrev hon och en till, en Fredrik Virtanen, de skrev recensioner om någonting som jag inte trodde man skulle recensera, en notbok, som togs ur en mycket större notbok.
När jag något år efter att vi mötts första gången skulle recensera restauranger och skriva om den gastronomiska kulturen i San Sebastián för tidningen Gourmets räkning träffades vi igen.
Och när en byggsats anlände med posten till People’s Computer Company (som skulle recensera datorn i nyhetsbrevet) blev detta huvudattraktionen i den nya klubb som French och Moore drog igång.
När Tills vingen brister kom ut första gången för nära tio år sedan lät många kulturredaktioner på landets medier sina musikskribenter recensera den – trots påpekandet att boken inte handlade om musik – och jag fick mig rejält på pälsen av många som ansåg att jag inte hade mandat att skriva den bok jag hade skrivit.
Bara när jag är recenserad.
283 Irritationen över att inte bli recenserad av en vän kan förefalla märklig för en svensk kulturvärld där det anses utomordentligt olämpligt att skriva om vänners alster.
283 Irritationen över att inte bli recenserad av en vän kan förefalla märklig för en svensk kulturvärld där det anses utomordentligt olämpligt att skriva om vänners alster.
Det var den avhandlingen Nikanor recenserade.
Kvinnorna byggde dock egna nätverk och recenserade varandras böcker.
Karin Bergman följde hans framfart, såg själv så många föreställningar hon kunde och recenserade dem i dagboken.
Leif Zern har följt Lena Nyman ända sen han recenserade elevuppsättningen av En midsommarnattsdröm i Dagens Ny heter.
När du hade lagt fram din avhandling 2003 blev du intervjuad av en man som recenserade boken, i tidningen Motivation Stockholm.
Men det hade hänt något värre: hans bedömning av mig var inte heller rättvis, framför allt inte när han recenserade Skuld och makt.
– plus att jag recenserade hans senaste bok åt en stor tidningsgrupp, och den recensionen togs in i sjuttioåtta tidningar landet runt.
Herbert Tingsten recenserade den i Arbetet med orden: Vi lider ingen brist på ovederhäftiga och intellektuellt lösliga reseböcker från det nya Tyskland.
Ingemar Hedenius tvekade aldrig heller att »puffa« för sina vänner (I stället för samtal, 1958) och Lagercrantz recenserade obekymrat sina vänners böcker.
Efter visitationen så började min äldre kollega slå narkomanen på hans mjukdelar med batongen samtidigt som han högt recenserade sina egna slag: ”Detta är ett trumsolo!”.
Året efter Olof Palmes jungfrutal recenserade författaren och journalisten Jan Olof Olsson, mer känd under signaturen Jolo, den torftiga nivån i riksdagsdebatten med drypande ironi.
De var mycket känsliga för den andres omdömen, och det blev alltså katastrof när Sartre inte ens recenserade Camus bok om revoltören utan lät en »andraplansfigur« anmäla den i Les Temps Modernes.
”Den svenska regeringens ståndpunkt, som efterlysts i debatten”, recenserade Sven Lindqvist i Dagens Nyheter den 8 augusti, ”formuleras här klart, konsekvent och med en djärvhet som är sällsynt i svensk utrikespolitik.
Då de kom ut på det lilla förlaget Spektrum blev det helt tyst, en förtegenhet som Karin Boye, när hon äntligen recenserade böckerna i Social-Demokraten, liknade vid »den dödstystnad som välvilliga äldre män svepa kring ett litet felsteg hos en nervös ung kvinna, som man förut höjt till skyarna«.
Enquist, som recenserade Östergrens bok i Tiden, grubblade över varför borgerligheten hade så svårt att förstå sig på Palme: ”Kanske är hemligheten att Palme egentligen är den borgerlighetens samlande ledare som de hela tiden drömt om, exakt den ledare de så länge sökt efter, men som en gång i sin ungdom valde en annan väg, och så kom att bli huvudfienden?” Men frågan är om det inte går djupare än så.
Kvinnorna byggde dock egna nätverk och recenserade varandras böcker.
Karin Bergman följde hans framfart, såg själv så många föreställningar hon kunde och recenserade dem i dagboken.
Leif Zern har följt Lena Nyman ända sen han recenserade elevuppsättningen av En midsommarnattsdröm i Dagens Ny heter.
När du hade lagt fram din avhandling 2003 blev du intervjuad av en man som recenserade boken, i tidningen Motivation Stockholm.
Men det hade hänt något värre: hans bedömning av mig var inte heller rättvis, framför allt inte när han recenserade Skuld och makt.
– plus att jag recenserade hans senaste bok åt en stor tidningsgrupp, och den recensionen togs in i sjuttioåtta tidningar landet runt.
Herbert Tingsten recenserade den i Arbetet med orden: Vi lider ingen brist på ovederhäftiga och intellektuellt lösliga reseböcker från det nya Tyskland.
Ingemar Hedenius tvekade aldrig heller att »puffa« för sina vänner (I stället för samtal, 1958) och Lagercrantz recenserade obekymrat sina vänners böcker.
Efter visitationen så började min äldre kollega slå narkomanen på hans mjukdelar med batongen samtidigt som han högt recenserade sina egna slag: ”Detta är ett trumsolo!”.
Året efter Olof Palmes jungfrutal recenserade författaren och journalisten Jan Olof Olsson, mer känd under signaturen Jolo, den torftiga nivån i riksdagsdebatten med drypande ironi.
De var mycket känsliga för den andres omdömen, och det blev alltså katastrof när Sartre inte ens recenserade Camus bok om revoltören utan lät en »andraplansfigur« anmäla den i Les Temps Modernes.
”Den svenska regeringens ståndpunkt, som efterlysts i debatten”, recenserade Sven Lindqvist i Dagens Nyheter den 8 augusti, ”formuleras här klart, konsekvent och med en djärvhet som är sällsynt i svensk utrikespolitik.
Då de kom ut på det lilla förlaget Spektrum blev det helt tyst, en förtegenhet som Karin Boye, när hon äntligen recenserade böckerna i Social-Demokraten, liknade vid »den dödstystnad som välvilliga äldre män svepa kring ett litet felsteg hos en nervös ung kvinna, som man förut höjt till skyarna«.
Enquist, som recenserade Östergrens bok i Tiden, grubblade över varför borgerligheten hade så svårt att förstå sig på Palme: ”Kanske är hemligheten att Palme egentligen är den borgerlighetens samlande ledare som de hela tiden drömt om, exakt den ledare de så länge sökt efter, men som en gång i sin ungdom valde en annan väg, och så kom att bli huvudfienden?” Men frågan är om det inte går djupare än så.
Moa Axelsson, kollegan i Torsby, hade jobbat under nyårshelgen och bland annat recenserat revyn i Munkfors.
Sextiotalets värsta förvillelser var genomlidna och han hade i vänlig ton recenserat en lång artikel jag skrivit om honom i Veckans Affärer.
Kritikern Herbert Grevenius rådfrågades och han tipsade om en besvärlig men begåvad ung man, vars uppsättningar på de små teaterscenerna i Stockholm han recenserat.
En Olle Carlsson (en pseudonym jag tror PM använde flera gånger) hade recenserat boken två månader tidigare (4/11 1947), 3/1 1948 skrev en »Olof Ericson« att boken var givande och viktig, även om den visade på bristen av konkret dialektik i Ljungdals historiesyn.
Sextiotalets värsta förvillelser var genomlidna och han hade i vänlig ton recenserat en lång artikel jag skrivit om honom i Veckans Affärer.
Kritikern Herbert Grevenius rådfrågades och han tipsade om en besvärlig men begåvad ung man, vars uppsättningar på de små teaterscenerna i Stockholm han recenserat.
En Olle Carlsson (en pseudonym jag tror PM använde flera gånger) hade recenserat boken två månader tidigare (4/11 1947), 3/1 1948 skrev en »Olof Ericson« att boken var givande och viktig, även om den visade på bristen av konkret dialektik i Ljungdals historiesyn.
Han recenserar även sin chefs insatser.
Nordin recenserar flickornas utseende som vore de hästar.
Utan att sväva på målet recenserar han sitt partis tillkortakommanden.
Det är 1968 och Nils Beyer, en av Sveriges ledande kritiker, recenserar den i Arbetet.
95 »Vetenskapens ökade betydelse i samhället driver fram fusket«, Mats Benner recenserar Dr.
Jacob Branting recenserar föreställningen i Aftonbladet och tycker att den är effektiv, viktig och rolig på det där sättet att skrattet fastnar i halsen.
Och tidningens inflytelserika tv-kritiker, högerpopulisten Hemming Sten, recenserar den första Röda fjädern-hörnan och ser fiender mot projektet lite överallt:.
Det kan Rebecca konstatera med samma klara stringens som den japanska recensenten i teverutan, när japanen recenserar en kriminalroman med socialrealistiska ambitioner.
« Det han recenserar är två böcker som (tämligen förenklat uttryckt) ifrågasätter forskningens opartiskhet, och hans slutsats efter att ha läst dem är att vi rimligen kan lita på forskningen samtidigt som vi måste hålla i minnet att forskare är människor med politiska, ekonomiska och individuella drivkrafter.
Nordin recenserar flickornas utseende som vore de hästar.
Utan att sväva på målet recenserar han sitt partis tillkortakommanden.
Det är 1968 och Nils Beyer, en av Sveriges ledande kritiker, recenserar den i Arbetet.
95 »Vetenskapens ökade betydelse i samhället driver fram fusket«, Mats Benner recenserar Dr.
Jacob Branting recenserar föreställningen i Aftonbladet och tycker att den är effektiv, viktig och rolig på det där sättet att skrattet fastnar i halsen.
Och tidningens inflytelserika tv-kritiker, högerpopulisten Hemming Sten, recenserar den första Röda fjädern-hörnan och ser fiender mot projektet lite överallt:.
Det kan Rebecca konstatera med samma klara stringens som den japanska recensenten i teverutan, när japanen recenserar en kriminalroman med socialrealistiska ambitioner.
« Det han recenserar är två böcker som (tämligen förenklat uttryckt) ifrågasätter forskningens opartiskhet, och hans slutsats efter att ha läst dem är att vi rimligen kan lita på forskningen samtidigt som vi måste hålla i minnet att forskare är människor med politiska, ekonomiska och individuella drivkrafter.