Raljerande i en mening
Tor gillade inte köttbergets raljerande ton.
– Inte alls, min sköna, säger S-O lite raljerande.
”Assistenten”, började Lennart Ekwall nästan raljerande.
Undrade nyfiket om hennes raljerande gick under hans känsloradar.
Hon var så jäkla trött på hans raljerande och förnärmade beteende.
”Den är smaklös”, klagade jag och irriterade mig på hans raljerande.
”Ja, det låter ju som om det är något nytt på gång”, fortsatte Peter raljerande.
Den raljerande texten var skriven av en äldre kvinnlig kolumnist och innehöll ett dussin hänvisningar till Astrid Lindgrens unge detektiv.
Tonfallet var annorlunda mot vad det brukade vara, inte raljerande eller överlägset, och det var något i hans ögon som sa att det var viktigt.
Det var ett kort anförande, jag förstod inte mycket men rösten var ibland högstämd, ibland raljerande, gesterna synkroniserade och väl avpassade.
Jag tror att jag var lite för osäker och tuff mot mig själv när jag hörde kritiska och raljerande röster om låten, speciellt från min närmaste krets, och jag har faktiskt aldrig stått upp för den.
Ett annat kapitel handlade om lanseringen av Telia-aktien – det var bokens mest raljerande och ironiska avsnitt, där några namngivna ekonomiskribenter formligen hudflängdes, däribland en viss William Borg, som Mikael tycktes vara särskilt irriterad på.
Texten var skriven av en kolumnist i randig kavaj som tidigare arbetat på Finansmagasinet Monopol och som gjort sig känd som expert på att i raljerande ton racka ned på alla som engagerat sig i en fråga eller stuckit ut hakan – feminister, antirasister och miljöaktivister kunde alltid räkna med en släng av sleven.
– Inte alls, min sköna, säger S-O lite raljerande.
”Assistenten”, började Lennart Ekwall nästan raljerande.
Undrade nyfiket om hennes raljerande gick under hans känsloradar.
Hon var så jäkla trött på hans raljerande och förnärmade beteende.
”Den är smaklös”, klagade jag och irriterade mig på hans raljerande.
”Ja, det låter ju som om det är något nytt på gång”, fortsatte Peter raljerande.
Den raljerande texten var skriven av en äldre kvinnlig kolumnist och innehöll ett dussin hänvisningar till Astrid Lindgrens unge detektiv.
Tonfallet var annorlunda mot vad det brukade vara, inte raljerande eller överlägset, och det var något i hans ögon som sa att det var viktigt.
Det var ett kort anförande, jag förstod inte mycket men rösten var ibland högstämd, ibland raljerande, gesterna synkroniserade och väl avpassade.
Jag tror att jag var lite för osäker och tuff mot mig själv när jag hörde kritiska och raljerande röster om låten, speciellt från min närmaste krets, och jag har faktiskt aldrig stått upp för den.
Ett annat kapitel handlade om lanseringen av Telia-aktien – det var bokens mest raljerande och ironiska avsnitt, där några namngivna ekonomiskribenter formligen hudflängdes, däribland en viss William Borg, som Mikael tycktes vara särskilt irriterad på.
Texten var skriven av en kolumnist i randig kavaj som tidigare arbetat på Finansmagasinet Monopol och som gjort sig känd som expert på att i raljerande ton racka ned på alla som engagerat sig i en fråga eller stuckit ut hakan – feminister, antirasister och miljöaktivister kunde alltid räkna med en släng av sleven.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.