Raljanta i en mening
Patrik ignorerade det raljanta tonfallet.
Jag minns väl hur Peters sinnesstämning då skiftade från hans vanliga raljanta till allvarlig uppriktighet.
»Jag för min del har anledning att tro att det här kan ha en koppling till Karl-Johan Jensen som dök upp död i Amsterdam«, sa Martinsson som ogillade Enlunds raljanta ton.
Det är inte så mycket av vad Jussi skrev som Anna-Lisa Björling har återgett, av lättförstådda skäl, men lite grann kan man läsa i Farkas bok Jussi och man får en uppfattning om hans tonfall bortom det raljanta han höll sig med när han visste att han yttrade sig för offentligheten.
Jag var 33 år när boken började år 2004 och fortfarande omogen och kan ångra den smått raljanta attityden till exempelvis AA för den organisationen hjälper så många, samtidigt som jag även har förståelse för att jag upplevde det som jag gjorde liksom jag vet att den bristande ödmjukheten var ett resultat av missbruk.
Jag minns väl hur Peters sinnesstämning då skiftade från hans vanliga raljanta till allvarlig uppriktighet.
»Jag för min del har anledning att tro att det här kan ha en koppling till Karl-Johan Jensen som dök upp död i Amsterdam«, sa Martinsson som ogillade Enlunds raljanta ton.
Det är inte så mycket av vad Jussi skrev som Anna-Lisa Björling har återgett, av lättförstådda skäl, men lite grann kan man läsa i Farkas bok Jussi och man får en uppfattning om hans tonfall bortom det raljanta han höll sig med när han visste att han yttrade sig för offentligheten.
Jag var 33 år när boken började år 2004 och fortfarande omogen och kan ångra den smått raljanta attityden till exempelvis AA för den organisationen hjälper så många, samtidigt som jag även har förståelse för att jag upplevde det som jag gjorde liksom jag vet att den bristande ödmjukheten var ett resultat av missbruk.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
– Jag menade inte att vara raljant.
En gång hade han raljant kommenterat en bög som de grep.
– Bara för att du inte förstår det behöver du inte vara raljant.
Och glöm inte svamparna, för all del!« Tonen var kamratligt raljant.
Piet du Toit funderade i en sekund över om flickan varit raljant, men det kunde inte vara möjligt.
De andra i bandet kallade mig för Hönan, först kärleksfullt och sedan med ett allt mer raljant tonfall.
Var det en elak rebus eller bara en raljant och oförarglig? Visst var det en gliring mot raspolitiken, men den tog G.
Det var raljant, men Palme ville ta de gängse fördomarna om den amerikanska vulgariteten och materialismen och ställa dem på huvudet.
Mannen sa att han anade en raljant ton i kommissariens lögnaktiga svar och att han minsann kände igen den där socialdemokratiska attityden.
Tonen var extremt raljant och utgångspunkten var den vanliga, att i den mån något svenskt överhuvudtaget existerar så är det fjantigt, töntigt och löjligt.
Palme hade fostrats att leda och styra, medan han själv bar med sig ”det proletära underlägsenhetskomplex som hos söderkisen tog sig uttryck i ett raljant ifrågasättande av auktoriteter”.
Genom åren hade han varit både raljant och arrogant mot Helén, särskilt under debatten om Midsommardansen 1965 (se s 350) då den radikale folkpartisten känt sig förpliktigad att försvara partiets moralkonservativa falang.
Med vilken rätt antyder Hanna Pers att hon ljuger? Och hur vågar hon uttrycka sig så raljant om Hannas svärmor? Men så möts deras blickar över disken och ur den rödblommiga kvinnans klarblå ögon strömmar en flod av värme.
Det här kan låta raljant och överdrivet, men det förekommer – undersökningen där alla dödsfall bland överviktiga kopplas enbart till vikten i sig oavsett om de i själva verket dog i lunginflammation, allergichock eller för att de fick ett piano i huvudet98 är ett talande exempel.
En gång hade han raljant kommenterat en bög som de grep.
– Bara för att du inte förstår det behöver du inte vara raljant.
Och glöm inte svamparna, för all del!« Tonen var kamratligt raljant.
Piet du Toit funderade i en sekund över om flickan varit raljant, men det kunde inte vara möjligt.
De andra i bandet kallade mig för Hönan, först kärleksfullt och sedan med ett allt mer raljant tonfall.
Var det en elak rebus eller bara en raljant och oförarglig? Visst var det en gliring mot raspolitiken, men den tog G.
Det var raljant, men Palme ville ta de gängse fördomarna om den amerikanska vulgariteten och materialismen och ställa dem på huvudet.
Mannen sa att han anade en raljant ton i kommissariens lögnaktiga svar och att han minsann kände igen den där socialdemokratiska attityden.
Tonen var extremt raljant och utgångspunkten var den vanliga, att i den mån något svenskt överhuvudtaget existerar så är det fjantigt, töntigt och löjligt.
Palme hade fostrats att leda och styra, medan han själv bar med sig ”det proletära underlägsenhetskomplex som hos söderkisen tog sig uttryck i ett raljant ifrågasättande av auktoriteter”.
Genom åren hade han varit både raljant och arrogant mot Helén, särskilt under debatten om Midsommardansen 1965 (se s 350) då den radikale folkpartisten känt sig förpliktigad att försvara partiets moralkonservativa falang.
Med vilken rätt antyder Hanna Pers att hon ljuger? Och hur vågar hon uttrycka sig så raljant om Hannas svärmor? Men så möts deras blickar över disken och ur den rödblommiga kvinnans klarblå ögon strömmar en flod av värme.
Det här kan låta raljant och överdrivet, men det förekommer – undersökningen där alla dödsfall bland överviktiga kopplas enbart till vikten i sig oavsett om de i själva verket dog i lunginflammation, allergichock eller för att de fick ett piano i huvudet98 är ett talande exempel.