Pys i en mening
Fick han smaka riset, stackars pys!.
Medan han talade så ivrigt, tänkte Hans på en liten pys som en gång suttit på hans knä och lyssnat till sagor.
Och han snubblade till, när han sökte fånga Agdas blick, alldeles som om hans lille pys just då fattat tag om hans knän.
Hon visade fotografier av honom: där var han en liten pys i sammetskolt och pärlemoknappar, där hade han skolmössa, där stod han i en grupp studenter.
Medan han talade så ivrigt, tänkte Hans på en liten pys som en gång suttit på hans knä och lyssnat till sagor.
Och han snubblade till, när han sökte fånga Agdas blick, alldeles som om hans lille pys just då fattat tag om hans knän.
Hon visade fotografier av honom: där var han en liten pys i sammetskolt och pärlemoknappar, där hade han skolmössa, där stod han i en grupp studenter.
– Aldrig blir det krig inom Tysklands gränser! Kom ihåg det, små pysar!.
Vad skulle han säga sin mor? Att Elias Vanselin var hans sista kärlek? Att denne Ladugårdslandsadonis som så lätt dansade över tiljan kunde de otroligaste konster, att han tillbringat förra natten med honom? Att han bjudit upp små minderåriga pysar från gatan, som suttit där med stora, förvånade, nyfikna och ändå på förhand blaserade och trötta blickar.
Vad skulle han säga sin mor? Att Elias Vanselin var hans sista kärlek? Att denne Ladugårdslandsadonis som så lätt dansade över tiljan kunde de otroligaste konster, att han tillbringat förra natten med honom? Att han bjudit upp små minderåriga pysar från gatan, som suttit där med stora, förvånade, nyfikna och ändå på förhand blaserade och trötta blickar.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Pysen bars sparkande ut, men hans skrik tycktes fylla hela kyrkan.
Den starka, den med armen som pysen kan få luta sig mot, den som alltid kommer hålla nära.
Ett ögonblick tänkte han att Agda Wising kanske skötte om städningen för Stellan, men när han åter betraktade Stellan, förstod han att det var pysen själv som höll fint här.
Den starka, den med armen som pysen kan få luta sig mot, den som alltid kommer hålla nära.
Ett ögonblick tänkte han att Agda Wising kanske skötte om städningen för Stellan, men när han åter betraktade Stellan, förstod han att det var pysen själv som höll fint här.
Jag hörde knarrandet när han öppnade lådan i nattduksbordet, ett ljud som när vi hade sex gav mig samma rysning av välbehag som pyset när man öppnar en burk Cola en varm sommardag.