Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Pur i en mening

Hon skrattade till av pur förvåning.
Han tittade av pur förvåning ingående på henne.
Hon avlossade nästan ett skott i pur förskräckelse.
Varje gång jag rör vid dig sätter hon i halsen av pur lycka.
Det var ett skri av ren extas, av hänförelse och av pur lycka.
Hon ansvarade för honom tills hon själv bröt ihop av pur överansträngning.
Lampton log mot sin son som om hans skjortknappar skulle spricka av pur stolthet.

Hans finnar hade blivit blossande röda av pur rädsla och hans underläpp darrade.
När Nelly Lorentz klev in genom dörren upphörde gästerna att andas i pur förvåning.
Då var han så trött att det bara tog femton sekunder innan han somnade av pur utmattning.
Konstnären som hette Bengt Elde tycktes ha målat av pur glädje utan att ägna verkligheten en tanke.
Hon tänker inte finna sig i att han slirar på karriärstegen av bekvämlighet eller pur tjurskallighet.
För första gången i mänsklighetens historia se hur ögonen trillade ur skallen på någon av pur förvåning.
Vad den än gav för signal så förbyttes den omedelbart till pur förvåning när han fick se vem som stod i dörröppningen.
När Marcus vände blicken mot Blomgrens sällskap tvingades han hålla emot för att inte dra efter andan av pur överraskning.
Eftersom jag av pur fåfänga vägrat ta på mig mina läsglasögon var det stört omöjligt att urskilja vad som stod på prislapparna.
com efter något omnämnande av Patz självmord men där fanns inget, och sedan satt vi bara där och log mot varandra och skakade våra huvuden i pur klentrogenhet.
Hur sminkad och parfymdoftande hon än var och hur utmanande och oblygt hon framvisade sin grossess, föreföll hon honom på något underligt sätt som en pur ung och så oerfaren flicka att hon helt enkelt inte förstod sig på att dölja att hon kände sig lättsinnig till det outhärdliga.
Tillsammans med euforin över mina fysiska framsteg, glädjen över att i lugn och ro klara av att genomföra träningen som jag i början trodde att bara titaner, spartaner, ninjor och jägarsoldater kunde uthärda, hade jag även fått ett sprudlande humör, ett bättre tålamod och en mental energi som av och till nästan fick hjärtat att hoppa över ett slag av pur glädje.
Ifall det hade varit oberättigat högmod, som kommit mig att undvika dessa människor, skulle straffet varit väl avvägt, men i detta fall, där min tillbakadragenhet härflöt ur en strävan att rena min individualitet, att förädla min personlighet i ett ensligt levernes självprövning, förstår jag icke försynens tillvägagångssätt, enär mitt skaplynne är mjukt och gärna anpassar sig efter omgivningen av pur umgängessamhet och fruktan för att vara otacksam.

Vilken är vår gemenskap, och hur ska denna gemenskapsidé gå att förena med vår individuella frihet? Hur långt sträcker sig våra förpliktelser? Hur omvandlar vi krass makt till rättvisa, pur känslosamhet till kärlek? De svar jag hittar i rättsvetenskapliga böcker låter jag mig inte alltid nöjas med – för varje fall som det mellan Brown och Board of Education hittar jag en hel drös med rättsfall där samvetet får stå tillbaka för allmänna ordningshänsyn eller girighet.
Jag läste faktiskt… av purt intresse… jag var avkopplad då.