Prims i en mening
Vem skulle annars ha tagit Prims plats?.
Och jag vet att för Prims skull måste jag det.
Det är Prims present till mig på slåtterdagen.
På vakt vid Prims knä sitter världens fulaste katt.
Jag tror han var lika ivrig som jag att få se Prims min.
Det är en annan röst, inte Prims, kanske en ung kvinnas.
Men det var inte Glimmers ögon och det där var inte Prims röst.
Ni skulle ha sett Prims reaktion när vi klev in med den där geten.
Jag öppnar den och hittar Smörblomma, Prims skabbiga gamla hankatt.
Det var en fredagkväll, dagen före Prims tionde födelsedag sent i maj.
Prims namn ropas upp och jag springer fram och anmäler mig som frivillig.
«Har jag någonsin berättat om hur jag fick tag i Prims get?» frågar jag.
Sedan fortsätter jag berättelsen sent på eftermiddagen på Prims födelsedag.
Men om det är Prims … nej, Rues sista önskan måste jag åtminstone försöka.
«Nu är det slut», tänker jag och hoppas för Prims skull att det ska gå snabbt.
Det enda jag kan tänka på sedan Prims namn drogs vid slåttern, är hur rädd jag är.
Men i och med att jag steg fram för att ta Prims plats var det något som förändrades.
Mina fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens sträva kanvasöverdrag.
Hemma! Prim och mor! Gale! Till och med tanken på Prims skabbiga gamla katt får mig att le.
Så här gick det till när jag fick tag i Prims get, Lady, och det här är den sanna versionen.
Jag hade varit i staden och förgäves försökt byta bort några av Prims trådslitna barnkläder.
Inget annat än det fruktansvärt verklighetstrogna ljudet av Prims röst som flödar ur dess näbb.
Prims ansikte är fräscht som en daggdroppe, hon är lika söt som gullvivan hon är uppkallad efter.
Smörblommas ögon återspeglar det svaga skenet från nödbelysningen ovanför dörren där han ligger i Prims armveck.
Som vanligt är det tanken på Prims ängsliga ansikte när hon ser mig på skärmen därhemma som drar mig upp ur apatin.
Om de tänker sig noga för, kan de klara sig på Prims försäljning av getmjölk och ost och mors lilla apotekarrörelse.
Prims var en lott bland många tusen! Risken att hon skulle bli vald var så minimal att jag inte ens hade brytt mig om att oroa mig för henne.
I stället dricker vi mjölk från Prims get Lady och äter det grova bröd som är gjort av tesseramjöl, trots att ingen har någon vidare aptit.
Den åttonde maj gick jag till Rättens hus, blev uppskriven för tesseras och drog min första tilldelning av säd och olja hemåt på Prims leksaksvagn.
Dessutom ville jag ju att avskedsorden skulle överlämnas med kramar och kyssar, en klapp på Prims hår, en smekning av Gales ansikte och en tryckning av Madges hand.
När jag tittar på Prims ansikte är det svårt att föreställa sig att det är samma bräckliga lilla flicka som jag lämnade på slåtterdagen för nio månader sedan.
Och jag vet att för Prims skull måste jag det.
Det är Prims present till mig på slåtterdagen.
På vakt vid Prims knä sitter världens fulaste katt.
Jag tror han var lika ivrig som jag att få se Prims min.
Det är en annan röst, inte Prims, kanske en ung kvinnas.
Men det var inte Glimmers ögon och det där var inte Prims röst.
Ni skulle ha sett Prims reaktion när vi klev in med den där geten.
Jag öppnar den och hittar Smörblomma, Prims skabbiga gamla hankatt.
Det var en fredagkväll, dagen före Prims tionde födelsedag sent i maj.
Prims namn ropas upp och jag springer fram och anmäler mig som frivillig.
«Har jag någonsin berättat om hur jag fick tag i Prims get?» frågar jag.
Sedan fortsätter jag berättelsen sent på eftermiddagen på Prims födelsedag.
Men om det är Prims … nej, Rues sista önskan måste jag åtminstone försöka.
«Nu är det slut», tänker jag och hoppas för Prims skull att det ska gå snabbt.
Det enda jag kan tänka på sedan Prims namn drogs vid slåttern, är hur rädd jag är.
Men i och med att jag steg fram för att ta Prims plats var det något som förändrades.
Mina fingrar trevar efter Prims värme men hittar bara madrassens sträva kanvasöverdrag.
Hemma! Prim och mor! Gale! Till och med tanken på Prims skabbiga gamla katt får mig att le.
Så här gick det till när jag fick tag i Prims get, Lady, och det här är den sanna versionen.
Jag hade varit i staden och förgäves försökt byta bort några av Prims trådslitna barnkläder.
Inget annat än det fruktansvärt verklighetstrogna ljudet av Prims röst som flödar ur dess näbb.
Prims ansikte är fräscht som en daggdroppe, hon är lika söt som gullvivan hon är uppkallad efter.
Smörblommas ögon återspeglar det svaga skenet från nödbelysningen ovanför dörren där han ligger i Prims armveck.
Som vanligt är det tanken på Prims ängsliga ansikte när hon ser mig på skärmen därhemma som drar mig upp ur apatin.
Om de tänker sig noga för, kan de klara sig på Prims försäljning av getmjölk och ost och mors lilla apotekarrörelse.
Prims var en lott bland många tusen! Risken att hon skulle bli vald var så minimal att jag inte ens hade brytt mig om att oroa mig för henne.
I stället dricker vi mjölk från Prims get Lady och äter det grova bröd som är gjort av tesseramjöl, trots att ingen har någon vidare aptit.
Den åttonde maj gick jag till Rättens hus, blev uppskriven för tesseras och drog min första tilldelning av säd och olja hemåt på Prims leksaksvagn.
Dessutom ville jag ju att avskedsorden skulle överlämnas med kramar och kyssar, en klapp på Prims hår, en smekning av Gales ansikte och en tryckning av Madges hand.
När jag tittar på Prims ansikte är det svårt att föreställa sig att det är samma bräckliga lilla flicka som jag lämnade på slåtterdagen för nio månader sedan.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.