Portvakter i en mening
Stadsdelen räknades som en av de mer fashionabla i den finländska huvudstaden och i många fastigheter gick boende ännu samman och avlönade portvakter med tjänstebostad i samma hus.
Man skrev att han bott än här, än där, men att han ofta varit tvungen att flytta vidare när grannar, portvakter och värdar tröttnat på det nattliga livet kring och i hans bostäder.
Man skrev att han bott än här, än där, men att han ofta varit tvungen att flytta vidare när grannar, portvakter och värdar tröttnat på det nattliga livet kring och i hans bostäder.
Det är portvakten.
Han ringde ned till portvakten.
”Här är det!” viskar portvakten.
– Skall ske! sade portvakten fryntligt.
och laga dörren sen, å muta portvakten,.
”Ska ske!” svarar portvakten och ringer.
Portvakten i huset har supit skallen av sig.
”Jag är inte så säker!” svarar portvakten.
Om partiet: ST 21/11 1948; portvakten i Allt 1948.
Han flyr nerför trapporna och får tag i portvakten.
Då fick han tala med portvakten, med grannarna, med släktingar.
Några upplysningar om amerikanskan kunde portvakten dock inte ge.
”Han kommer ned”, sa Ward när han återvände från portvakten.
Portvakten satt och halvsov när jag kom, strax efter elva på kvällen.
Att Enno Kluge skulle vara bosatt här har portvakten inte kunnat bekräfta.
Då ingen öppnade sökte han upp portvakten och tvingade honom att låsa upp.
Den här gången är han säker på att portvakten alls inte har sett på honom.
När jag ringde portvakten sade han, att Petter inte hade kommit hem på kvällen.
Portvakten känner honom och släpper honom igenom utan att fråga efter hans ärende.
Portvakten hänvisade mig till en brandstege från en tom lägenhet på fjärde våningen.
Det ligger nere på gården, intill portvakten, sa fru Olsson och reste sig från bänken.
Det förekom att den köptes svart av husets gårdskarl, som portvakten kallades i Helsingfors.
Det var väl alltså han som oroade mig genom breven med falska adresser där nere hos portvakten.
De gick ned till innergården och pratade med portvakten som visade dem till vaktmästarnas kontor.
Av portvakten vid möbelfabriken får hon veta att verkmästare Quangel kommit till sin arbetsplats punktligt som alltid.
Den rektangulära fabriksbyggnaden låg med gaveln mitt emot Gamla begravningsplatsen och portvakten sa att de var väntade.
Men han går inte direkt upp i gårdshuset, utan går först till portvakten i gathuset och inhämtar där vissa upplysningar.
Ward drog åt slipsknuten och följde efter Zjukov som gick fram till portvakten innanför entrén och framförde deras ärende.
Portvakten granskade min klädsel: jeans och den röda anoraken som jag hade fyndat i Frälsningsarméns butik på Åttonde avenyn.
Det var säkert portvakten och när du dök upp stängde hon in honom på toaletten för att du inte skulle lägga an på honom.
Portvakten har redan länge tänkt tala med blockchefen om den där fröken Schönlein, men nu var det ju lika bra att kommissarien kom.
Han ringde ned till portvakten.
”Här är det!” viskar portvakten.
– Skall ske! sade portvakten fryntligt.
och laga dörren sen, å muta portvakten,.
”Ska ske!” svarar portvakten och ringer.
Portvakten i huset har supit skallen av sig.
”Jag är inte så säker!” svarar portvakten.
Om partiet: ST 21/11 1948; portvakten i Allt 1948.
Han flyr nerför trapporna och får tag i portvakten.
Då fick han tala med portvakten, med grannarna, med släktingar.
Några upplysningar om amerikanskan kunde portvakten dock inte ge.
”Han kommer ned”, sa Ward när han återvände från portvakten.
Portvakten satt och halvsov när jag kom, strax efter elva på kvällen.
Att Enno Kluge skulle vara bosatt här har portvakten inte kunnat bekräfta.
Då ingen öppnade sökte han upp portvakten och tvingade honom att låsa upp.
Den här gången är han säker på att portvakten alls inte har sett på honom.
När jag ringde portvakten sade han, att Petter inte hade kommit hem på kvällen.
Portvakten känner honom och släpper honom igenom utan att fråga efter hans ärende.
Portvakten hänvisade mig till en brandstege från en tom lägenhet på fjärde våningen.
Det ligger nere på gården, intill portvakten, sa fru Olsson och reste sig från bänken.
Det förekom att den köptes svart av husets gårdskarl, som portvakten kallades i Helsingfors.
Det var väl alltså han som oroade mig genom breven med falska adresser där nere hos portvakten.
De gick ned till innergården och pratade med portvakten som visade dem till vaktmästarnas kontor.
Av portvakten vid möbelfabriken får hon veta att verkmästare Quangel kommit till sin arbetsplats punktligt som alltid.
Den rektangulära fabriksbyggnaden låg med gaveln mitt emot Gamla begravningsplatsen och portvakten sa att de var väntade.
Men han går inte direkt upp i gårdshuset, utan går först till portvakten i gathuset och inhämtar där vissa upplysningar.
Ward drog åt slipsknuten och följde efter Zjukov som gick fram till portvakten innanför entrén och framförde deras ärende.
Portvakten granskade min klädsel: jeans och den röda anoraken som jag hade fyndat i Frälsningsarméns butik på Åttonde avenyn.
Det var säkert portvakten och när du dök upp stängde hon in honom på toaletten för att du inte skulle lägga an på honom.
Portvakten har redan länge tänkt tala med blockchefen om den där fröken Schönlein, men nu var det ju lika bra att kommissarien kom.
Patrick pratade alltid med portvakterna, han var du och bror med samtliga nio som avlöste varandra.
En portvakt släppte in dom.
Det fanns en portvakt att hämta nycklarna hos.
På vår gård hade vi en portvakt som hette Sune.
Det stämde: ingen portvakt i ett så livligt trafikerat hus.
Pappa har slutat som portvakt och vår portvakt bor i gårdshuset.
Det var ett ljust modernt kontorshus, visserligen med många firmor, men också med en portvakt i grå uniform.
Min mamma är hemmafru men eftersom pappa också är portvakt i huset där vi bor sysslar hon huvudsakligen med att hålla rent efter andra.
Jag gör ju bara mitt jobb, tänkte han, alltmer förbittrad, men kom sedan på att han inte var mer än en enkel portvakt, om än utrustad med ett vapen.
När John Davis, en äldre portvakt, steg ut från sin bostad den morgonen för att gå till arbetet måste mörkret ha varit näst intill ogenomträngligt.
Klockan tre på morgonen, lokal tid, låste en tjänstvillig portvakt upp källardörren till fastigheten Bredviksvägen 17 i stadsdelen Munksnäs i västra Helsingfors.
Snarare tänkt för yngre tjänstemän på väg upp i tillvaron, och att pappa och mamma hamnar där beror på att pappa fått jobb som portvakt i huset där de flyttar in.
Mary Ellen Burns kom in på scenen i Engels liv som en shakespearsk narr – Macbeths portvakt eller Hamlets dödgrävare – som skenbart sprider ljus men i själva verket går alla på nerverna.
Brådskande människor, som inte såg varandra i ansiktet, smutsiga fönsterrutor som bara släppte igenom ett grått dagsljus, ingen portvakt, överhuvudtaget ingen som fäste avseende vid någon annan.
Allt som säkert går att slå fast är att när Otto långt senare sammanställde några avgörande tidpunkter i sitt liv, skrev han: ”mammas födelsedag”, följt av ”kristallnatten”, och sist ”skyddade av portvakt och andra”.
Men jag kände att någonstans på vägen – kanske när man hade barn och kom fram till att man kunde bli kvar i stan enbart om man ville kosta på sig privatskolor, eller när man började åka taxi på kvällen för att undvika tunnelbanan, eller när man bestämde sig för att man behövde en portvakt i huset – då var ens val oåterkalleligt, klyftan gick inte längre att överbrygga, och plötsligt var man på fel sida.
Pappas syfte med att utnämna Bartolomeus till den mest okände var att föreställa sig hur den lärjungens handlingar, som tycktes sakna större betydelse just då, hade genljudit genom historien, genom hundratals miljoner liv – och att varenda uppasserska som lyssnade på hans predikan, varenda bilmekaniker, varenda lastbilschaufför, varenda servitris, varenda läkare, varenda portvakt, hade ett liv som var lika betydelsefullt som Bartolomeus genljudande liv, trots att var och en fanns utanför berömmelsens ljus och fick kämpa sig fram utan allmänt bifall.
Det fanns en portvakt att hämta nycklarna hos.
På vår gård hade vi en portvakt som hette Sune.
Det stämde: ingen portvakt i ett så livligt trafikerat hus.
Pappa har slutat som portvakt och vår portvakt bor i gårdshuset.
Det var ett ljust modernt kontorshus, visserligen med många firmor, men också med en portvakt i grå uniform.
Min mamma är hemmafru men eftersom pappa också är portvakt i huset där vi bor sysslar hon huvudsakligen med att hålla rent efter andra.
Jag gör ju bara mitt jobb, tänkte han, alltmer förbittrad, men kom sedan på att han inte var mer än en enkel portvakt, om än utrustad med ett vapen.
När John Davis, en äldre portvakt, steg ut från sin bostad den morgonen för att gå till arbetet måste mörkret ha varit näst intill ogenomträngligt.
Klockan tre på morgonen, lokal tid, låste en tjänstvillig portvakt upp källardörren till fastigheten Bredviksvägen 17 i stadsdelen Munksnäs i västra Helsingfors.
Snarare tänkt för yngre tjänstemän på väg upp i tillvaron, och att pappa och mamma hamnar där beror på att pappa fått jobb som portvakt i huset där de flyttar in.
Mary Ellen Burns kom in på scenen i Engels liv som en shakespearsk narr – Macbeths portvakt eller Hamlets dödgrävare – som skenbart sprider ljus men i själva verket går alla på nerverna.
Brådskande människor, som inte såg varandra i ansiktet, smutsiga fönsterrutor som bara släppte igenom ett grått dagsljus, ingen portvakt, överhuvudtaget ingen som fäste avseende vid någon annan.
Allt som säkert går att slå fast är att när Otto långt senare sammanställde några avgörande tidpunkter i sitt liv, skrev han: ”mammas födelsedag”, följt av ”kristallnatten”, och sist ”skyddade av portvakt och andra”.
Men jag kände att någonstans på vägen – kanske när man hade barn och kom fram till att man kunde bli kvar i stan enbart om man ville kosta på sig privatskolor, eller när man började åka taxi på kvällen för att undvika tunnelbanan, eller när man bestämde sig för att man behövde en portvakt i huset – då var ens val oåterkalleligt, klyftan gick inte längre att överbrygga, och plötsligt var man på fel sida.
Pappas syfte med att utnämna Bartolomeus till den mest okände var att föreställa sig hur den lärjungens handlingar, som tycktes sakna större betydelse just då, hade genljudit genom historien, genom hundratals miljoner liv – och att varenda uppasserska som lyssnade på hans predikan, varenda bilmekaniker, varenda lastbilschaufför, varenda servitris, varenda läkare, varenda portvakt, hade ett liv som var lika betydelsefullt som Bartolomeus genljudande liv, trots att var och en fanns utanför berömmelsens ljus och fick kämpa sig fram utan allmänt bifall.