Porslinsdocka i en mening
Som en porslinsdocka som gått sönder och blivit ihoplimmad gång på gång.
Han hade varit varlig med henne och behandlat henne som en liten porslinsdocka.
De likbleka händerna stack ut under de tunna ärmarna som på en förvuxen porslinsdocka.
Och för ett kort ögonblick sliter hon blicken från mannen med helskägget, och hennes ögon är döda, som på en porslinsdocka, och jag tycker mig höra en lätt fnysning innan hon öppnar munnen och säger, i ett pedagogiskt tonfall, som när man förklarar någonting för ett kinkigt litet barn:.
Han var så försiktig – som om hon varit en ömtålig porslinsdocka och inte en stark och tålig gummidocka som Dolly, som man kunde slänga hit och dit, kasta i golvet och sparka undan om hon låg i vägen – och så tyst! – mannen med det stripiga håret bar in barnet i badrummet och bort till badkaret med lejontassar som var stort som vattentråg som djuren dricker ur, och när de kommit in i badrummet och stängt dörren – dragit igen den hårt – för dörren var skev och det gick inte att få låskolven på plats – tog mannen med det stripiga håret av flickan hennes smutsiga pyjamas och placerade henne – fortfarande mycket försiktigt! – och med ett pekfinger pressat mot läpparna för att visa hur försiktigt och ljudlöst detta måste ske – placerade han henne i badkaret – i vattnet som kom ur den rostfläckiga kranen och som bara var ljummet och där det inte fanns många bubblor, förrän mannen med det stripiga håret hade gnuggat händerna ordentligt med den väldoftande Ivorytvålen mellan handflatorna och i det som var kittelleken hade gnidit ut löddret över barnets bleka, lilla kropp, en kropp som vred sig hit och dit som om den varit någonting mjukt man plockat fram ur dess hölje – den hemliga kittelleken, och medan de plaskade svalnade vattnet snabbt och måste fyllas på ur kranen – men från kranen kom ett jämrande ljud som om den protesterade och mannen med det stripiga håret pressade återigen pekfingret mot läpparna och han trutade med läpparna som en clown på teve, och han höjde sina buskiga ögonbryn för att få barnet att skratta – eller om det inte gick att få barnet att skratta så i alla fall få det att sluta vrida sig hit och dit och kämpa emot – för kittelleken var mycket kittlig! – och mannen med det stripiga håret skrattade ett nästan ljudlöst, väsande skratt och efter en liten stund dåsade han till, sov med öppen mun, eftersom han förlorat all den energi som brukade strömma genom honom som elektriciteten i en ledning, och barnet väntade tills mannen med det stripiga håret hade börjat snarka där han till hälften satt, till hälften låg på det blöta badrumsgolvet med ryggen mot väggen och med vattendroppar glittrande i det tjocka, sträva, järngrå håret på bröstet och på de mjuka slappa vecken på buken och i ljumskarna, och när mannen med det stripiga håret till sist vaknade framåt kvällen – och när kvinnan, som legat utslagen på madrassen i rummet intill, vaknade – då hade barnet, naket och darrande och med huden knottrig och vit som skinnet hos en nyplockad höna, klättrat upp ur badkaret och en lång stund måste kvinnan och mannen med det stripiga håret leta efter henne, ända tills de hittade henne under källartrappan, där hon låg bland spindelväv och dammråttor, låg där som en liten mask man trampat på och kramade sin fula och skalliga gummidocka.
Han hade varit varlig med henne och behandlat henne som en liten porslinsdocka.
De likbleka händerna stack ut under de tunna ärmarna som på en förvuxen porslinsdocka.
Och för ett kort ögonblick sliter hon blicken från mannen med helskägget, och hennes ögon är döda, som på en porslinsdocka, och jag tycker mig höra en lätt fnysning innan hon öppnar munnen och säger, i ett pedagogiskt tonfall, som när man förklarar någonting för ett kinkigt litet barn:.
Han var så försiktig – som om hon varit en ömtålig porslinsdocka och inte en stark och tålig gummidocka som Dolly, som man kunde slänga hit och dit, kasta i golvet och sparka undan om hon låg i vägen – och så tyst! – mannen med det stripiga håret bar in barnet i badrummet och bort till badkaret med lejontassar som var stort som vattentråg som djuren dricker ur, och när de kommit in i badrummet och stängt dörren – dragit igen den hårt – för dörren var skev och det gick inte att få låskolven på plats – tog mannen med det stripiga håret av flickan hennes smutsiga pyjamas och placerade henne – fortfarande mycket försiktigt! – och med ett pekfinger pressat mot läpparna för att visa hur försiktigt och ljudlöst detta måste ske – placerade han henne i badkaret – i vattnet som kom ur den rostfläckiga kranen och som bara var ljummet och där det inte fanns många bubblor, förrän mannen med det stripiga håret hade gnuggat händerna ordentligt med den väldoftande Ivorytvålen mellan handflatorna och i det som var kittelleken hade gnidit ut löddret över barnets bleka, lilla kropp, en kropp som vred sig hit och dit som om den varit någonting mjukt man plockat fram ur dess hölje – den hemliga kittelleken, och medan de plaskade svalnade vattnet snabbt och måste fyllas på ur kranen – men från kranen kom ett jämrande ljud som om den protesterade och mannen med det stripiga håret pressade återigen pekfingret mot läpparna och han trutade med läpparna som en clown på teve, och han höjde sina buskiga ögonbryn för att få barnet att skratta – eller om det inte gick att få barnet att skratta så i alla fall få det att sluta vrida sig hit och dit och kämpa emot – för kittelleken var mycket kittlig! – och mannen med det stripiga håret skrattade ett nästan ljudlöst, väsande skratt och efter en liten stund dåsade han till, sov med öppen mun, eftersom han förlorat all den energi som brukade strömma genom honom som elektriciteten i en ledning, och barnet väntade tills mannen med det stripiga håret hade börjat snarka där han till hälften satt, till hälften låg på det blöta badrumsgolvet med ryggen mot väggen och med vattendroppar glittrande i det tjocka, sträva, järngrå håret på bröstet och på de mjuka slappa vecken på buken och i ljumskarna, och när mannen med det stripiga håret till sist vaknade framåt kvällen – och när kvinnan, som legat utslagen på madrassen i rummet intill, vaknade – då hade barnet, naket och darrande och med huden knottrig och vit som skinnet hos en nyplockad höna, klättrat upp ur badkaret och en lång stund måste kvinnan och mannen med det stripiga håret leta efter henne, ända tills de hittade henne under källartrappan, där hon låg bland spindelväv och dammråttor, låg där som en liten mask man trampat på och kramade sin fula och skalliga gummidocka.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.