Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Polisintendent i en mening

– Jag är polisintendent.
En polisintendent borde inte syssla med sånt här.
Jag är polisintendent och chef för rikskriminalen.
Polisintendent från Malmö som lånas ut till Ystadspolisen.
– Han var något slags polisintendent, sa Johanssons hustru.
‹ Det är en polisintendent Arne Andersson som har undertecknat den.
2 ”WALTER!” ROPADE POLISINTENDENT David Lilja från sitt tjänsterum.

På tisdag kväll fick Johansson göra rätt för lönen som polisintendent.
Det enda hon hade var namnet på den polisintendent som skrivit under svaret.
Walter tog upp mobiltelefonen och tryckte fram polisintendent David Liljas nummer.
Nu var han polisintendent och chef för landets mest välutrustade kriminalavdelning.
Polisintendent i USA, hjälper Ystadspolisen med bakgrundsinformation om Harriet Bolson.
Nu jävlar är jag redo! Här ska svingas! sa polisintendent Bertil Swan överenergiskt.
Inte nu när han var polisintendent och chef för landets mest välutrustade kriminalavdelning.
– Polisintendent? Det förkortas pint va? Hon såg på honom med mer nyfikenhet än misstänksamhet.
Visserligen var polisintendent David Lilja Walters överordnade, men det var mer i teorin än i praktisk mening.
Hans nuvarande chef, den dåvarande headhuntern, polisintendent Bertil Swan, hade dock berättat att det var möjligt.
Den fjärde var kollega till Johansson; polisintendent och ansvarig för ordningspolisfrågor vid Stockholms polisdistrikt.
Polisintendent Bertil Swan, John närmaste chef, satt och gungade i sin mattsvarta skinnfåtölj bakom sitt bastanta ekskrivbord.
Mötet med överstelöjtnant Gert Åkerlund verkade till en början bli en dålig repris av träffen med polisintendent Lennart Karlsson.

Kollegan var ingen riktig polis utan en juristutbildad polisintendent av det där vanliga självtillräckliga slaget och hans reaktion var den förväntade.
Och en polisintendent på sexmånadersvikariat som plötsligt kom på att han längtade tillbaka till sitt tidigare arbete på rikspolisstyrelsens personalavdelning.
Det var under-tecknat av både Walters överordnade, polisintendent David Lilja och Jonnas chef på Rikspolisstyrelsens Särskilda Utredningsenhet, RSU, Johan Hildebrandt.
– Vi har med hjälp av tolk hört de här flickorna, men mycket återstår än för att få en samlad bild av verksamheten, säger Petra Wilander, polisintendent vid Hagforspolisen.
”Har du beordrat Dennis Carlinder och hela inre span att kartlägga varenda nytt kontantkortsabonnemang de senaste månaderna?” inledde polisintendent David Lilja med sträv röst.
Dessa mystiska »Björneborgare« som sannolikt förlett en fantasifull polisintendent att belasta rikskriminalens hårt ansträngda budget med cirka 250 kronor för inköp av ett större musiklexikon.
Sedermera, efter examen och juristutbildning, blev han polisintendent i internationella frågor på Polishögskolan i Solna, vid det tillfället den första svenska polisen med rent utlandsanknutet uppdrag.
– Jaa, sa polisintendenten och smålog.
Är polisintendenten säker på att han fattat?.
– Han var präst på landet, sa polisintendenten.
– Fastighetsskötaren, föreslog polisintendenten.
– Bästa och bästa, sa polisintendenten svävande.
– Hotar du mig? sa polisintendenten med stelt ansikte.
– Ja, honom känner väl du också, sa polisintendenten.
– Självklart, sa polisintendenten och sedan hade han gjort det.
– Då skulle han naturligtvis hamnat i finkan, sa polisintendenten.
– Svar nej, sa polisintendenten som med ens föreföll ganska dyster.
– Jo men det är ju en omöjlig jämförelse, invände polisintendenten.
Numera sambo med en av dina närmaste män på den tiden, polisintendenten Wiklander.
Granskningen gjordes av en intern arbetsgrupp med polisintendenten Waltin som ordförande.
– Ingen kommer att bli särskilt glad, sa polisintendenten som redan såg ut som han var en av dem.
– Inte dom som vi har sett i vart fall, sa polisintendenten som fortfarande verkade glad och uppåt.
– Fast på senare år har han mer blivit ett av byråns ansikten utåt, förklarade polisintendenten.
Om polisintendenten Lars Martin Johansson kan man tycka vad man vill men löjlig är han definitivt inte.
Först en direktkontakt med jourhavande polischef på rikskrim, polisintendenten Qvarnström, som har jour i hemmet.
Den tanken har väl föresvävat även oss, sa polisintendenten avmätt men mer än så tycktes det inte ha blivit.
Enligt polisintendenten hade Liska arbetat snart trettio år vid CIA och innan dess vid flottans egen underrättelsetjänst.
– Du menar om vi i tjänsten upplyst honom om vem Liska är, frågade polisintendenten som inte verkade lika upprymd längre.
– Vi utgår ifrån att dom har skett med höga vederbörandes välsignelse och goda minne, sa polisintendenten och nickade fromt.
Där hade du i alla fall fel, tänkte polisintendenten Lars Martin Johansson när han stängde dörren bakom sig och gick ut på gatan.
Rätt som det är brukar han dyka upp på deras ambassad ute på Djurgården, sa polisintendenten och verkade närmast smickrad över Liskas intresse för hans fosterland.
Drygt ett halvår tidigare hade chefen för Rikskriminalpolisen, Lars Martin Johansson, ringt till sin medarbetare, polisintendenten Anna Holt, och frågat om han fick bjuda henne på middag.
– Du menar bortsett från dom upparbetade och vanliga kanalerna med vår egen militära underrättelsetjänst och några av dom riktiga höjdarna i den äldre generationen, frågade polisintendenten.
– Karln skall väck helt enkelt, sa den grånade kommissarie som var chef for våldsroteln och spände ögonen i polisintendenten Lars M Johansson för att det inte skulle råda något tvivel om vem som skulle hålla i yxan.
”Men det är jag som måste se till att få tillstånd från polisintendenten för rannsakan, vi är som du vet underbemannade och det skulle bespara mig mycket tid om vi bara kunde …” Hon log med sina små spetsiga tänder och nickade mot tågrullen.
« Onsdag eftermiddag den 25 september flådde polisintendenten Lars Martin Johansson den notoriskt omöjlige Peter Puma Välitalo med hjälp av hotelser och grovt smicker medan hans kollega kommissarie Wesslén försökte att så långt som möjligt slå dövörat till.
Möjligen hade den dator som styrde den även noterat att just detta besök var helt i sin ordning, polisintendenten Lars M Johansson, tillförordnad chef för rikskriminalen och M som i Martin, på väg åter till faderhuset)… strax innan, ändrade han sig plötsligt.
Medan Jansson gör gud vet vad – på sitt rum var han i alla fall inte – packar han som är chef för alltihopa, polisintendenten Lars Martin Johansson, ihop sina saker, tar artigt farväl av sin sekreterare och därefter hissen ner i källaren och polishusets garage.
Själv hade han redan hunnit sitta av ett budgetsammanträde tillsammans med överdirektören, två avdelningschefer, två byråchefer och ett halvdussin polisintendenter varav han var en.
De tre polisintendenter som satt kring bordet – chefen för kriminalavdelningen, biträdande chefen för samma avdelning samt chefen för kriminalsektionen – fanns däremot med i kraft av mer subjektiva motiv.
Hon kryssade för både gripande och husrannsakan och lutade sig tillbaka i stolen på ett sätt som Harry antog var en efterapning av sättet hon hade sett de mer rutinerade polisintendenterna inta du-har-trettio-sekunder-på-dig-att-övertyga-mig-ställningen på.