Plågar i en mening
Dina tårar plågar mig.
Min hemlöshet plågar mig.
Min agenda, kraven som plågar mig.
Det som plågar mig mest är varför.
»Tisdag: Kriget i Vietnam plågar mig.
Det är klart att tanken plågar mig.
Plågar mig själv med mörka, mörka tankar.
pappa som plågar henne nu och har gjort tidigare.
– Du plågar mig, sade han ursinnig och reste sig.
Värmen som plågar er alla så, finns inte för mig.
»Varför plågar ni oss på det här viset«, tjöt Mia.
Men ensamlivet i Liverpool är inget som plågar nämnvärt.
Det är väl det där hårspännet som plågar dig, förstår jag.
Så är det med ”objektiviteten”, det problem som plågar oss alla.
Är det något som plågar dig? Är det något mer du vill berätta för mig?.
Mitt samvete plågar mig också och ofta av skäl som inte ens har med mig att göra.
Men det plågar henne att brodern aldrig låtit pappan vara i fred för anklagelserna.
Emellanåt påstår hon till och med, att det är hennes avlidne make som plågar henne.
Rövarna som plågar dessa människor låter som simpla plundrare och mördare i mina öron.
Det finns ingenting som plågar min mor så svårt som att inte kunna vara till någon nytta.
Att faxet plågar Liket vittnar ytterligare ett upprört gräl mellan honom och Skönheten om.
Han vet alltför väl vad sådant här väder gör med mor, hur det skrämmer och plågar henne.
Men det är inte en roll som slår, plågar och våldtar, det är män som kuvar och förminskar.
Då vänder den tillbaka, slår sig ned i det värkande bröst som sänt den och plågar och sticker.
»Om du plågar min dotter en gång till hänger jag dig i klädstrecket i källaren«, vrålade professorn.
Jag översköljs av samma flod av bilder som alltid plågar mig, både när jag är vaken och när jag sover.
Min närvaro plågar mina släktingar, och vore det icke för min kärlek till barnet, skulle man ha kört bort mig.
Instruera personalen att inte acceptera nån annan, dom som plågar er drar sig kanske inte för att ge sig på barnen.
’Om ni plågar mig tillräckligt mycket kanske jag tar livet av mig och då blir ni av med mig för gott’, sa han.
Förstår du inte, Bella? Det är en sak att jag plågar mig själv, men en helt annan att du har blivit så inblandad.
"Varför plågar du henne? Tror du inte på henne?" Sofi Holm reser sig upp, hon gör inga försök att dölja sin antagonism.
Min hemlöshet plågar mig.
Min agenda, kraven som plågar mig.
Det som plågar mig mest är varför.
»Tisdag: Kriget i Vietnam plågar mig.
Det är klart att tanken plågar mig.
Plågar mig själv med mörka, mörka tankar.
pappa som plågar henne nu och har gjort tidigare.
– Du plågar mig, sade han ursinnig och reste sig.
Värmen som plågar er alla så, finns inte för mig.
»Varför plågar ni oss på det här viset«, tjöt Mia.
Men ensamlivet i Liverpool är inget som plågar nämnvärt.
Det är väl det där hårspännet som plågar dig, förstår jag.
Så är det med ”objektiviteten”, det problem som plågar oss alla.
Är det något som plågar dig? Är det något mer du vill berätta för mig?.
Mitt samvete plågar mig också och ofta av skäl som inte ens har med mig att göra.
Men det plågar henne att brodern aldrig låtit pappan vara i fred för anklagelserna.
Emellanåt påstår hon till och med, att det är hennes avlidne make som plågar henne.
Rövarna som plågar dessa människor låter som simpla plundrare och mördare i mina öron.
Det finns ingenting som plågar min mor så svårt som att inte kunna vara till någon nytta.
Att faxet plågar Liket vittnar ytterligare ett upprört gräl mellan honom och Skönheten om.
Han vet alltför väl vad sådant här väder gör med mor, hur det skrämmer och plågar henne.
Men det är inte en roll som slår, plågar och våldtar, det är män som kuvar och förminskar.
Då vänder den tillbaka, slår sig ned i det värkande bröst som sänt den och plågar och sticker.
»Om du plågar min dotter en gång till hänger jag dig i klädstrecket i källaren«, vrålade professorn.
Jag översköljs av samma flod av bilder som alltid plågar mig, både när jag är vaken och när jag sover.
Min närvaro plågar mina släktingar, och vore det icke för min kärlek till barnet, skulle man ha kört bort mig.
Instruera personalen att inte acceptera nån annan, dom som plågar er drar sig kanske inte för att ge sig på barnen.
’Om ni plågar mig tillräckligt mycket kanske jag tar livet av mig och då blir ni av med mig för gott’, sa han.
Förstår du inte, Bella? Det är en sak att jag plågar mig själv, men en helt annan att du har blivit så inblandad.
"Varför plågar du henne? Tror du inte på henne?" Sofi Holm reser sig upp, hon gör inga försök att dölja sin antagonism.
En plåga bara.
Plåga mig inte.
Sluta plåga dig.
«Sluta plåga mig.
En plåga i ensamhet.
Den nya tidens plåga.
Besöket blev en plåga.
Plåga möttes med tukt.
Han tyckte om att plåga.
Sluta plåga dig själv.
Natten hade varit en plåga.
därefter kommer plåga stor.
Annat än av död och plåga.
Det var en sann plåga att se.
Ovisshetens plåga är större.
Elin har sett samma plåga förr.
Hon förkroppsligade hans plåga.
Begravningen hade varit en plåga.
Plåga dig inte i onödan, gumman.
Plåga mig inte med era klichéer.
Varje ord var som en plåga i strupen.
Och man ska inte plåga djur i onödan.
”Plåga inte dig själv”, sade Kalle.
Nog med misshandel och plåga för mamma.
”Plåga inte dig själv”, vädjade han.
På något vis ville jag plåga skosnöret.
Jag vill inte sitta och plåga dig, Bergman.
Ringde för att hämnas genom att plåga mig.
Plåga inte andra med det som pinar dig själv.
Far manar oss att plåga trots att vi inte vill.
Hans dagböcker är studier av livet som plåga.
Plåga mig inte.
Sluta plåga dig.
«Sluta plåga mig.
En plåga i ensamhet.
Den nya tidens plåga.
Besöket blev en plåga.
Plåga möttes med tukt.
Han tyckte om att plåga.
Sluta plåga dig själv.
Natten hade varit en plåga.
därefter kommer plåga stor.
Annat än av död och plåga.
Det var en sann plåga att se.
Ovisshetens plåga är större.
Elin har sett samma plåga förr.
Hon förkroppsligade hans plåga.
Begravningen hade varit en plåga.
Plåga dig inte i onödan, gumman.
Plåga mig inte med era klichéer.
Varje ord var som en plåga i strupen.
Och man ska inte plåga djur i onödan.
”Plåga inte dig själv”, sade Kalle.
Nog med misshandel och plåga för mamma.
”Plåga inte dig själv”, vädjade han.
På något vis ville jag plåga skosnöret.
Jag vill inte sitta och plåga dig, Bergman.
Ringde för att hämnas genom att plåga mig.
Plåga inte andra med det som pinar dig själv.
Far manar oss att plåga trots att vi inte vill.
Hans dagböcker är studier av livet som plåga.
Han såg plågad ut.
Rösten lät plågad.
Edward såg plågad ut.
Hans blick var plågad.
Han såg plågad ut igen.
Han såg lite plågad ut.
Hon såg spänd och plågad ut.
Jenny gav Knutas en plågad blick.
Kantorn gav Karin en plågad blick.
– Nej, sade Gotthard igen plågad.
Sigrid tyckte att han såg plågad ut.
Berner såg plågad ut och kämpade.
Serge fick en plågad min bakom skägget.
Du lät som om du var väldigt plågad.
Men som jag sa så var han en plågad man.
Han hade varit plågad när han ritade det.
Han nickade, uppenbart plågad av den tanken.
– Kalla det inte så, sade Gotthard plågad.
Han blundar och ser med ens mycket plågad ut.
Han tyckte kriminalkommissarien såg plågad ut.
«Vem har bestämt det?» Rösten låter plågad.
Det var inte mer än en hes, plågad viskning.
Wallander såg att han var plågad av situationen.
Hon har sett jagad ut, plågad, nästan frånvarande.
”Ibland”, svarade hon med en lätt plågad grimas.
”Vart ska du?” Hans röst var en plågad viskning.
Spricker till en plågad grimas och hon börjar gråta.
Renström möter Staffelmanns blick med en plågad uppsyn.
Joakim nickade, och nu såg han trött och plågad ut igen.
Jag känner mig aningen plågad när jag läser denna analys.
Rösten lät plågad.
Edward såg plågad ut.
Hans blick var plågad.
Han såg plågad ut igen.
Han såg lite plågad ut.
Hon såg spänd och plågad ut.
Jenny gav Knutas en plågad blick.
Kantorn gav Karin en plågad blick.
– Nej, sade Gotthard igen plågad.
Sigrid tyckte att han såg plågad ut.
Berner såg plågad ut och kämpade.
Serge fick en plågad min bakom skägget.
Du lät som om du var väldigt plågad.
Men som jag sa så var han en plågad man.
Han hade varit plågad när han ritade det.
Han nickade, uppenbart plågad av den tanken.
– Kalla det inte så, sade Gotthard plågad.
Han blundar och ser med ens mycket plågad ut.
Han tyckte kriminalkommissarien såg plågad ut.
«Vem har bestämt det?» Rösten låter plågad.
Det var inte mer än en hes, plågad viskning.
Wallander såg att han var plågad av situationen.
Hon har sett jagad ut, plågad, nästan frånvarande.
”Ibland”, svarade hon med en lätt plågad grimas.
”Vart ska du?” Hans röst var en plågad viskning.
Spricker till en plågad grimas och hon börjar gråta.
Renström möter Staffelmanns blick med en plågad uppsyn.
Joakim nickade, och nu såg han trött och plågad ut igen.
Jag känner mig aningen plågad när jag läser denna analys.
Det plågade honom.
Skämt plågade henne.
Det plågade henne alltid.
Åsynen av dem plågade mig.
En annan sak plågade Junior.
De ser riktigt plågade ut.
Längtan plågade hans ansikte.
Bara de små plågade andetagen.
Hans smärta plågade mig också.
Men det var nåt som plågade honom.
Solen plågade honom dessutom svårt.
Jag sårade, plågade de jag älskade.
Men det plågade henne resten av livet.
Kavajens sträva tyg plågade hans kind.
Hon såg Signe Lindstens plågade ansikte.
Det var inte ensamheten som plågade henne.
”Det plågade honom hela livet”, sa Terri.
Det plågade mig att se honom ensam, oskyddad.
Det plågade mig lika mycket som det eggade mig.
Nu plågade otåligheten henne som aldrig förr.
Han såg på mig med förbryllade, plågade ögon.
Jag har sett de plågade anhöriga till mordoffer.
Passatens hastighetsmätare plågade sig upp i 200.
Det var som om själva gravitationen plågade honom.
Singer plågade den utan att han var medveten om det.
Jag var inte bakfull men ångesten plågade mig svårt.
Det plågade honom att tänka sig att någon ägt henne.
Han gav det plågade ansiktet på väggen en rädd blick.
”Vad var det som rörde sig i det plågade huvudet?”.
Den väste och hostade och utstötte gälla, plågade ljud.
Hon plågade Peter med att han måste skriva sitt testamente.
Skämt plågade henne.
Det plågade henne alltid.
Åsynen av dem plågade mig.
En annan sak plågade Junior.
De ser riktigt plågade ut.
Längtan plågade hans ansikte.
Bara de små plågade andetagen.
Hans smärta plågade mig också.
Men det var nåt som plågade honom.
Solen plågade honom dessutom svårt.
Jag sårade, plågade de jag älskade.
Men det plågade henne resten av livet.
Kavajens sträva tyg plågade hans kind.
Hon såg Signe Lindstens plågade ansikte.
Det var inte ensamheten som plågade henne.
”Det plågade honom hela livet”, sa Terri.
Det plågade mig att se honom ensam, oskyddad.
Det plågade mig lika mycket som det eggade mig.
Nu plågade otåligheten henne som aldrig förr.
Han såg på mig med förbryllade, plågade ögon.
Jag har sett de plågade anhöriga till mordoffer.
Passatens hastighetsmätare plågade sig upp i 200.
Det var som om själva gravitationen plågade honom.
Singer plågade den utan att han var medveten om det.
Jag var inte bakfull men ångesten plågade mig svårt.
Det plågade honom att tänka sig att någon ägt henne.
Han gav det plågade ansiktet på väggen en rädd blick.
”Vad var det som rörde sig i det plågade huvudet?”.
Den väste och hostade och utstötte gälla, plågade ljud.
Hon plågade Peter med att han måste skriva sitt testamente.
log ännu mera plågat.
Hon ler plågat mot mig.
Ansiktet såg plågat ut.
Som från ett plågat djur.
De hade alltid plågat honom.
Världen är ett plågat skrik.
Hon tittade plågat på mig.
Charlies ansikte var plågat.
Livet i staden hade plågat henne.
Det har plågat mig hela dagen.
Han log plågat och gick mot dörren.
Denna rädsla har plågat mig mycket.
Jag kan inte! stönade han plågat.
Dessa har plågat honom alla dessa år.
”D-dom… kom…” väste han plågat.
Tommy Kofoed ler plågat för sig själv.
Ansiktet förvandlades och såg plågat ut.
Nickar bara aningen plågat men uppskattande.
Walter såg plågat på den kvinnliga läkaren.
Det minnet har alltid plågat Sam, ska du veta.
Han har ett plågat uttryck i det magra ansiktet.
Det hade plågat honom mer än han ville erkänna.
De hade aldrig gjort något annat än plågat honom.
Daelmans ögon mörknade, som om minnet plågat honom.
Det ligger ett plågat eller spänt drag över pannan.
I flera månader hade man plågat och förolämpat mig.
”Då kan ju jag dra åt helvete”, sa han plågat.
Rädslan för att dö obemärkt har alltid plågat henne.
Den där natten har förföljt och plågat mig sedan dess.
«Prim!» Det enda svar jag får är ännu ett plågat skri.
… I mina drömmar återupplevde jag allt som hade plågat mig.
Hon ler plågat mot mig.
Ansiktet såg plågat ut.
Som från ett plågat djur.
De hade alltid plågat honom.
Världen är ett plågat skrik.
Hon tittade plågat på mig.
Charlies ansikte var plågat.
Livet i staden hade plågat henne.
Det har plågat mig hela dagen.
Han log plågat och gick mot dörren.
Denna rädsla har plågat mig mycket.
Jag kan inte! stönade han plågat.
Dessa har plågat honom alla dessa år.
”D-dom… kom…” väste han plågat.
Tommy Kofoed ler plågat för sig själv.
Ansiktet förvandlades och såg plågat ut.
Nickar bara aningen plågat men uppskattande.
Walter såg plågat på den kvinnliga läkaren.
Det minnet har alltid plågat Sam, ska du veta.
Han har ett plågat uttryck i det magra ansiktet.
Det hade plågat honom mer än han ville erkänna.
De hade aldrig gjort något annat än plågat honom.
Daelmans ögon mörknade, som om minnet plågat honom.
Det ligger ett plågat eller spänt drag över pannan.
I flera månader hade man plågat och förolämpat mig.
”Då kan ju jag dra åt helvete”, sa han plågat.
Rädslan för att dö obemärkt har alltid plågat henne.
Den där natten har förföljt och plågat mig sedan dess.
«Prim!» Det enda svar jag får är ännu ett plågat skri.
… I mina drömmar återupplevde jag allt som hade plågat mig.