Piccolino i en mening
Kön till Piccolino ringlar lång.
Han sitter tillsammans med Bengt på Piccolino, fikar och spanar in killar.
Sitter man någon timme på Piccolino på lördagseftermiddagen går i stort sett alla man känner förbi.
Vi går förbi Tehuset och almträden som min mor och hennes vänner beskyddade när de var unga, passerar fontänen där de gambianska rastafarisarna säljer gräs och hasch och går förbi Piccolino.
Enligt den internationella gayguiden Spartacus, som utkommer en gång per år och har ambitionen att lista världens samtliga träffställen för homosexuella, är Piccolino i Kungsträdgården Stockholms enda riktiga gaycafé.
Över huvud taget är de överallt ifrån: norrlänningar, jämtar, finnar, skåningar, de kommer från sina småsamhällen, från sina Hammarstrand och Brunflo och Eskilstuna och Kjula och sina Kristinehamn och Pite och Skellefte och Yttermalung och Hedemora, de har alla brutit upp och lämnat sina familjer och barndomshem, övergivit de jävla platser där barn de lekt, de har lämnat sin barndom och sina nederlag och nu är de här: en vacker höstdag i oktober, den kanske sista lördagen som Piccolino håller öppet, och de har återskapat sig själva, sina vuxna liv här, i den här staden, med andra som är som de, och Paul tar hand om dem alla.
Han sitter tillsammans med Bengt på Piccolino, fikar och spanar in killar.
Sitter man någon timme på Piccolino på lördagseftermiddagen går i stort sett alla man känner förbi.
Vi går förbi Tehuset och almträden som min mor och hennes vänner beskyddade när de var unga, passerar fontänen där de gambianska rastafarisarna säljer gräs och hasch och går förbi Piccolino.
Enligt den internationella gayguiden Spartacus, som utkommer en gång per år och har ambitionen att lista världens samtliga träffställen för homosexuella, är Piccolino i Kungsträdgården Stockholms enda riktiga gaycafé.
Över huvud taget är de överallt ifrån: norrlänningar, jämtar, finnar, skåningar, de kommer från sina småsamhällen, från sina Hammarstrand och Brunflo och Eskilstuna och Kjula och sina Kristinehamn och Pite och Skellefte och Yttermalung och Hedemora, de har alla brutit upp och lämnat sina familjer och barndomshem, övergivit de jävla platser där barn de lekt, de har lämnat sin barndom och sina nederlag och nu är de här: en vacker höstdag i oktober, den kanske sista lördagen som Piccolino håller öppet, och de har återskapat sig själva, sina vuxna liv här, i den här staden, med andra som är som de, och Paul tar hand om dem alla.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.