Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Personangrepp i en mening

Arne hör inte ens Haralds personangrepp.
Men även hans motståndare utsattes för personangrepp.
Men Strindbergs personangrepp var inte det första i litteraturhistorien.
Ibland gick Margit till grova personangrepp mot dem hon upplevde hade svikit henne.
Julia hade redan fått mig till bristningsgränsen med sina ständiga och avsiktliga personangrepp.
Inte ens när hon är riktigt svart i ögonen hemfaller hon till generaliserande anklagelser eller personangrepp.
Valrörelsen blev också frän med såväl hårda personangrepp som upphettad klasskampsretorik från båda sidor.

Byråchefsbråket 1961 utgör ett tydligt exempel på hur en rimlig polemik i sak gled över i hätska personangrepp.
Som politisk aktör kunde Birgitta vara mycket skarp och gick gärna till personangrepp, på ett föga helgonlikt vis.
Efter varje session gjorde mr Rathbun personangrepp på mig och kallade mig ”ute-etisk”, ”brottsling” och slutligen ”SP”.
Där kritiserade han Jobs för hur han bemötte arbetskamraterna och kallade hans stil för »ledarskap genom våldsamma personangrepp.
Den anonyme medarbetare som gjort sammanställningen har inte förmått skilja mellan personangrepp och normal kritik av landets mäktigaste politiker.
Den socialdemokratiska pressen gick i taket och hävdade att Bohman gjorde ”inrikespolitik av flyktingproblemet” och ägnade sig åt ”personangrepp”.
I dagstidningarna publicerade en läkare vid namn Alf Enerström och hans maka, skådespelerskan Gio Petré, underliga och återkommande annonser med personangrepp på Palme.
Claes Borgström gick till våldsamma personangrepp mot kritikerna och Sture blev så rädd att han ringde till TV4 under pågående sändning när Dan Larsson satt i morgonsoffan.
Där återfann hon de brev som skickats till justitieministern och konstaterade att de förutom en rad rättshaveristiska och nedsättande personangrepp även innehöll orden svartskalleälskare och landsförrädare.
Att anklaga Palme för att ha infört ”presidentstyre” – vilket är en helt anständig kritisk kommentar om maktutövning – jämställs här med fräna personangrepp från personer som Östergren, Gustafsson, Ahlmark och Myrdal.
Hans personangrepp på den oförarglige Adelsohn och hans vrede mot den unge Bildt uppfattades inte längre som ett uttryck för politisk kämpaglädje utan framstod snarare som en misslynt makthavares vresighet över att bli ifrågasatt.
Ivar Lo-Johansson såg strävan efter ära som en sporre för alla mänskliga framsteg, och fastän Ingemar Hedenius påstod att de intellektuellas moral förstörs av ärelystnad hindrade det honom inte från att hävda sig med grova personangrepp.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.