Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Perplext i en mening

These and other Questions perplext me during my Blindfolded Ride back to Coxtart’s House.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

Jag blev helt perplex.
Hon på TV4 hade sett perplex ut.
Lisbeth Salander var fullständigt perplex.
Harry tittade på henne och såg lite perplex ut.
Han blev så perplex att han inte fick fram ett ord.
Tommy såg perplex ut och Janne började ursäkta sig.
Den rödhåriga såg först perplex ut, men så log hon.
”Lena Andersson?” Martin Vanger såg helt perplex ut.
Roar blev så perplex att han närapå glömde att hålla sig gömd.
Mikael stod perplex kvar på perrongen och såg tåget rulla norrut.
Han ser helt perplex ut inför de ståtliga kvinnornas uppenbarelser.
När han greps blev han alldeles perplex och försökte göra motstånd.
”Vimsig är detsamma som perplex, konfys eller paff, Assad”, förklarade han.
Han blev helt perplex och rörde sig inte förrän Tuva frågade om något var fel.
Jag frågade henne om jag kunde köpa rubbet, vilket gjorde Catharina minst sagt perplex.
Skådespelaren mumlade alldeles perplex: ”Men Goebbels har ju farit med osanning, Erwin!”.
Kanslichefens sekreterare såg fullständigt perplex ut då Bublanski höll upp sin polislegitimation.
Frågan tog mig minst sagt på sängen, och jag stirrade på honom, helt perplex och oförmögen att svara.
På hans bank var man perplex inför mitt krav på att omedelbart få kontakt och inte vänta till kryssningen var slut.
Kanske blev han så perplex att han inte vet hur han ska hantera situationen, han är ju så omogen och säkert oerfaren när det gäller det mesta.
Vennberg måste ha blivit perplex av att gendrivas av en ung okänd student som kunde hans dikter på sina fem fingrar men utan pardon demonterade hans politiska resonemang.
Han blev så perplex att han följde med till ändhållplatsen vid järnvägsstationen och omedelbart åkte tillbaka till Hedeby för att undersöka om han kommit ihåg rätt.
Jag känner mig perplex, vet inte riktigt hur jag ska hantera situationen - eller vad man ska kalla det faktum att hon utan att ens försöka nästan bokstavligt charmat brallorna av mig.
Från min tacksamma position som åskådare på historiens läktarplats kan jag inte låta bli att le åt scenen i Jussis loge som den står för min inre syn: Anna-Lisa, stel av fasa och förmodligen med magen i vädret, Linnéa, utmanande med lille Rolf, som var en förskönad kopia av sin far, och Jussi, iförd någon svettig scenkostym, totalt perplex, och så luften tjock av svartsjuka.