Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Pergament i en mening

Huden såg ut som pergament.
Hans hy kändes som pergament.
Hans hår var snövitt, hans hud som pergament.
Käften kändes som pergament, hjärtat bultade.
Det är en gammal sak, tillverkad i pergament och läder.
Ögonfransarna korta och stubbiga, hyn som gulnat pergament.
Denna gång var det dock inget knivskaft han greppade utan ett pergament.

Sidorna var av gammalt pergament och täckta med handtecknade skisser av växter.
Istället plockade han fram ett pergament som han haft instoppat innanför klänningen.
I en snabb rörelse välte hon ut kärlet med bläck över de pergament hon arbetat med.
Jag rullade in lax i pergament och serverade den med buljong smaksatt med apelsin och fänkål.
På morgonen den sista festdagen fanns ett pergament instucket under dörren till Vanjas och min privata boning.
INSPEKTÖR G Får jag ta din hand? Min är som pergament, men nu tror jag den blir len igen när jag träffat dig.
Hans hud hade samma nyans som fläckigt pergament och de manliga bröstvårtorna var små och hårda som torkade bär.
Utöver det var det enda möblemanget en låg hylla utefter ena väggen som var fylld med kartor och andra hoprullade pergament.
Den invändningen betyder, som jag läser den, att Moses Pergament är missnöjd med Björlings ansträngningar att tolka text och musik.
Böcker och pergament var ytterst värdefulla, och Mila hade fyllt sin vagn med så mycket ur den kungliga bokskatten att vi bar med oss en smärre förmögenhet.
Vi hade lärt oss mer om dessa vildar under den tid vi nu stridit mot dem, än vad som stod skrivet i alla pergament tillsammans, och några övernaturligheter hade vi aldrig sett.
Ännu i sin nekrolog över Jussi Björling skriver den firade svenske musikkritikern Moses Pergament att Jussi Björling ju var oslagbar på det mesta men inte i fråga om nyansering av sin sång.
Men istället för gulnande pergament fick Etchegoin och Lenoir något som närmast liknade maskinskrivna eller fotokopierade broschyrer, visserligen fullproppade med hänvisningar till 1600-talet men uppenbarligen av betydligt modernare datum.

Hur kom det sig att denne rödblommige, ståtlige man lät sig nöja med att år ut och år in bo i den lilla stugan med sin trotjänarinna Sara, som hade hy som gulnat pergament och en muttrande och bekymrad röst och som övervakade Johan, som om han varit en liten bortskämd pojke? Hemligheten låg väl däri att han alltjämt var som ett barn.
Jag kan undra var Pergament hade sina öron någonstans! Tvärtom har Jussi Björling en mening i varje ton han sjunger och som Leif Aare, musikkritiker på Dagens Nyheter, har visat i en spännande analys, kan Björling uttrycka den mest komplexa erfarenhet genom sitt val av styrka, intensitet och klanger, i vilka rösten lyder honom utan minsta glapp.
Loke nickade och rullade ut pergamentet.
Utan att begripa något stirrade jag på de hebreiska bokstäverna på pergamentet.
Silda nappade åt sig pergamentet, läste det flera gånger och blev till synes mer och mer förfärad för varje läsning.
Han vred handtagen en sista gång och vi stirrade båda på den lilla papperspåsen som satt fäst vid pergamentet med en tejpbit.