Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Pacifist i en mening

Dyflickan är inte pacifist.
»Men pappa – du är väl pacifist.
Han är säkert en riktig pacifist.
Inte ens som pacifist var han intresserad av henne.
Enligt djurägaren, liksom tjuren Ferdinand en pacifist.
Jag skulle förklara att jag var pacifist, och jag skulle dra mig ur …«.
Jag blev aldrig pacifist eller vapenvägrare och hade alltså inte det att skylla på.

»Om någon hotade dig eller Agatha skulle jag knappast kunna förbli pacifist, Meredith.
Vännen hade blivit pacifist och dessutom allmänt fientlig mot den rådande samhällsordningen.
Att hennes far, som var pacifist, hade fattat detta beslut förvånade inte Dykvinnan, för ingenting förvånade henne längre.
Meitner var pacifist och avvisade både under och efter andra världskriget flera förslag om att vara med och utveckla de allierades atomvapen.
Goebbels, som själv inte hade behövt riskera något i kriget, konstaterade lite föraktfullt om Schlange: ”De säger att han är pacifist”.
356 Arthur Koestler sa sig ha mött vapenfabrikanter som ansåg sig ha fullkomligt rena samveten, men han hade aldrig träffat på någon pacifist som inte haft något skuldmedvetet i blicken.
Om Meitner inte hade varit övertygad pacifist kunde hennes vetenskapliga meriter ha lett till en plats i utvecklingen av den svenska atombomb som den socialdemokratiska partiledningen drömde om.
Man kunde vara höger- eller vänstersocialdemokrat, nykterist eller suput, kristen eller ateist, försvarsvän eller pacifist, men man måste alltid underordna sig de beslut som fattades av partiet.
Som ung hade Konrad varit vapenvägrare, eftersom han var kväkare och alltså pacifist, men han hade ändå sent omsider drabbats av skuldkänslor för att andra unga män tvingades dö i hans ställe, då de av okunnighet och i sin oskuld hade tagit värvning bara för att han skulle få slippa.
Eftersom ingen av dem var medlem i partiet, eftersom de inte deltog i några insamlingar med mera än minsta möjliga bidrag, eftersom de visade böjelse för att leva för sig själva, eftersom bägge hellre satt hemma och läste någon bok än gick på möten, eftersom Hergesell med sitt mörka, långa och alltid orediga hår och sina svarta glödande ögon såg ut som en riktig socialist och pacifist (så som partimedlemmarna föreställde sig en sådan), eftersom Trudel en gång i ett oförsiktigt ögonblick hade sagt att man kunde tycka synd om judarna – betraktades de inom kort som politiskt misstänkta, de bevakades intill minsta steg, och vartenda ord ur deras mun bars vidare.
När Tyskland hade invaderat Polen i september 1939 övertalade den ungersk-judiske kärnfysikern och pacifisten (!) Leo Szilard president Roosevelt att satsa på atombomben.
Tribunalens medlemmar – bland andra Jean-Paul Sartre, Simone de Beauvoir, den svarte amerikanske aktivisten Stokely Carmichael, pacifisten Dave Dellinger – anlände till ett mediebelägrat Stockholm.
Tribunalen, som tillkommit i början av sextiotalet på initiativ av den brittiske filosofen och pacifisten Bertrand Russell, skulle lägga fram resultaten av sina undersökningar av amerikanska krigsförbrytelser i Vietnam.
Kommunisten Hilding Hagberg ville se mer litteratur om ”arbetarrörelsens kamp”, Centerledaren Hedlund tyckte det var önskvärt med fler politiska idéromaner medan Högerledaren Jarl Hjalmarsson något förvånande hyllade pacifisten och kommunistsympatisören Romain Rolland.
perades kommunister, pacifister och fronderande soci-.
Men många av motståndarna till atomvapen var inte pacifister.
Jag gick fram och tillbaka och sa: Jag tror att de flesta av bröderna är pacifister bara så långt förnuftet tillåter.
Det finns en del medborgare som stannar kvar hemma, vare sig de är pacifister eller ej, medan andra, de som kallas för »soldater«, går ut i krig i deras ställe … Och alla har ett ansvar.
«) Inga av de andra i släkten Neukirchen var kväkare, och de var absolut inte pacifister som Konrad, som hade erkänts som vapenvägrare under Koreakriget men som i stället för att bli inlåst i ett federalt fängelse hade fått tillåtelse att arbeta på ett sjukhus för krigsveteraner i Baltimore.
Om den innebörden undgick någon utländsk betraktare så var det desto tydligare vad Bruno Malitz, sportledare i Berlins SA, formulerade i sin skrift Sportens anda i det Tredje riket: Det finns inte plats i det tyska landet för judiskt ledarskap inom sporten, inte heller för pacifister och de folkförrädare, de paneuropéer, eller andra som har infekterats av judarna.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.