Orsini i en mening
Orsini, Carlo I, II.
Orsini, Francesco I, II.
Orsini, Virginio I, II, III.
Orsini, Paolo I, II, III, IV, V, VI, VII.
Paolo Orsini, furste av Palombara, ströps.
Nicolaus III (Giovanni Gaetano Orsini) 1277–80.
Benedictus XIII (Pietro Francesco Orsini) 1724–30.
Bara Giangiordano Orsini, furste av Bracciano, skonades.
Orsini, familjen I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII.
Den 24 augusti dök Orsini upp i staden med tolvhundra beväpnade män.
Kardinal Orsini kallade därför till ett möte i slottet Magione i närheten av Trasimenosjön.
Av Roms båda ledande adelsätter var huset Colonna av tradition ghibelliner, medan Orsini var guelfer.
Andra slott som lydde under familjen Orsini, däribland Palombara och Cerveteri, kapitulerade också snart.
Han åtföljdes av Carlo Orsini och en stor grupp rumlare som skrek: »Hertigen! Hertigen! Orsini! Orsini!«.
Orsini blev uppenbarligen skrämd av det här brevet och skickade omgående tillbaka sin hustru till kardinalen.
Dessutom blockerade rivaliteten mellan kardinaler ur familjerna Orsini och Colonna alla italienska kandidaturer.
Adriana däremot var en spansk adelsdam och hade gift in sig i en av de mäktigaste klanerna i Rom, ätten Orsini.
Cesare skickade ett brådskande brev till Rom och beordrade sin far att gripa kardinal Orsini så snart som möjligt.
Också Francesco Orsini, hertig av Gravina, mördades och den allmänna uppfattningen var att detta skedde på påvens order.
Hertigen använde vartenda tänkbart diplomatiskt knep för att blidka Paolo Orsini och han gav honom pengar, kläder och hästar.
Han var så duktig på att förställa sig att till och med familjen Orsini, genom hertig Paolo [av Palombara] försonade sig med honom.
Kort efter att dessa misstankar framfördes, började man i Venedig förfäkta att det var Cesare, och inte Orsini, som låg bakom mordet.
Inte heller de påvliga truppernas befälhavare, Virginio Orsini, kusin till den ljuvliga Giulias man, var intresserad av att slåss mot inkräktarna.
Man beslutade att Cesare skulle angripas samtidigt av Giovanni Bentivoglio i Romagna och av medlemmar i familjen Orsini, som skulle underblåsa upproret i Urbino.
Familjen Orsini hånade honom genom att skicka in en åsna till hans läger med en skylt runt halsen där det stod »Jag är ambassadör för hertigen av Gandía«.
De två bröderna var dock inte de enda som misstänktes för mordet på Juan, för han hade många fiender, särskilt bland familjen Orsini och deras bundsförvanter.
Det var omöjligt för de ömsesidigt antagonistiska kandidaterna, som understöddes av de rivaliserande romerska furstefamiljerna Colonna och Orsini, att komma överens.
År 1489 ägde ett giftermål rum i Rodrigos palats i Rom mellan hennes son, Orsino Orsini, och Giulia Farnese, en vacker nittonårig flicka med en högst blygsam förmögenhet.
Samtidigt rapporterades det från Venedig att »Hans helighet avser att ruinera familjen Orsini eftersom det var de som ordnade så att hans son, hertigen av Gandía, dödades«.
Han var tvungen att lämna ifrån sig alla slott man hade erövrat plus att familjen Orsini hoppades få ett skadestånd på 50 000 dukater, som lösen för Guidobaldo da Montefeltro.
Ungefär en vecka senare tvingades Alexander VI, som hade varit så sjuk av oro att han inte hade närvarat vid mässan på juldagen, att sluta fred med familjen Orsini på deras villkor.
Orsini, Francesco I, II.
Orsini, Virginio I, II, III.
Orsini, Paolo I, II, III, IV, V, VI, VII.
Paolo Orsini, furste av Palombara, ströps.
Nicolaus III (Giovanni Gaetano Orsini) 1277–80.
Benedictus XIII (Pietro Francesco Orsini) 1724–30.
Bara Giangiordano Orsini, furste av Bracciano, skonades.
Orsini, familjen I, II, III, IV, V, VI, VII, VIII, IX, X, XI, XII.
Den 24 augusti dök Orsini upp i staden med tolvhundra beväpnade män.
Kardinal Orsini kallade därför till ett möte i slottet Magione i närheten av Trasimenosjön.
Av Roms båda ledande adelsätter var huset Colonna av tradition ghibelliner, medan Orsini var guelfer.
Andra slott som lydde under familjen Orsini, däribland Palombara och Cerveteri, kapitulerade också snart.
Han åtföljdes av Carlo Orsini och en stor grupp rumlare som skrek: »Hertigen! Hertigen! Orsini! Orsini!«.
Orsini blev uppenbarligen skrämd av det här brevet och skickade omgående tillbaka sin hustru till kardinalen.
Dessutom blockerade rivaliteten mellan kardinaler ur familjerna Orsini och Colonna alla italienska kandidaturer.
Adriana däremot var en spansk adelsdam och hade gift in sig i en av de mäktigaste klanerna i Rom, ätten Orsini.
Cesare skickade ett brådskande brev till Rom och beordrade sin far att gripa kardinal Orsini så snart som möjligt.
Också Francesco Orsini, hertig av Gravina, mördades och den allmänna uppfattningen var att detta skedde på påvens order.
Hertigen använde vartenda tänkbart diplomatiskt knep för att blidka Paolo Orsini och han gav honom pengar, kläder och hästar.
Han var så duktig på att förställa sig att till och med familjen Orsini, genom hertig Paolo [av Palombara] försonade sig med honom.
Kort efter att dessa misstankar framfördes, började man i Venedig förfäkta att det var Cesare, och inte Orsini, som låg bakom mordet.
Inte heller de påvliga truppernas befälhavare, Virginio Orsini, kusin till den ljuvliga Giulias man, var intresserad av att slåss mot inkräktarna.
Man beslutade att Cesare skulle angripas samtidigt av Giovanni Bentivoglio i Romagna och av medlemmar i familjen Orsini, som skulle underblåsa upproret i Urbino.
Familjen Orsini hånade honom genom att skicka in en åsna till hans läger med en skylt runt halsen där det stod »Jag är ambassadör för hertigen av Gandía«.
De två bröderna var dock inte de enda som misstänktes för mordet på Juan, för han hade många fiender, särskilt bland familjen Orsini och deras bundsförvanter.
Det var omöjligt för de ömsesidigt antagonistiska kandidaterna, som understöddes av de rivaliserande romerska furstefamiljerna Colonna och Orsini, att komma överens.
År 1489 ägde ett giftermål rum i Rodrigos palats i Rom mellan hennes son, Orsino Orsini, och Giulia Farnese, en vacker nittonårig flicka med en högst blygsam förmögenhet.
Samtidigt rapporterades det från Venedig att »Hans helighet avser att ruinera familjen Orsini eftersom det var de som ordnade så att hans son, hertigen av Gandía, dödades«.
Han var tvungen att lämna ifrån sig alla slott man hade erövrat plus att familjen Orsini hoppades få ett skadestånd på 50 000 dukater, som lösen för Guidobaldo da Montefeltro.
Ungefär en vecka senare tvingades Alexander VI, som hade varit så sjuk av oro att han inte hade närvarat vid mässan på juldagen, att sluta fred med familjen Orsini på deras villkor.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.