Ordkarga i en mening
På sitt ordkarga, tysta, litet vresiga sätt håller han mycket av sin hustru.
Efter det ordkarga förhöret med Vladan Mirkovic har Paula Sjöö lämnat polishuset, hon har egentligen ledigt hela dagen och tar hissen hela vägen ner för att åka hem.
Efter det ordkarga förhöret med Vladan Mirkovic har Paula Sjöö lämnat polishuset, hon har egentligen ledigt hela dagen och tar hissen hela vägen ner för att åka hem.
Hade någon gett litet närmare akt på honom, så skulle han ha märkt att den ordkarge Quangel numera överhuvudtaget inte talade alls, och att han i detta nya pådrivarsystem visade en benägenhet att låta udda vara jämnt.
Han gjorde det i ensamhet, även om han visste att Helmut, den blide bayraren från Rosenheim, var med honom i tanken, liksom Pepe, den ordkarge mexikanen från Yucatán, som företagit en liknande färd som han själv, från skuldtyngd papistisk underkastelse till sann och glädjerik kristendom.
Han gjorde det i ensamhet, även om han visste att Helmut, den blide bayraren från Rosenheim, var med honom i tanken, liksom Pepe, den ordkarge mexikanen från Yucatán, som företagit en liknande färd som han själv, från skuldtyngd papistisk underkastelse till sann och glädjerik kristendom.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Det är Janne, en välvillig, men ordkarg man som ser en smula förlägen ut.
Till slut står han igen på sin verkstad, vaken och uppmärksam, ordkarg och avvisande, precis som alltid.
Men Sammy var tjurig och ordkarg, och efter att jag suttit på hans rum i kanske tio minuter brukade samtalsämnena sina.
Hur ordkarg än Quangel var så hade han dock då och då sagt en mening, några ord om en arbetare på fabriken eller åtminstone någonting om vädret, eller att i dag smakade maten verkligen bra.
När han nu dessutom till vardags var ytterst ordkarg och saknade alla småmynt i sin konversation, så kom det sig att när vi på morgonen kom in i hans vackra ämbetsrum, med en naken Venus som något överraskande konstnärlig deko-ration, började föredragningen redan på tröskeln.
Till slut står han igen på sin verkstad, vaken och uppmärksam, ordkarg och avvisande, precis som alltid.
Men Sammy var tjurig och ordkarg, och efter att jag suttit på hans rum i kanske tio minuter brukade samtalsämnena sina.
Hur ordkarg än Quangel var så hade han dock då och då sagt en mening, några ord om en arbetare på fabriken eller åtminstone någonting om vädret, eller att i dag smakade maten verkligen bra.
När han nu dessutom till vardags var ytterst ordkarg och saknade alla småmynt i sin konversation, så kom det sig att när vi på morgonen kom in i hans vackra ämbetsrum, med en naken Venus som något överraskande konstnärlig deko-ration, började föredragningen redan på tröskeln.