Optimist i en mening
Men jag är inte optimist.
Som alltid var Linder optimist.
Du är alltid en sån optimist.
Jag är optimist rörande vår art.
Du är alltid en sådan optimist.
Det är bra att du är optimist, Bertil.
Jag tänker vara optimist och packa väskan.
Eller hade det varit en ”blind optimist”?.
”Har pessimisten plötsligt blivit optimist?”.
Jag är inte optimist egentligen, men jag försöker.
”Optimist”, sa Joakim och fortsatte åt sitt håll.
På det sättet är han optimist mitt i all svartsyn, tänkte hon.
Men jag är mer optimist och förväntar mig inte samma öde …«.
Optimist i samma mening som utopister är det och marxistiskt influerade pessimister.
En handelsman, mera optimist än affärsman, hade slagit upp sin handelsbod vid vägskälet.
Så jag är nog optimist och de senaste åtta åren har vi faktiskt vänt den här skutan ordentligt.
Eller kanske handlade det om vad Oleksej en gång hade anklagat honom för att vara, en förryckt optimist.
Han var optimist, och han visste att en ny spektakulär seger bara var några timmar borta, och han var upphetsad.
Även om mycket som var mig kärt hade tagits ifrån mig i det här livet, har jag mina skäl att förbli en optimist.
Du måste kunna lita på människor och lita på dina egna instinkter och du måste vara optimist, jag är det även i svåra lägen.
Jag övervägde att ställa in alltsammans, men som den ständiga optimist jag är hoppades jag att det skulle bli bättre när vi väl kom till saken.
Att lösa kemisamhällets problem till år 2030 eller 2040 är en gigantisk utmaning, och många skulle nog hävda att Ethel Forsberg är en stor optimist.
I en hyllningsartikel till femtioårsdagen den 2 mars 1930 skrev Affärsvärlden, nu inte så återhållsam: »Kreuger är en stor optimist rörande mänsklighetens materiella utveckling.
Låter nästan för bra för att vara sant, hade Jarnebring tänkt men eftersom han också var en oförbätterlig optimist och intresserad av både jakt och fiske, satt han där han satt sedan drygt två timmar tillbaka.
Kom jag med någon – som hon tyckte – dumdristig idé, så log hon till hälften vänligt till hälften sarkastiskt åt mina tappra försök att övervinna livspaniken – och kallade mig en ”huvudlös optimist”.
En optimist skulle kunna föreställa sig att transformeringen till monark på något mystiskt sätt skulle ha inneburit inte bara en tillväxt i intellektuell kapacitet utan också ett ökat intresse för parlamentarisk ortodoxi.
Det var obegripligt, förklarade han, ”att man kan vara optimist när det gäller kraftverk och skolor, storflygfält och vägar, bilar, teveapparater och frysboxar, men plötsligt kasta om och måla framtiden i dystra färger när det gäller att lösa en stor trygghets- och rättvisefråga”.
Som alltid var Linder optimist.
Du är alltid en sån optimist.
Jag är optimist rörande vår art.
Du är alltid en sådan optimist.
Det är bra att du är optimist, Bertil.
Jag tänker vara optimist och packa väskan.
Eller hade det varit en ”blind optimist”?.
”Har pessimisten plötsligt blivit optimist?”.
Jag är inte optimist egentligen, men jag försöker.
”Optimist”, sa Joakim och fortsatte åt sitt håll.
På det sättet är han optimist mitt i all svartsyn, tänkte hon.
Men jag är mer optimist och förväntar mig inte samma öde …«.
Optimist i samma mening som utopister är det och marxistiskt influerade pessimister.
En handelsman, mera optimist än affärsman, hade slagit upp sin handelsbod vid vägskälet.
Så jag är nog optimist och de senaste åtta åren har vi faktiskt vänt den här skutan ordentligt.
Eller kanske handlade det om vad Oleksej en gång hade anklagat honom för att vara, en förryckt optimist.
Han var optimist, och han visste att en ny spektakulär seger bara var några timmar borta, och han var upphetsad.
Även om mycket som var mig kärt hade tagits ifrån mig i det här livet, har jag mina skäl att förbli en optimist.
Du måste kunna lita på människor och lita på dina egna instinkter och du måste vara optimist, jag är det även i svåra lägen.
Jag övervägde att ställa in alltsammans, men som den ständiga optimist jag är hoppades jag att det skulle bli bättre när vi väl kom till saken.
Att lösa kemisamhällets problem till år 2030 eller 2040 är en gigantisk utmaning, och många skulle nog hävda att Ethel Forsberg är en stor optimist.
I en hyllningsartikel till femtioårsdagen den 2 mars 1930 skrev Affärsvärlden, nu inte så återhållsam: »Kreuger är en stor optimist rörande mänsklighetens materiella utveckling.
Låter nästan för bra för att vara sant, hade Jarnebring tänkt men eftersom han också var en oförbätterlig optimist och intresserad av både jakt och fiske, satt han där han satt sedan drygt två timmar tillbaka.
Kom jag med någon – som hon tyckte – dumdristig idé, så log hon till hälften vänligt till hälften sarkastiskt åt mina tappra försök att övervinna livspaniken – och kallade mig en ”huvudlös optimist”.
En optimist skulle kunna föreställa sig att transformeringen till monark på något mystiskt sätt skulle ha inneburit inte bara en tillväxt i intellektuell kapacitet utan också ett ökat intresse för parlamentarisk ortodoxi.
Det var obegripligt, förklarade han, ”att man kan vara optimist när det gäller kraftverk och skolor, storflygfält och vägar, bilar, teveapparater och frysboxar, men plötsligt kasta om och måla framtiden i dystra färger när det gäller att lösa en stor trygghets- och rättvisefråga”.
”Sagt av den store optimisten inom poliskåren”, sa Ringmar och torkade pannan igen.
Som den borne optimisten tyckte han att vinden åter blåste i hans riktning, därtill hjälpt av en engelsman (ursprungligen sydafrikan) vid namn Claude Hankes-Drielsma.
Förnuftet hade segrat, med hjälp av konjunkturutvecklingen och i viss mån – skulle optimisten hävda – med stöd av lyckosamma studier i disciplinen nationalekonomi, som ideligen gör framsteg.
Som den borne optimisten tyckte han att vinden åter blåste i hans riktning, därtill hjälpt av en engelsman (ursprungligen sydafrikan) vid namn Claude Hankes-Drielsma.
Förnuftet hade segrat, med hjälp av konjunkturutvecklingen och i viss mån – skulle optimisten hävda – med stöd av lyckosamma studier i disciplinen nationalekonomi, som ideligen gör framsteg.
När realister blev optimister.
”Det är vi väl allihop? Optimister?”.
Somliga ansåg att jag borde bli direktör och några optimister att jag skulle ägna mig åt forskning.
Mörka överrockar och kappor byttes mot ljusa, i den mån människorna alls – optimister som de flesta ju är – tog på sig ytterplagg.
”Det är vi väl allihop? Optimister?”.
Somliga ansåg att jag borde bli direktör och några optimister att jag skulle ägna mig åt forskning.
Mörka överrockar och kappor byttes mot ljusa, i den mån människorna alls – optimister som de flesta ju är – tog på sig ytterplagg.
Optimisterna lutade mer åt två.
Optimisterna gav snabbt upp efter en demonstration av vad som kunde hända om de envisades.
Optimisterna gav snabbt upp efter en demonstration av vad som kunde hända om de envisades.