Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Opportunist i en mening

Han var inte opportunist.
En opportunist? Uppenbart ibland.
– Men du är inte opportunist, sa Holt.
”Vill du att jag ska bli en opportunist?”.
I mångas ögon var Meurling bara en osympatisk opportunist.
– Nää du, nån opportunist var han inte, protesterar hon, absolut inte!.
Hans belackare har däremot sett honom som en opportunist som inte bottnade i sina idéer.
Vi var överens om att det ändå är märkligt med en opportunist som stöter sig med de flesta.
214) sett en opportunist: »Han tillhör de där människorna som liksom har en rundled i midjan.
En särskild poäng var att han avvisade den vanliga tanken att Palme skulle vara opportunist i högre grad än andra politiker.
Han framställdes som en intrigmakare och opportunist och snart kallades Goebbels ”karln med de kalla aptassarna” bland partifolk.
Jag vet att det finns en hel del folk i vänsterkretsar som kallade Tøger Seidenfaden för en liberal opportunist när han tillträdde.
Men pjäsens reformist avslöjas skoningslöst, i bästa fall som naiv, i värsta fall som en opportunist som tror sig kunna rida på de revolutionens krafter han släppt lös.
Hur kunde jag det? Var denne stilfulle och lågmälde man i själva verket en slug opportunist som skickligt manipulerade mig? Han var givetvis kontrollerad och mån om att göra ett gott intryck på mig, men ändå?.
En nihilist – inte en karriärist, tyckte Tomas, en opportunist som alltid klassats som en samhällsfara och i det stora hela visat ett suveränt förakt för anpassningens konst! Tomas talade om en individualism där förräderiet använts till att utmana och förakta.
Inte för att han är opportunist, Carl Persson är visserligen väl förfaren i maktspelets strategi och taktik, men han är också en man med en gammaldags moral och utifrån den övertygelsen tycker han lika illa om – till exempel – både organiserad och ekonomisk brottslighet och sexualbrottsutredningens förslag, som jag gör.
Vem är inte opportunist inför döden? När skådespelaren, teaterchefen och författaren Erland Josephson 1989 spelade teater i Sovjetunionen och Georgien fick han av kollegerna höra att ingen som inte varit med om det kan förstå vad det innebär att alltid vara rädd, »rädd för vad man säger, för vad man tycker, vad man tänker«.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.

Ibland skildrade han oss som hämningslösa opportunister.
Hycklare, idioter och opportunister i alla läger försöker desperat misskreditera oss.
Priserna på bolag steg och det lockade oseriösa spelare som var väldigt finansiellt orienterade opportunister.
Just de unga studenter i Palmes generation som var aktiva i SFS och sedan gjorde karriär i den expanderande välfärdsstaten gisslade han som opportunister, hycklare och självbedragare.
Alla dessa Maktens Män, alla deras drängar, lakejer och vanliga skickebud, alla dessa opportunister, kappvändare, medlöpare och rena quislingar, som struntar blankt i sanningen så fort lögnen kan ge dem minsta personliga favör.
Vill jag vara som Lasse? Jag som alltid skytt konflikter? Skulle jag likt Pelle Meurling vilja skälla ut alla opportunister och strebrar som med snack om god ton försöker dölja sanningen? Vara revolutionär! Fast samtidigt älskad av alla.
Erfarenheten av Mussolini och dennes gäng av opportunister med de mest olikartade politiska ideal fick Vatikanen att tro att Hitlers i grunden helt annorlunda rörelse av fanatiska mördare skulle gå att komma till tals med på liknande sätt.
Han ansåg att det finns en klass bestående av mer eller mindre kända opinionsbildare som vill väcka uppmärksamhet genom att ifrågasätta och gå emot strömmen men som sällan riskerar att ställas till svars för sina dumheter – att som Larsmo förneka att det finns en sådan klass är att stryka den opportunistiska klassens opportunister medhårs.
På sin ledarsida, detta näste för allmänt sinnessvaga och inverterade opportunister som statsministern brukade sammanfatta saken när han var på sitt överdådiga humör, hade man haft ett kortare inlägg där skribenten haft mage att jämföra de tyska terroristernas ockupation av ambassaden med Anton Nilssons och hans kamraters sprängning av det engelska strejkbrytarfartyget Amalthea i Malmö hamn sextiosju år tidigare.
Till opportunisterna räknade han även »den goda tonens pingviner«, som talade vackert och överslätande och mest tänkte på att äta och sova gott.