Omättlig i en mening
Deras hunger var omättlig.
Men han verkar vara omättlig.
Marknaden tycktes vara omättlig.
Dennes aptit på sötsaker var omättlig.
Den brittiska marknaden tycktes omättlig.
Oavsett, så har jag sedan dess varit omättlig.
”[Herbert] var omättlig …” Bonnier (1976), s 113.
Som alltid var han en tjur, en hingst, en omättlig satyr.
Kunden visade inga tecken på att vara tillfredsställd, han verkade omättlig.
En finansminister är i princip omättlig – av det enkla skälet att folket är det.
”[Herbert] var omättlig när det gällde detta livets goda”, skriver Bonniers hustru Jytte.
Tyskland hade förvandlats till en mordisk, omättlig best som slukade allt och alla som stod i dess väg.
En oändlig omfamning, omättlig, evig – därför att den inte kunde skänka någon verklig tillfredsställelse.
Men han hade ett märkligt drag i det att han var omättlig när det gällde att ta emot information, men att han sällan gav något ifrån sig.
Kroppen hon blivit välsignad med var verkligen en gåva från gudarna och Alexander njöt av sina nyväckta lustar och kön med en hunger som tycktes omättlig.
Författaren är hungrig, omättlig, nojig, svår och avig, men ta mig fan: han vet hur det här livet kan levas, hur man kramar vartenda uns av möjlig njutning ur det, det är han bra på den lilla jobbiga fan.
Men dessa egenskaper ställdes helt i skuggan av hans synder: ett oerhört obscent sätt, hyckleri, skamlöshet, lögnaktighet, otrohet, hädiskhet, omättlig girighet, hämningslös ärelystnad, en böjelse för illvilja som var värre än bara barbarisk, och en brinnande hunger att ge fördelar åt sina många barn, varav många inte var mindre motbjudande än sin far.
Men när jag erinrar mig hennes ord, att jag var snäll mot flickorna, känns det som om hon stryker sina bläckfiskarmar mot mig, lekfullt och lätt till en början, och jag njuter av den lena och varma beröringen, men sedan skjuter de fram, den ena armen efter den andra, och de griper allt hårdare och ivrigare om mig, och jag är inte på långa vägar lika fet och uppsvullen som jag är nu, utan mina lemmar är tunna och vita som vaxljus, och jag sitter stum och vanmäktig och känner paniken sprida sig, ty jag kan inte värja mig, det finns bara kärlek i min mors famntag, och den är större än hela världen, och den är omättlig, och gapar oavbrutet efter mer, mer, och när jag vill slita mig loss från hennes grepp är det sedan länge för sent, ty hon har hur många armar som helst, och hon är stark som ett vidunder.
Men han verkar vara omättlig.
Marknaden tycktes vara omättlig.
Dennes aptit på sötsaker var omättlig.
Den brittiska marknaden tycktes omättlig.
Oavsett, så har jag sedan dess varit omättlig.
”[Herbert] var omättlig …” Bonnier (1976), s 113.
Som alltid var han en tjur, en hingst, en omättlig satyr.
Kunden visade inga tecken på att vara tillfredsställd, han verkade omättlig.
En finansminister är i princip omättlig – av det enkla skälet att folket är det.
”[Herbert] var omättlig när det gällde detta livets goda”, skriver Bonniers hustru Jytte.
Tyskland hade förvandlats till en mordisk, omättlig best som slukade allt och alla som stod i dess väg.
En oändlig omfamning, omättlig, evig – därför att den inte kunde skänka någon verklig tillfredsställelse.
Men han hade ett märkligt drag i det att han var omättlig när det gällde att ta emot information, men att han sällan gav något ifrån sig.
Kroppen hon blivit välsignad med var verkligen en gåva från gudarna och Alexander njöt av sina nyväckta lustar och kön med en hunger som tycktes omättlig.
Författaren är hungrig, omättlig, nojig, svår och avig, men ta mig fan: han vet hur det här livet kan levas, hur man kramar vartenda uns av möjlig njutning ur det, det är han bra på den lilla jobbiga fan.
Men dessa egenskaper ställdes helt i skuggan av hans synder: ett oerhört obscent sätt, hyckleri, skamlöshet, lögnaktighet, otrohet, hädiskhet, omättlig girighet, hämningslös ärelystnad, en böjelse för illvilja som var värre än bara barbarisk, och en brinnande hunger att ge fördelar åt sina många barn, varav många inte var mindre motbjudande än sin far.
Men när jag erinrar mig hennes ord, att jag var snäll mot flickorna, känns det som om hon stryker sina bläckfiskarmar mot mig, lekfullt och lätt till en början, och jag njuter av den lena och varma beröringen, men sedan skjuter de fram, den ena armen efter den andra, och de griper allt hårdare och ivrigare om mig, och jag är inte på långa vägar lika fet och uppsvullen som jag är nu, utan mina lemmar är tunna och vita som vaxljus, och jag sitter stum och vanmäktig och känner paniken sprida sig, ty jag kan inte värja mig, det finns bara kärlek i min mors famntag, och den är större än hela världen, och den är omättlig, och gapar oavbrutet efter mer, mer, och när jag vill slita mig loss från hennes grepp är det sedan länge för sent, ty hon har hur många armar som helst, och hon är stark som ett vidunder.
De var paranoida och omättliga.
Behoven är omättliga, jag såg–.
Redigerarna tycktes mig rovlystna och omättliga.
Ni alli hop – vill, vill ha, giriga, omättliga.
Och ändå längtade han efter hennes omättliga, kättjefulla kropp.
Publikens omättliga behov av information motsvaras av en lika stor brist på fakta.
Då jag sorterade hans böcker kände jag åter hans värme och omättliga nyfikenhet.
Kände igen den nyfödda sorten som just hade hoppat, det omättliga, viljan att bara sluka.
Mannen som körde bokbussen kommenterade aldrig Susans omättliga aptit på sådan litteratur, han höjde inte ens på ögonbrynen.
Den omättliga vägen av Ben Okri (ingen riktig populärpsykologibok, såvitt jag förstår, men ska aldrig läsa fanskapet i alla fall).
Skymningen föll på eftermiddagarna nu, särskilt när snöovädren drog in; omättliga präriestormar som sänkte skyn så att stans ljus reflekterades i molnen.
Men han visste ju att hon inte skulle förstå honom, och så lät han sig på nytt smekas av henne och försökte i hennes omättliga famn glömma att han varit en dålig son.
Den fyrarmade, våldsamma, omättliga Kali slukar alla varelser, och i tempel där hon dyrkas visar de vanliga gudabilderna henne med ett halsband av människoskallar, dansande på ett lik.
Då och då, likt en trumpen figur i en berättelse av Poe, satt han hopkrupen i sitt arbetsrum och funderade över sitt öde, köttets bräcklighet och den mikroskopiska fiendens omättliga aptit.
Så vad var det verkliga skälet till att han tvekade att ta över Apple? Trots hans envishet och omättliga kontrollbegär var Jobs också obeslutsam och förbehållsam när något gjorde honom osäker.
Sett våren an med tillförsikt efter att ha klarat vinterns omättliga sug efter alkohol, härdat ut i sin ensamhet, och nog hade något hänt alltid, våren hade infriat det löfte den utfärdat den dagen.
Inser du att din omättliga längtan efter allt som är dödligt var stark nog att rädda en flock muterade hunddjur från utrotning? Om vi kunnat tappa din otur på flaska hade vi haft ett massförstörelsevapen.
Kihlgårds omättliga aptit var något som gick honom på nerverna, tillsammans med det faktum att kollegan i Stockholm envisades med att kalla honom Knutte, trots att han upprepade gånger bett honom att låta bli.
Denna stillsamme, vänlige men starkt ärelystne man, med vilken mina relationer hade försämrats allt mer sedan jag blivit så irriterad på hans omättliga lust att kompromissa att jag ibland for ut mot honom i andras närvaro, ville nu ställa till besvär för mig […].
Behoven är omättliga, jag såg–.
Redigerarna tycktes mig rovlystna och omättliga.
Ni alli hop – vill, vill ha, giriga, omättliga.
Och ändå längtade han efter hennes omättliga, kättjefulla kropp.
Publikens omättliga behov av information motsvaras av en lika stor brist på fakta.
Då jag sorterade hans böcker kände jag åter hans värme och omättliga nyfikenhet.
Kände igen den nyfödda sorten som just hade hoppat, det omättliga, viljan att bara sluka.
Mannen som körde bokbussen kommenterade aldrig Susans omättliga aptit på sådan litteratur, han höjde inte ens på ögonbrynen.
Den omättliga vägen av Ben Okri (ingen riktig populärpsykologibok, såvitt jag förstår, men ska aldrig läsa fanskapet i alla fall).
Skymningen föll på eftermiddagarna nu, särskilt när snöovädren drog in; omättliga präriestormar som sänkte skyn så att stans ljus reflekterades i molnen.
Men han visste ju att hon inte skulle förstå honom, och så lät han sig på nytt smekas av henne och försökte i hennes omättliga famn glömma att han varit en dålig son.
Den fyrarmade, våldsamma, omättliga Kali slukar alla varelser, och i tempel där hon dyrkas visar de vanliga gudabilderna henne med ett halsband av människoskallar, dansande på ett lik.
Då och då, likt en trumpen figur i en berättelse av Poe, satt han hopkrupen i sitt arbetsrum och funderade över sitt öde, köttets bräcklighet och den mikroskopiska fiendens omättliga aptit.
Så vad var det verkliga skälet till att han tvekade att ta över Apple? Trots hans envishet och omättliga kontrollbegär var Jobs också obeslutsam och förbehållsam när något gjorde honom osäker.
Sett våren an med tillförsikt efter att ha klarat vinterns omättliga sug efter alkohol, härdat ut i sin ensamhet, och nog hade något hänt alltid, våren hade infriat det löfte den utfärdat den dagen.
Inser du att din omättliga längtan efter allt som är dödligt var stark nog att rädda en flock muterade hunddjur från utrotning? Om vi kunnat tappa din otur på flaska hade vi haft ett massförstörelsevapen.
Kihlgårds omättliga aptit var något som gick honom på nerverna, tillsammans med det faktum att kollegan i Stockholm envisades med att kalla honom Knutte, trots att han upprepade gånger bett honom att låta bli.
Denna stillsamme, vänlige men starkt ärelystne man, med vilken mina relationer hade försämrats allt mer sedan jag blivit så irriterad på hans omättliga lust att kompromissa att jag ibland for ut mot honom i andras närvaro, ville nu ställa till besvär för mig […].
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Jag får ett omättligt begär efter dig.
Hans hämndbegär tycktes vara omättligt.
Det folkliga kravet på flärd och fåfänglighet var omättligt.
Hon medgav själv att hon hyste »ett omättligt begär efter antika saker«.
Hans behov av kärlek och bekräftelse var omättligt men mamman avvisade honom.
Idén till brottet skall ha varit Patriks och som orsak anger [Sture] att Patrik har ett omättligt penningbehov.
Att han skulle födas med ett omättligt skönhetsbehov, samtidigt som han var dömd till ett liv i snuskighet och fulhet.
Det kändes som om jag varje gång jag gjorde något nyttigt, fick ett omättligt begär att väga upp det genom att göra något ohälsosamt.
Efter att ha demonstrerat en Macintosh fick de följa med en våning upp och träffa den legendariska ägaren Katharine Graham, som var omättligt nyfiken på allt nytt.
Ända sedan Lucilles man – numera hennes före detta man – som var min far – för sista gången hade lämnat oss, eller – hur det egentligen förhöll sig hade varken Ben eller jag någonsin riktigt fått reda på – hade tvingats lämna oss, hade detta krav blivit allt mer omättligt.
Spelindustrin – som utnyttjade svaghet och förlust, var likgiltig för lidande, materialistisk, omättligt girig, och som smetade ut över naturen några av de fulaste, skrikigaste arkitekturexemplen i den mänskliga byggnadskonstens historia – sågs av de indianska ledarna som något som passade dem perfekt.
Hans hämndbegär tycktes vara omättligt.
Det folkliga kravet på flärd och fåfänglighet var omättligt.
Hon medgav själv att hon hyste »ett omättligt begär efter antika saker«.
Hans behov av kärlek och bekräftelse var omättligt men mamman avvisade honom.
Idén till brottet skall ha varit Patriks och som orsak anger [Sture] att Patrik har ett omättligt penningbehov.
Att han skulle födas med ett omättligt skönhetsbehov, samtidigt som han var dömd till ett liv i snuskighet och fulhet.
Det kändes som om jag varje gång jag gjorde något nyttigt, fick ett omättligt begär att väga upp det genom att göra något ohälsosamt.
Efter att ha demonstrerat en Macintosh fick de följa med en våning upp och träffa den legendariska ägaren Katharine Graham, som var omättligt nyfiken på allt nytt.
Ända sedan Lucilles man – numera hennes före detta man – som var min far – för sista gången hade lämnat oss, eller – hur det egentligen förhöll sig hade varken Ben eller jag någonsin riktigt fått reda på – hade tvingats lämna oss, hade detta krav blivit allt mer omättligt.
Spelindustrin – som utnyttjade svaghet och förlust, var likgiltig för lidande, materialistisk, omättligt girig, och som smetade ut över naturen några av de fulaste, skrikigaste arkitekturexemplen i den mänskliga byggnadskonstens historia – sågs av de indianska ledarna som något som passade dem perfekt.