Olle i en mening

Olle tog den.

Han heter Olle.

Nu var Olle död.

Det är jag - Olle.

Henrik – inte Olle.

Jag heter Olle Norén.

Det gjorde aldrig Olle.

Ska vi se efter när Olle.

Olle såg ut att bli kryare.

Det var Olle som ville dansa.

Då så Olle, då sticker vi.

Olle tycktes inte bli bättre.

Hansson, Olle 61f, 66, 71, 75f.

Blomqvist, Olle 371f, 374f, 472.

Men Olle lyssnade inte på sånt.

Själv sjöng han Mors lilla Olle.

”Hur ska det gå till?” sa Olle.

– Hej Olle, det är Anders på SOS.

Viktor kände Olle Lundström väl.

Hedberg, Olle, Dan före dan: roman, 2.

”Tala om vem jag är, Olle”, sa han.

Ohlsén, Olle 141–142, 157, 166–167.

Det bästa är nog att mota Olle i grind.

Hugo Stenbeck var 33 år, Olle Ohlsén 29.

VD var en vanlig tjänsteman, Olle Måberg.

För fan, Olle, ta det inte så allvarligt.

Nästa gäst är författaren Olle Länsberg.

Stackars Olle, tänkte han sedan han lagt på.

Olle Wästberg läste igenom Kinneviks ansökan.

Paula släpper av Olle och fortsätter västerut.

"Olle Tesin", la han till när jag inte sa något.

I en av farfar JP's stickade ollar och en alldeles för stor fiskarmössa över det brunlockiga håret ser hon mer vild än tam ut.

Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.