Ojuste i en mening
Är det då inte ojuste att komma och bråka efteråt?.
Det är inte ojuste att banken ska redovisa panten och betala vad den var värd.
Jag såg nog att det var nära att farbror hade försökt få fatt i mig igen, men jag är inte ojuste för det!” Och när han sålunda vederbörligen hade luftat sin moraliska överlägsenhet över den vuxne mannen sa han hastigt: ”Farbror skulle gå hem och vänta på bud från Kuno!”.
Ingen kunde se något vapen i pojkens ficka och än mindre i hans hand som mrs Honeystone senare skulle påstå, men de uppfattade snabbt faran, blev rädda och klamrade sig fast vid sina barn medan den vithåriga mrs Honeystone svingade bakplåten mot pojkens huvud som om hon ville fösa honom mot dörren och i plötsligt raseri slog pojken blint mot den gamla kvinnan, träffade henne på höften så att hon tappade balansen och stapplade till medan han med ansiktet förvridet som ett morrande djur kröp ihop för att utdela ett andra slag som skulle ha blivit ett fult och ojuste slag; plötsligt insåg han emellertid att det var bäst att låta bli, det var bäst att försvinna fort som fan från det här stället och han sprang ut till den råttgrå cykeln som stod och väntade på honom medan det inifrån Honeystones hördes gälla kvinnoskrik som steg uppåt likt skriken från skrämda fåglar.
Om jag erkände för en väninna att jag saknade far, om jag berättade för henne var pappa numera bodde (han bodde i Buffalo) och vad han arbetade med (”Ungefär med detsamma som han arbetade med här” – fast det var inte riktigt sant), om jag sa att det faktum att han aldrig hade blivit arresterad, att Spartapolisen aldrig hade arresterat honom eftersom de inte hade haft någon anledning att arrestera honom, inga bevis, inga ”belägg”, att de aldrig hade haft någonting sådant och att ändå så många människor hade trott att han hade dödat Zoe Kruller, då skulle jag kunna lockas att mer och mer obetänksamt bikta mig inför min väninna, jag skulle kunna börja gråta, min väninna skulle kanske trösta mig och uppmuntra mig att säga ännu mer, och därför skulle jag säga mer, jag skulle berätta för henne hur ledsen mor var, hur ledsen min bror Ben var, hur arga vi var, hur orättvist och ojuste det var att det hade varit så mycket om Edward Diehl på teve och i tidningarna och att ingenting av det var sant och nu fanns det ingen möjlighet att sudda ut det, att ställa allt till rätta.
Det är inte ojuste att banken ska redovisa panten och betala vad den var värd.
Jag såg nog att det var nära att farbror hade försökt få fatt i mig igen, men jag är inte ojuste för det!” Och när han sålunda vederbörligen hade luftat sin moraliska överlägsenhet över den vuxne mannen sa han hastigt: ”Farbror skulle gå hem och vänta på bud från Kuno!”.
Ingen kunde se något vapen i pojkens ficka och än mindre i hans hand som mrs Honeystone senare skulle påstå, men de uppfattade snabbt faran, blev rädda och klamrade sig fast vid sina barn medan den vithåriga mrs Honeystone svingade bakplåten mot pojkens huvud som om hon ville fösa honom mot dörren och i plötsligt raseri slog pojken blint mot den gamla kvinnan, träffade henne på höften så att hon tappade balansen och stapplade till medan han med ansiktet förvridet som ett morrande djur kröp ihop för att utdela ett andra slag som skulle ha blivit ett fult och ojuste slag; plötsligt insåg han emellertid att det var bäst att låta bli, det var bäst att försvinna fort som fan från det här stället och han sprang ut till den råttgrå cykeln som stod och väntade på honom medan det inifrån Honeystones hördes gälla kvinnoskrik som steg uppåt likt skriken från skrämda fåglar.
Om jag erkände för en väninna att jag saknade far, om jag berättade för henne var pappa numera bodde (han bodde i Buffalo) och vad han arbetade med (”Ungefär med detsamma som han arbetade med här” – fast det var inte riktigt sant), om jag sa att det faktum att han aldrig hade blivit arresterad, att Spartapolisen aldrig hade arresterat honom eftersom de inte hade haft någon anledning att arrestera honom, inga bevis, inga ”belägg”, att de aldrig hade haft någonting sådant och att ändå så många människor hade trott att han hade dödat Zoe Kruller, då skulle jag kunna lockas att mer och mer obetänksamt bikta mig inför min väninna, jag skulle kunna börja gråta, min väninna skulle kanske trösta mig och uppmuntra mig att säga ännu mer, och därför skulle jag säga mer, jag skulle berätta för henne hur ledsen mor var, hur ledsen min bror Ben var, hur arga vi var, hur orättvist och ojuste det var att det hade varit så mycket om Edward Diehl på teve och i tidningarna och att ingenting av det var sant och nu fanns det ingen möjlighet att sudda ut det, att ställa allt till rätta.
Om jag ska överleva måste jag också slåss med ojusta metoder.
När folk är otrevliga och ojusta – för sådant råkar man ju ut för emellanåt – tänker jag: Undrar varför han eller hon är på så dåligt humör, kanske handlar det egentligen om rädsla.
När folk är otrevliga och ojusta – för sådant råkar man ju ut för emellanåt – tänker jag: Undrar varför han eller hon är på så dåligt humör, kanske handlar det egentligen om rädsla.