Ogripbara i en mening
Vilket gör Drakarna svårare att konfrontera idag, mer ogripbara.
Skuggorna rörde sig som långsträckta, ogripbara figurer över köksgolvet.
66 I en tid av imperier talade man mycket om en förlorad värld, om monstruösa stammar, nya landområden och ogripbara kulturer.
Skuggorna rörde sig som långsträckta, ogripbara figurer över köksgolvet.
66 I en tid av imperier talade man mycket om en förlorad värld, om monstruösa stammar, nya landområden och ogripbara kulturer.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Något ogripbart fladdrar genom Joonas tankar.
De ville ge sig ut och ”se världen”, på något ogripbart sätt!.
I vilket syfte hade han blivit inlåst här? Svaret fanns så nära och var ändå ogripbart.
Leopold stod bredvid ryssen och på ett ogripbart sätt utstrålade deras attityd och kroppshållning att de på något vis var allierade.
De ville ge sig ut och ”se världen”, på något ogripbart sätt!.
I vilket syfte hade han blivit inlåst här? Svaret fanns så nära och var ändå ogripbart.
Leopold stod bredvid ryssen och på ett ogripbart sätt utstrålade deras attityd och kroppshållning att de på något vis var allierade.
Malik Han var ogripbar, och det fick mina nerver att skrynkla sig av ängslan.
Han var säker på det, och det betydde att världen var mycket mer ogripbar än han tidigare hade trott.
Men annars kände hon ofta en obeskrivlig och ogripbar lycka, i att känna glädjen av, att vara upptagen i ”Guds verk”.
Han uppfylldes av henne när hon spelade piano, då hon blev en ”hemlighetsfull ogripbar dimension bortom samtal och rörelser, ibland bortom dig själv sådan du finns i rummet”.
Bredvid honom promenerade lord Londonderry, som enligt Canaris’ diagnos var en av de få pålitliga nazisterna bland gästerna (på en basis av okunnighet visserligen), och på lite avstånd den långe Diels som varken var pålitlig eller nazist eller med säkerhet ens antinazist – en för alla ogripbar figur.
Han var säker på det, och det betydde att världen var mycket mer ogripbar än han tidigare hade trott.
Men annars kände hon ofta en obeskrivlig och ogripbar lycka, i att känna glädjen av, att vara upptagen i ”Guds verk”.
Han uppfylldes av henne när hon spelade piano, då hon blev en ”hemlighetsfull ogripbar dimension bortom samtal och rörelser, ibland bortom dig själv sådan du finns i rummet”.
Bredvid honom promenerade lord Londonderry, som enligt Canaris’ diagnos var en av de få pålitliga nazisterna bland gästerna (på en basis av okunnighet visserligen), och på lite avstånd den långe Diels som varken var pålitlig eller nazist eller med säkerhet ens antinazist – en för alla ogripbar figur.