Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Oförvitlig i en mening

ett bevis på oförvitlig och trogen tjänst.
En oförvitlig medborgare, det enda som saknas är glorian.
Enligt Ballatino är han en oförvitlig samhällsmedborgare.
De hade god moral och visade oförvitlig lojalitet med familjen.
Det intygades vilken välartad och oförvitlig ung man han en gång varit.
Han hade bolat med en oförvitlig mans brottsliga hustru i mannens eget hus.
Jag har väl inget med honom att göra? Jag är en oförvitlig medborgare.

Karln är vad jag kan se en oförvitlig medborgare, förekommer inte i brottsregistret.
En vän till mig var officer i Waffen-SS, en man med oförvitlig karaktär och oklanderligt uppförande i krig.
Han var minsann en oförvitlig medborgare och det var nästan majestätsförbrytelse att våga sig på att förhöra honom för ett brott.
En som var allmänt oförvitlig, en som representerade den högste fordringsägaren (det vill säga riksbanken), och en som var någotsånär bekant med terrängen.
Åldagare Edward Block menade att ordet från en oförvitlig polisman med många tjänsteår förvisso väger tungt, men att kvinnans berättelse i detta fall måste väga tyngre.
Ludo De Kooning lät precis så förvånad och smått orolig som en oförvitlig medelålders byråkrat bör göra om han blir uppringd av en undersökningsdomare klockan elva på lördagsförmiddagen.
BMW-mannen hette Luc Devos, privatchaufför till yrket och enligt alla register en oförvitlig medborgare, berättade han när de på nytt slagit sig ner i Martines tjänsterum och Julie visat upp Dominics handskrivna lista.
När alla oförvitliga vägar var stängda för mig, då rymde jag.
De två andra ägarna i Västerås verkade vara oförvitliga medborgare.
Över alla dessa oförvitliga medborgare som påstår att dom fått stryk av den elaka polisen.
I stället tar sig Svenska kyrkan en alldeles egen antirasistisk och antisexistisk gud, skapad till deras egen oförvitliga avbild.
Hennes tidigare oförvitliga bilkörning kom sig av att hon alltid föredrog måttlighet och den innefattade även den hastighet hon vanligtvis höll.
Den nya hälsovårdsnämnden noterade att ”somliga av dessa hyreshus ägs av personer med den mest oförvitliga karaktär, som likväl inte inser det ansvar som vilar på dem”.
För formalitetens skull önskade dock Persson att Holger kunde ordna med ett vittne eller två, ett par oförvitliga medborgare som så att säga gick i god för honom och hans levnads berättelse.
Därifrån hade han promenerat direkt hem till sin bostad på Rådmansgatan och dit hade han anlänt en kvart i åtta på kvällen enligt de spanare som följt efter honom för säkerhets skull och som den oförvitliga Gunsan naturligtvis nosat rätt på trots att de själva inte hade tänkt på att höra av sig.
Att ta en massa oförvitliga människor som man först arresterat och ruinerat och skicka dem som en hop slavar till utländskt tvångsarbete är en så förskräcklig trafik, att man ej i sina hemskaste drömmar kunnat inbilla sig, att något dylikt skulle kunna ske i ett nordiskt land, allra minst i ett så frihetsälskande och humanitetsbetonat land som Norge.
oförvitlige ämbetsmannen som med sin juridiska grund-.
Jag är offret, Job, den oförvitlige, och kvinnorna ha velat döda sin Orfevs, författaren till Sylva Sylvarum, förnyaren av de döda naturvetenskaperna.
Han var den oförvitlige grabb som Jacob kunde ha varit, och ett kort ögonblick tänkte jag också på hur skönt det skulle ha varit att ha en så okomplicerad son.
Från det ögonblicket inbillade jag mig, upprättad av Swedenborg, ännu en gång att jag var Job, den rättsinnige och oförvitlige mannen, prövad av den Evige för att visa de ondskefulla huru en redlig man kan uthärda orättvist tillfogade lidanden.
Därför omintetgjorde svenska insatser de allierades krigsansträngningar på ett centralt område«, skriver Klas Åmark och sammanfattar lakoniskt: Sverige agerade inte moraliskt oförvitligt.
Han hade sålt sitt stora hus i Luton och flyttat till Aubermont, samtidigt som madame Fontaine lämnade maken och flyttade till sin ogifta syster i Bryssel, där hon levde ett oförvitligt liv till sin död i cancer 1965.