Obetvingligt i en mening
Även i de dödsdömdas hus andas och lever man, talar man med varandra, även i de dödsdömdas hus lever obetvingligt människornas behov att meddela sig med varandra.
Min mobil blinkar av mängder av sms från Brooke, Laney och den obetvingliga Kyle Evans, men jag ringer inte tillbaka.
När stunden var inne tömde han sig i sitt verk, blåste in sitt eget liv i det, som han tyckte, sin obetvingliga vitalitet.
Den ska i stället vigas åt livet, det obetvingliga, alltid på nytt över förnedring och tårar, elände och död triumferande livet.
Denna obegripliga, obetvingliga smärta som i våg efter våg sköljer över kvinnan i mitt liv, och detta utan att jag kan göra ett enda förbannade dugg.
Det jag upplevde var kort och gott kättja i dess renaste form; köttets obetvingliga lust, som jag dittills betraktat som mer eller mindre redo för graven, hade hastigt tillfrisknat och befanns nu vara vid oförskämt god vigör.
log då hon tänkte på den kladdiga vaxduken som låg på träbordet och som det var hennes uppgift att hålla ren mellan måltiderna; en uppgift som hon lätt klarade av med en av mrs Skedds färgglada kökssvampar som med tiden blev mörk av smuts; och vaxduken som täckte det och som hon brukade göra små märken i med spetsarna på sin gaffel när hon var nervös eller orolig; på samma sätt som hon under de följande åren i skolans klassrum brukade stänga in den nästan obetvingliga energi som bultade som en elektrisk ström genom hennes kropp, genom att sitta blick stilla med rak rygg och framåtvänt huvud och titta på läraren som stod längst fram – titta på den vuxne i rummet – som hon tittade på alla vuxna i sin närhet – för att den vuxne skulle uppfatta bönen: Det är jag som lyssnar, det är mig ni kan lita på, det är jag som kommer att bli framgångsrik.
När stunden var inne tömde han sig i sitt verk, blåste in sitt eget liv i det, som han tyckte, sin obetvingliga vitalitet.
Den ska i stället vigas åt livet, det obetvingliga, alltid på nytt över förnedring och tårar, elände och död triumferande livet.
Denna obegripliga, obetvingliga smärta som i våg efter våg sköljer över kvinnan i mitt liv, och detta utan att jag kan göra ett enda förbannade dugg.
Det jag upplevde var kort och gott kättja i dess renaste form; köttets obetvingliga lust, som jag dittills betraktat som mer eller mindre redo för graven, hade hastigt tillfrisknat och befanns nu vara vid oförskämt god vigör.
log då hon tänkte på den kladdiga vaxduken som låg på träbordet och som det var hennes uppgift att hålla ren mellan måltiderna; en uppgift som hon lätt klarade av med en av mrs Skedds färgglada kökssvampar som med tiden blev mörk av smuts; och vaxduken som täckte det och som hon brukade göra små märken i med spetsarna på sin gaffel när hon var nervös eller orolig; på samma sätt som hon under de följande åren i skolans klassrum brukade stänga in den nästan obetvingliga energi som bultade som en elektrisk ström genom hennes kropp, genom att sitta blick stilla med rak rygg och framåtvänt huvud och titta på läraren som stod längst fram – titta på den vuxne i rummet – som hon tittade på alla vuxna i sin närhet – för att den vuxne skulle uppfatta bönen: Det är jag som lyssnar, det är mig ni kan lita på, det är jag som kommer att bli framgångsrik.
Lizzie naturligtvis, för allt du gör och allt du är; Spencer och Emma, en virvlande uppvisning i kärlek och kaos; mina föräldrar, för ert aldrig sviktande stöd – Simon Lipskar, för att du förstår mig och ser till att jag får betalt, och alla trevliga människor på Writers House … Kassie Evashevski, min skyddsängel i de förlorade änglarnas stad, och alla på Brillstein-Grey … Den obetvinglige och ostoppbare Phil Raskind och hela hans manskap på Endeavor … Danielle Perez, hon med den lena tungan och det vassa förståndet, Nita Taublib, Irwyn Applebaum, Patricia Ballantyne, och alla ni andra på Bantam Dell … Wendy, Mark och Tobey … Sara och John … En rejäl bit av den här boken skrevs på Manhattanville Colleges bibliotek, så tack till Jeff Bens för att du erbjuder en så fantastisk plats för skrivande och undervisning … Marc Moller, för att du tar dig tid och delar med dig av dina stora kunskaper … Dr Hal Klestzick och Dr Abe Schreiber för att ni hållit mig medicinskt korrekt … Maja Nikolic och Matt Caselli för att ni fått saker att hända utomlands … Jon Wood, Genevieve Pegg, Timothy Sonderhusken, Martine Koelmeijer, Elisabetta Migliavada … David Adelsberg på Softsphinx för designen av min hemsida … Släkt och vänner i Coda … Alla läsecirklar som bjudit in mig till möten och alla läsare som mejlat mig genom åren.
Lusten att vara nära Saddam var obetvinglig.
En obetvinglig lust till skratt böljade igenom mig.
Jag hejdar en nästan obetvinglig lust att gå fram till henne.
Upprymd och obetvinglig efter två sömnlösa dygn steg jag på planet som skulle störta.
Jag känner en nästan obetvinglig lust att åka dit och platta till Liket, men jag hejdar mig.
Självcensuren blir en obetvinglig kraft, främst beroende på att ingen vågar dra fram den i ljuset.
Åtminstone var det så jag som barn uppfattade henne -- stark, obetvinglig, familjens försörjare och uppfostrare.
Frågan var inte betingad av någon obetvinglig lust att träffa henne, snarare en önskan att mannen skulle komma på bättre tankar och söka upp henne istället för att hänga sig på honom.
Får du en obetvinglig lust att exempelvis käfta emot din sambo som kanske just sagt något riktigt dumt, då kan du rabbla tyst för dig själv: Vill jag få rätt eller vill jag vara lycklig? Det går lätt prestige i vardagliga gräl om småsaker, men det är faktiskt skillnad mellan att få rätt och att ha rätt.
En obetvinglig lust till skratt böljade igenom mig.
Jag hejdar en nästan obetvinglig lust att gå fram till henne.
Upprymd och obetvinglig efter två sömnlösa dygn steg jag på planet som skulle störta.
Jag känner en nästan obetvinglig lust att åka dit och platta till Liket, men jag hejdar mig.
Självcensuren blir en obetvinglig kraft, främst beroende på att ingen vågar dra fram den i ljuset.
Åtminstone var det så jag som barn uppfattade henne -- stark, obetvinglig, familjens försörjare och uppfostrare.
Frågan var inte betingad av någon obetvinglig lust att träffa henne, snarare en önskan att mannen skulle komma på bättre tankar och söka upp henne istället för att hänga sig på honom.
Får du en obetvinglig lust att exempelvis käfta emot din sambo som kanske just sagt något riktigt dumt, då kan du rabbla tyst för dig själv: Vill jag få rätt eller vill jag vara lycklig? Det går lätt prestige i vardagliga gräl om småsaker, men det är faktiskt skillnad mellan att få rätt och att ha rätt.