Niggern i en mening
– Såg du jacken på niggern?.
De där killarna var niggrer.
Hans fru är kommunist och tycker synd om varenda människa, i synnerhet niggrer.
Vitt folk ser oss hålla på som ett gäng niggrer! Precis som de förväntar sig.
Vi kanske kan unna oss att lägga ner det där med att leka stora stygga niggrer hela dan.
I det offentliga samtalet förväntas man tala om ”afroamerikaner” eller ”svarta” snarare än om ”negrer” eller ”niggrer”.
En rasande Goebbels sammanfattade spelen så långt direkt ur hjärtat: Vi tyskar vinner en guldmedalj, amerikanerna får tre, två av dem vinns av niggrer.
En amerikansk soldat som deltog i den blodiga erövringen av Filippinerna vid förra sekelskiftet, skriver i ett brev: Vår stridslust var på topp och vi önskade inget högre än att döda niggrer.
Han är en intelligenssnobb, en god idrottsman, föraktar dumhet och vulgaritet och hamnar i konflikt med de andra officerarna när de spyr ut sina bornerade dumheter om judar, niggrer och fackföreningsledare.
Kanske mannen i andra volymen kommer att förklara varför vi rhenländare på våra devoniska övergångsberg … inte för länge sedan blivit idioter och niggrer, eller också kommer han att hävda att vi faktiskt är niggrer.
Och aldrig blir vi så ursinniga som när en taxi åker förbi oss eller kvinnan i hissen klamrar tag om sin handväska; inte så mycket för att vi störs av att det är sådana skymfer som mindre privilegierade färgade människor måste uthärda varje enskild dag i livet – även om vi intalar oss det – utan för att vi bär kostym från Brooks Brothers och talar felfri engelska och ändå på något sätt misstas för vanliga niggrer.
Vår assisterande baskettränare (en ung, senig man från New York med ett bra hoppskott) som, efter en improviserad match med några pratsamma svarta män, hade muttrat så att jag och tre lagkamrater hörde att vi inte borde ha förlorat mot ett gäng niggrer; och som, när jag sa åt honom – med ett ursinne som förvånade också mig själv – att hålla käften, lugnt hade förklarat det uppenbarligen självklara förhållandet att det finns svarta, och så finns det niggrer.
Hans fru är kommunist och tycker synd om varenda människa, i synnerhet niggrer.
Vitt folk ser oss hålla på som ett gäng niggrer! Precis som de förväntar sig.
Vi kanske kan unna oss att lägga ner det där med att leka stora stygga niggrer hela dan.
I det offentliga samtalet förväntas man tala om ”afroamerikaner” eller ”svarta” snarare än om ”negrer” eller ”niggrer”.
En rasande Goebbels sammanfattade spelen så långt direkt ur hjärtat: Vi tyskar vinner en guldmedalj, amerikanerna får tre, två av dem vinns av niggrer.
En amerikansk soldat som deltog i den blodiga erövringen av Filippinerna vid förra sekelskiftet, skriver i ett brev: Vår stridslust var på topp och vi önskade inget högre än att döda niggrer.
Han är en intelligenssnobb, en god idrottsman, föraktar dumhet och vulgaritet och hamnar i konflikt med de andra officerarna när de spyr ut sina bornerade dumheter om judar, niggrer och fackföreningsledare.
Kanske mannen i andra volymen kommer att förklara varför vi rhenländare på våra devoniska övergångsberg … inte för länge sedan blivit idioter och niggrer, eller också kommer han att hävda att vi faktiskt är niggrer.
Och aldrig blir vi så ursinniga som när en taxi åker förbi oss eller kvinnan i hissen klamrar tag om sin handväska; inte så mycket för att vi störs av att det är sådana skymfer som mindre privilegierade färgade människor måste uthärda varje enskild dag i livet – även om vi intalar oss det – utan för att vi bär kostym från Brooks Brothers och talar felfri engelska och ändå på något sätt misstas för vanliga niggrer.
Vår assisterande baskettränare (en ung, senig man från New York med ett bra hoppskott) som, efter en improviserad match med några pratsamma svarta män, hade muttrat så att jag och tre lagkamrater hörde att vi inte borde ha förlorat mot ett gäng niggrer; och som, när jag sa åt honom – med ett ursinne som förvånade också mig själv – att hålla käften, lugnt hade förklarat det uppenbarligen självklara förhållandet att det finns svarta, och så finns det niggrer.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
”Han kanske kallade honom nigger? Det tycker han väl inte om?”.
Du är väl inte min brudjävel heller, nigger … köp dina egna jävla pommes.
Det lät som nigger och Boje spottade ut det med lika mycket gift som det ordet innehåller.
”Jag gick ut i kriget som en nigger, jag kom hem som en man”, förklarade en svart korpral från Alabama 1945.
När Harry närmade sig spottade en av grabbarna på asfalten framför henne och sa med gäll berusad röst: Cheap nigger ass.
Tillmälet var vanligare förr och något mildare än ”nigger”; därför har jag här valt att översätta till ”svartskalle”, övers.
På 60-talet kunde man läsa skyltar med ”No dogs or niggers in the shop” och på bussarna kunde de säga ”Nigger go to the back of the bus”.
Vietnamaktivisterna kastade ägg, och en svart amerikansk desertör ropade ”house nigger” när ambassadören invigde det nya amerikanska kulturcentrumet i Stockholm den 29 april.
Så tillkännagav en vit man plötsligt till bartendern (och högt nog för att alla skulle höra honom) att han inte borde behöva sitta och dricka ädla drycker ”bredvid en nigger”.
När de båda stod och småpratade i korridoren en dag stormade en av kontorets sekreterare fram till henne och fräste att Toot aldrig, aldrig någonsin, borde ”kalla nån nigger för ’Mister’”.
Tills du faktiskt vill börja bestämma över nånting, för då kommer de rycka till i din kedja och låta dig förstå att visst, du kanske är en vältränad och välbetald nigger, men en nigger är du lik förbannat.
Ofta fick ordet ”nigger” ersätta ”svart” i slika kommentarer, ett ord jag en gång i tiden gärna trodde yttrades på skämt, med medveten ironi; det interna skämtet som symboliserade vår uthållighet som folk.
Men deras fokus på etnicitet (och detta var inte något isolerat fall av tölpaktighet för Engels del: han klagade på antalet judar på Schillerinstitutet i Manchester, var kärleksfullt besatt av Paul Lafargues kreolska påbrå och använde upprepade gånger ordet ”nigger” som ansågs nedsättande redan på artonhundratalet) väcker den ganska ohistoriska frågan om Engels var rasist.
Och när jag tänkte på Ruby och hennes blå ögon, tonåringarna som kallade varandra ”nigger” och ännu värre saker, undrade jag om inte Rafiq åtminstone för stunden också hade rätt när han föredrog att den ilskan skulle riktas om; om en politik för svarta som undertryckte vreden mot vita i allmänhet, eller lät bli att upphöja raslojalitet över allt annat, var en otillräcklig politik.
Du är väl inte min brudjävel heller, nigger … köp dina egna jävla pommes.
Det lät som nigger och Boje spottade ut det med lika mycket gift som det ordet innehåller.
”Jag gick ut i kriget som en nigger, jag kom hem som en man”, förklarade en svart korpral från Alabama 1945.
När Harry närmade sig spottade en av grabbarna på asfalten framför henne och sa med gäll berusad röst: Cheap nigger ass.
Tillmälet var vanligare förr och något mildare än ”nigger”; därför har jag här valt att översätta till ”svartskalle”, övers.
På 60-talet kunde man läsa skyltar med ”No dogs or niggers in the shop” och på bussarna kunde de säga ”Nigger go to the back of the bus”.
Vietnamaktivisterna kastade ägg, och en svart amerikansk desertör ropade ”house nigger” när ambassadören invigde det nya amerikanska kulturcentrumet i Stockholm den 29 april.
Så tillkännagav en vit man plötsligt till bartendern (och högt nog för att alla skulle höra honom) att han inte borde behöva sitta och dricka ädla drycker ”bredvid en nigger”.
När de båda stod och småpratade i korridoren en dag stormade en av kontorets sekreterare fram till henne och fräste att Toot aldrig, aldrig någonsin, borde ”kalla nån nigger för ’Mister’”.
Tills du faktiskt vill börja bestämma över nånting, för då kommer de rycka till i din kedja och låta dig förstå att visst, du kanske är en vältränad och välbetald nigger, men en nigger är du lik förbannat.
Ofta fick ordet ”nigger” ersätta ”svart” i slika kommentarer, ett ord jag en gång i tiden gärna trodde yttrades på skämt, med medveten ironi; det interna skämtet som symboliserade vår uthållighet som folk.
Men deras fokus på etnicitet (och detta var inte något isolerat fall av tölpaktighet för Engels del: han klagade på antalet judar på Schillerinstitutet i Manchester, var kärleksfullt besatt av Paul Lafargues kreolska påbrå och använde upprepade gånger ordet ”nigger” som ansågs nedsättande redan på artonhundratalet) väcker den ganska ohistoriska frågan om Engels var rasist.
Och när jag tänkte på Ruby och hennes blå ögon, tonåringarna som kallade varandra ”nigger” och ännu värre saker, undrade jag om inte Rafiq åtminstone för stunden också hade rätt när han föredrog att den ilskan skulle riktas om; om en politik för svarta som undertryckte vreden mot vita i allmänhet, eller lät bli att upphöja raslojalitet över allt annat, var en otillräcklig politik.