Nedlåtande i en mening
Behandlar dig nedlåtande.
Wallin såg nedlåtande ut.
Hans leende blev nedlåtande.
Dotterns nedlåtande blickar.
Leif skrattade nedlåtande.
har en nedlåtande syn på samer.
Urban tittar nedlåtande på mig.
Den blonde tittar nedlåtande på Egon.
Hatade hans nedlåtande likgiltiga flin.
Morfars hån och nedlåtande kommentarer.
Högtravande? Så nedlåtande jag verkade.
Kent Mortland tittade nedlåtande på honom.
(Lät hon nedlåtande? Var det rasistiskt?).
Han ler nedlåtande och gnider sig i ögonen.
Hon bevärdigade honom med ett nedlåtande leende.
”Förlåt om jag låter nedlåtande”, sa Betty.
Kvinnan tittar på honom, nedlåtande, överseende.
De hade alla samma föraktfullt nedlåtande attityd.
«Nej, så är det inte», säger Finnick nedlåtande.
Hennes ton var överdrivet sarkastisk och nedlåtande.
– För utsliten rygg ja, snäste Wittberg nedlåtande.
– Jag är inte nedlåtande, jag säger bara som det är.
Han tittade nedlåtande på den lilla röda träbaracken.
»Vad trevligt«, säger hon med en nedlåtande biton i rösten.
Hans syn på mindre bemedlade människor var extremt nedlåtande.
En nedlåtande formulering om något bokslut verkar ristad i sten.
Det innebar att hon hade en rättså nedlåtande attityd till honom.
Alltid möttes hon och andra som hon av samma nedlåtande småleende.
Jag tog upp frågan – och han var en nedlåtande, arrogant knöl.
– Vad skulle vi ha gjort med honom då? frågade Sara lätt nedlåtande.
Hon hade hört sitt nedlåtande tonfall och skulle inte ha klandrat honom.
Wallin såg nedlåtande ut.
Hans leende blev nedlåtande.
Dotterns nedlåtande blickar.
Leif skrattade nedlåtande.
har en nedlåtande syn på samer.
Urban tittar nedlåtande på mig.
Den blonde tittar nedlåtande på Egon.
Hatade hans nedlåtande likgiltiga flin.
Morfars hån och nedlåtande kommentarer.
Högtravande? Så nedlåtande jag verkade.
Kent Mortland tittade nedlåtande på honom.
(Lät hon nedlåtande? Var det rasistiskt?).
Han ler nedlåtande och gnider sig i ögonen.
Hon bevärdigade honom med ett nedlåtande leende.
”Förlåt om jag låter nedlåtande”, sa Betty.
Kvinnan tittar på honom, nedlåtande, överseende.
De hade alla samma föraktfullt nedlåtande attityd.
«Nej, så är det inte», säger Finnick nedlåtande.
Hennes ton var överdrivet sarkastisk och nedlåtande.
– För utsliten rygg ja, snäste Wittberg nedlåtande.
– Jag är inte nedlåtande, jag säger bara som det är.
Han tittade nedlåtande på den lilla röda träbaracken.
»Vad trevligt«, säger hon med en nedlåtande biton i rösten.
Hans syn på mindre bemedlade människor var extremt nedlåtande.
En nedlåtande formulering om något bokslut verkar ristad i sten.
Det innebar att hon hade en rättså nedlåtande attityd till honom.
Alltid möttes hon och andra som hon av samma nedlåtande småleende.
Jag tog upp frågan – och han var en nedlåtande, arrogant knöl.
– Vad skulle vi ha gjort med honom då? frågade Sara lätt nedlåtande.
Hon hade hört sitt nedlåtande tonfall och skulle inte ha klandrat honom.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.