Namnuppropen i en mening
För att bemöta dessa överträdelser hade scientologikyrkan börjat förödmjuka personer som var ”ute-etiska” under namnuppropen.
Medan Valeska, Buster, Jason och jag väntade på namnuppropet brukade vi leka tjugo frågor.
Efter namnuppropet och Kinesskolan skulle vi sköta våra poster, vilket tog fram till frukost.
Efter namnuppropet sökte jag upp Tom, som jag under de senaste tre åren hade tvingats kalla mr Devocht.
Att döma av vad Tom hade sagt till mig efter namnuppropet visste han uppenbarligen att jag gjorde något oetiskt.
”Första divisionen, alla närvarande och redovisade!” började namnuppropet, och så fortsatte det sedan för varje enhet.
Det andra namnuppropet, som började klockan kvart över nio, signalerade början på däckssysslor, de arbetsintensiva projekten.
Under några månader utförde Teddy och jag däckssysslor tillsammans ända tills jag en dag såg honom föras bort vid namnuppropet.
Under LRH:s version av Kinesskolan skrevs citat av honom ned med stor stil på kraftpapper, så att vi alla kunde läsa dem när de hölls upp inför namnuppropet.
Jag hörde inget mer förrän vid namnuppropet inför däckssysslorna senare samma dag, då chefen för I&R (Inspections and Reports) från CMO International kom till Ranchen.
Det var så tyst vid namnuppropet att jag kunde höra mina egna andetag när hon stod inför oss och i mycket allvarligt tonfall tillkännagav att Eva och Teddy hade haft en ”ute-2D”.
I mina åligganden ingick att se till att barnen som jag hade ansvaret för kom i tid till namnuppropet på morgonen, skötte sin hygien, uppförde sig etiskt och utförde sitt däcksarbete.
Förutom att det var generande så var straffen för förseningar hårda, från att man hällde en hink isvatten över huvudet på en inför alla de andra vid namnuppropet till att man skrev en anmärkning om en.
Jag brukade räkna sekunderna till lunchrasten, både därför att jag var utsvulten (jag hann aldrig bli klar i tid för att hinna äta frukost före namnuppropet innan bussen avgick från kajutan) och därför att den innebar ett välbehövligt avbrott.
Efter namnuppropet och Kinesskolan skulle vi sköta våra poster, vilket tog fram till frukost.
Efter namnuppropet sökte jag upp Tom, som jag under de senaste tre åren hade tvingats kalla mr Devocht.
Att döma av vad Tom hade sagt till mig efter namnuppropet visste han uppenbarligen att jag gjorde något oetiskt.
”Första divisionen, alla närvarande och redovisade!” började namnuppropet, och så fortsatte det sedan för varje enhet.
Det andra namnuppropet, som började klockan kvart över nio, signalerade början på däckssysslor, de arbetsintensiva projekten.
Under några månader utförde Teddy och jag däckssysslor tillsammans ända tills jag en dag såg honom föras bort vid namnuppropet.
Under LRH:s version av Kinesskolan skrevs citat av honom ned med stor stil på kraftpapper, så att vi alla kunde läsa dem när de hölls upp inför namnuppropet.
Jag hörde inget mer förrän vid namnuppropet inför däckssysslorna senare samma dag, då chefen för I&R (Inspections and Reports) från CMO International kom till Ranchen.
Det var så tyst vid namnuppropet att jag kunde höra mina egna andetag när hon stod inför oss och i mycket allvarligt tonfall tillkännagav att Eva och Teddy hade haft en ”ute-2D”.
I mina åligganden ingick att se till att barnen som jag hade ansvaret för kom i tid till namnuppropet på morgonen, skötte sin hygien, uppförde sig etiskt och utförde sitt däcksarbete.
Förutom att det var generande så var straffen för förseningar hårda, från att man hällde en hink isvatten över huvudet på en inför alla de andra vid namnuppropet till att man skrev en anmärkning om en.
Jag brukade räkna sekunderna till lunchrasten, både därför att jag var utsvulten (jag hann aldrig bli klar i tid för att hinna äta frukost före namnuppropet innan bussen avgick från kajutan) och därför att den innebar ett välbehövligt avbrott.
Men de behandlades strängt vid nästa dags namnupprop.
Efter rasten blev det ett nytt namnupprop innan lektionerna återupptogs.
Vid morgonens namnupprop skulle varje divisionschef redogöra för alla i sin division.
Under hela dagen, men särskilt vid morgonens namnupprop, var förseningar oacceptabla, och varenda sådan anmäldes.
En dag, inte långt efter det att jag hade kommit till Clearwater, svepte nyheten om att Don Jason hade ”blowat” genom morgonens namnupprop.
I och med de nyinförda stränga reglerna på Ranchen började Kadettorganisationen påminna väldigt mycket om ett militärt grundutbildningsläger, med stenhård exercis, ständiga namnupprop, utmattande inspektioner och mödosamt fysiskt arbete som inget barn borde behöva utföra.
”Gå och tvätta dina förbannade fötter, och kom aldrig, aldrig någonsin till ett av mina namnupprop och lukta skit igen!” Trots att jag bara var tretton tvingades jag fylla i en ”Levnadsbakgrund”, ett formulär med en massa personliga frågor, många av dem mycket vuxenorienterade.
Efter rasten blev det ett nytt namnupprop innan lektionerna återupptogs.
Vid morgonens namnupprop skulle varje divisionschef redogöra för alla i sin division.
Under hela dagen, men särskilt vid morgonens namnupprop, var förseningar oacceptabla, och varenda sådan anmäldes.
En dag, inte långt efter det att jag hade kommit till Clearwater, svepte nyheten om att Don Jason hade ”blowat” genom morgonens namnupprop.
I och med de nyinförda stränga reglerna på Ranchen började Kadettorganisationen påminna väldigt mycket om ett militärt grundutbildningsläger, med stenhård exercis, ständiga namnupprop, utmattande inspektioner och mödosamt fysiskt arbete som inget barn borde behöva utföra.
”Gå och tvätta dina förbannade fötter, och kom aldrig, aldrig någonsin till ett av mina namnupprop och lukta skit igen!” Trots att jag bara var tretton tvingades jag fylla i en ”Levnadsbakgrund”, ett formulär med en massa personliga frågor, många av dem mycket vuxenorienterade.