Märr i en mening
Men hon är ungefär lika subtil som en brunstig märr.
Det är en stilig gammal märr, den klipper med ögonen och mulen är vit av fradga, förmodligen har kusken kört slut på den.
Bäst tyckte jag om en märr som hette Molly-O, en av morbrors mindre hästar; den var ljusgrå och hade fuktiga mörka ögon som jag var övertygad om kände igen mig.
I Eddakvädet Lokesenna kallar han Idun för en mansgalen märr, anklagar Frej för att ha avlat barn med sin syster och låter både Tor och Tyr få veta att han själv gjort dem till hanrejer.
Det är en stilig gammal märr, den klipper med ögonen och mulen är vit av fradga, förmodligen har kusken kört slut på den.
Bäst tyckte jag om en märr som hette Molly-O, en av morbrors mindre hästar; den var ljusgrå och hade fuktiga mörka ögon som jag var övertygad om kände igen mig.
I Eddakvädet Lokesenna kallar han Idun för en mansgalen märr, anklagar Frej för att ha avlat barn med sin syster och låter både Tor och Tyr få veta att han själv gjort dem till hanrejer.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Märren står i sin spilta inne i stallet, rengjord och utfodrad.
Märren vispar trött med svansen och sätter sig motvilligt i rörelse.
Märren får ta oss igenom ännu ett år, så blir unghästen redo till nästa vår.
Märren knäar i spiltan, med löddrande hårrem och ögon som rullar vilt i huvudet.
Den gamla märren visar tydliga tecken på trötthet, men Per manar bestämt på henne.
Till sist beslutar han sig för att stiga upp och gå ut till stallet för att se till märren.
Märren börjar bli gammal och unghästen är ännu inte grov nog för att klara av de tyngre sysslorna på gården.
Han lutar sig framåt, klatschar till med tömmarna och manar på märren med en frenesi som får det gamla djuret att sätta sällan skådad fart.
Vagnen studsar och skramlar fram längs vägen efter den skenande märren, Lill-Per gnäller och någonstans ifrån hörs en avlägsen röst som ropar åt honom.
Märren vispar trött med svansen och sätter sig motvilligt i rörelse.
Märren får ta oss igenom ännu ett år, så blir unghästen redo till nästa vår.
Märren knäar i spiltan, med löddrande hårrem och ögon som rullar vilt i huvudet.
Den gamla märren visar tydliga tecken på trötthet, men Per manar bestämt på henne.
Till sist beslutar han sig för att stiga upp och gå ut till stallet för att se till märren.
Märren börjar bli gammal och unghästen är ännu inte grov nog för att klara av de tyngre sysslorna på gården.
Han lutar sig framåt, klatschar till med tömmarna och manar på märren med en frenesi som får det gamla djuret att sätta sällan skådad fart.
Vagnen studsar och skramlar fram längs vägen efter den skenande märren, Lill-Per gnäller och någonstans ifrån hörs en avlägsen röst som ropar åt honom.