Muttra i en mening
Folk fick muttra bäst de ville.
Håll inte på och muttra sådär.
'Fy fan', hör Germund honom muttra.
Jag hörde att folk började muttra.
Han nöjde sig med att muttra ogillande.
Jag hörde Edward muttra lågt, föraktfullt.
Till sist hörde han någon muttra innanför.
”Jag drar härifrån”, hörde jag Diego muttra.
När jag stänger dörren hör jag Sjölund muttra:.
Hör honom muttra »Herregud!« när hon försvinner.
Han ignorerade mig och fortsatte muttra över tidningen.
med den tålmodige statsministern i baksätet börjar muttra lite.
Om dessa båda kunde Stenbeck sitta och muttra, säger direktören.
Mamma slutade muttra när jag berättade att hon skulle få en ny bil.
Nu började de nicka mot honom och muttra »tack« när de gick förbi.
Maria hörde någon muttra om att det kanske var så dags att tänka på det nu.
”Bara mycket blod”, hörde jag honom muttra medan han hämtade min motorcykel.
Snälla, låt mej få en stor roll, hörde Filippa Anna muttra för sig själv.
Tommy fortsatte muttra men plockade åtminstone fram de båda helor de hade med sig.
”Lägg av nu, Bella”, hörde jag honom muttra innan han drog ner dragkedjan igen.
När Auma och jag gick nerför trapporna före de andra hörde jag henne muttra i mörkret.
Och då brukade Sonja finna för gott att himla med ögonen och muttra ”du är hopplös”.
Från köket, till vilket dörren stod halvöppen, hörde Angela henne muttra för sig själv.
”Ja, några sådana behöver vi inte inom polisen”, hör hon Göran muttra nere i hörnet.
Vid ett tillfälle då vi fastnade i trafiken hörde jag honom muttra något tyst för sig själv.
”Det är så många som vill jobba hos oss”, hörde jag henne nonchalant muttra mellan tuggorna.
”Jag tror inte att det är något fel med henne”, hörde jag läkaren muttra till Charlie efter en stund.
Han höll alltid på att muttra om hur jobbigt det var att samarbeta med Steve, och så skulle han plötsligt sluta.
Jag har aldrig fått skäll, tror jag, men pappa kan sitta i soffan och muttra: ’Han är dålig den där nu!’.
Precis som Morfar kunde göra när något inte passade honom, bara muttra något, skaka på huvudet och gå därifrån.
Hon hade hört föräldrar muttra om honom på skolans lekplats och undrat om han hade några verkliga vänner över huvud taget.
Håll inte på och muttra sådär.
'Fy fan', hör Germund honom muttra.
Jag hörde att folk började muttra.
Han nöjde sig med att muttra ogillande.
Jag hörde Edward muttra lågt, föraktfullt.
Till sist hörde han någon muttra innanför.
”Jag drar härifrån”, hörde jag Diego muttra.
När jag stänger dörren hör jag Sjölund muttra:.
Hör honom muttra »Herregud!« när hon försvinner.
Han ignorerade mig och fortsatte muttra över tidningen.
med den tålmodige statsministern i baksätet börjar muttra lite.
Om dessa båda kunde Stenbeck sitta och muttra, säger direktören.
Mamma slutade muttra när jag berättade att hon skulle få en ny bil.
Nu började de nicka mot honom och muttra »tack« när de gick förbi.
Maria hörde någon muttra om att det kanske var så dags att tänka på det nu.
”Bara mycket blod”, hörde jag honom muttra medan han hämtade min motorcykel.
Snälla, låt mej få en stor roll, hörde Filippa Anna muttra för sig själv.
Tommy fortsatte muttra men plockade åtminstone fram de båda helor de hade med sig.
”Lägg av nu, Bella”, hörde jag honom muttra innan han drog ner dragkedjan igen.
När Auma och jag gick nerför trapporna före de andra hörde jag henne muttra i mörkret.
Och då brukade Sonja finna för gott att himla med ögonen och muttra ”du är hopplös”.
Från köket, till vilket dörren stod halvöppen, hörde Angela henne muttra för sig själv.
”Ja, några sådana behöver vi inte inom polisen”, hör hon Göran muttra nere i hörnet.
Vid ett tillfälle då vi fastnade i trafiken hörde jag honom muttra något tyst för sig själv.
”Det är så många som vill jobba hos oss”, hörde jag henne nonchalant muttra mellan tuggorna.
”Jag tror inte att det är något fel med henne”, hörde jag läkaren muttra till Charlie efter en stund.
Han höll alltid på att muttra om hur jobbigt det var att samarbeta med Steve, och så skulle han plötsligt sluta.
Jag har aldrig fått skäll, tror jag, men pappa kan sitta i soffan och muttra: ’Han är dålig den där nu!’.
Precis som Morfar kunde göra när något inte passade honom, bara muttra något, skaka på huvudet och gå därifrån.
Hon hade hört föräldrar muttra om honom på skolans lekplats och undrat om han hade några verkliga vänner över huvud taget.
Han muttrade ilsket:.
– Okej, muttrade Nils.
Hon muttrade ett par ord.
Gubben muttrade i luren.
Mikael Rooth muttrade något.
”Fy fan”, muttrade Chavez.
Curly muttrade något och gick.
”Fan också”, muttrade Jack.
”Jag vet inte”, muttrade jag.
Stackars människor, muttrade han.
”Herregud”, muttrade Tom Davis.
”Tro vad du vill”, muttrade hon.
”Vi får väl se”, muttrade han.
”Okej, okej …” muttrade Dominic.
– Stackars lilla Betty, muttrade han.
– Jag hatar hundjävlar, muttrade han.
”Det är så de gör”, muttrade Jack.
Ibland muttrade han ”ciao” lite kort.
”Jag är en dålig vän”, muttrade hon.
”Det är en svart låda”, muttrade han.
– Angela skall ha en liten, muttrade Betty.
Knarkaren mitt emot muttrade allt vildsintare.
– Det var ditt fel, muttrade doktor Vårdman.
– Nej, inte än så länge, muttrade Wittberg.
Dominic tittade på Brian och muttrade: Stego.
Tait muttrade: Tomten, jag har honom i siktet.
Paul och jag muttrade medan vi klädde på oss.
”Jovisst”, muttrade Arnold och tömde sitt glas.
”Det var det jävligaste”, muttrade Brian Caruso.
”Idiot”, muttrade han och lade ifrån sig mobilen.
– Lycka till, muttrade Petra och himlade med ögonen.
– Okej, muttrade Nils.
Hon muttrade ett par ord.
Gubben muttrade i luren.
Mikael Rooth muttrade något.
”Fy fan”, muttrade Chavez.
Curly muttrade något och gick.
”Fan också”, muttrade Jack.
”Jag vet inte”, muttrade jag.
Stackars människor, muttrade han.
”Herregud”, muttrade Tom Davis.
”Tro vad du vill”, muttrade hon.
”Vi får väl se”, muttrade han.
”Okej, okej …” muttrade Dominic.
– Stackars lilla Betty, muttrade han.
– Jag hatar hundjävlar, muttrade han.
”Det är så de gör”, muttrade Jack.
Ibland muttrade han ”ciao” lite kort.
”Jag är en dålig vän”, muttrade hon.
”Det är en svart låda”, muttrade han.
– Angela skall ha en liten, muttrade Betty.
Knarkaren mitt emot muttrade allt vildsintare.
– Det var ditt fel, muttrade doktor Vårdman.
– Nej, inte än så länge, muttrade Wittberg.
Dominic tittade på Brian och muttrade: Stego.
Tait muttrade: Tomten, jag har honom i siktet.
Paul och jag muttrade medan vi klädde på oss.
”Jovisst”, muttrade Arnold och tömde sitt glas.
”Det var det jävligaste”, muttrade Brian Caruso.
”Idiot”, muttrade han och lade ifrån sig mobilen.
– Lycka till, muttrade Petra och himlade med ögonen.
Det är skönt att höra med tanke på vad pappa muttrat om.
Han hade länge muttrat om hyckleriet kring kända personers göranden.
»Du måste vara både spänd och stolt», men Zeke hade bara muttrat till svar.
”Vad lär de er egentligen?” hade han muttrat högt för sig själv en gång till.
Jag hade muttrat lite om det där tills Edward, som kände till mina svagheter, gav mig dåligt samvete.
Dominik hade muttrat något till svar om att han själv var upptagen, men han hade inte gått in på detaljer.
Men mormor hade bara skakat på huvudet och muttrat något om ”ungar, alltså” och himlat med ögonen åt Vännen.
När Tommy och Freddy hade krossat flaskskeppet och Henrik muttrat klart över det delade de upp sig och fortsatte leta skatter igen.
Den storväxte mannen med pojkfrisyr hade spottat blod och muttrat grötigt om sin tunga när han förts in i patrullbilens baksäte.
Läkaren var kvinna och efteråt hade far muttrat: ”Vart är egentligen gamla Sverige på väg?” Nu travade han själv efter i gamla fåror.
Istället hade han sett närmast uppgiven ut och muttrat något ironiskt om henne och gått och duschat och därefter börjat diskutera det hon hade läst.
Då och då hade hon slängt hätska blickar på Hanna Pers och muttrat att det minsann var ett ständigt rännande här på gården och kunde inte andra människor någon gång lämna dem som bodde här ifred.
Runner hade med sina stora drömmar och sina dåliga kunskaper tagit med henne till banken – han hade haft en slips i samma färg som citronglass och den var tjock som ett överkast – och han hade hummat och muttrat för att få ett lån.
Vår assisterande baskettränare (en ung, senig man från New York med ett bra hoppskott) som, efter en improviserad match med några pratsamma svarta män, hade muttrat så att jag och tre lagkamrater hörde att vi inte borde ha förlorat mot ett gäng niggrer; och som, när jag sa åt honom – med ett ursinne som förvånade också mig själv – att hålla käften, lugnt hade förklarat det uppenbarligen självklara förhållandet att det finns svarta, och så finns det niggrer.
Han hade vägrat att berätta för mig och Ben vad han hade upplevt i Vietnam, om sina äventyr – vi var säkra på att det varit en hel del – fast vi hittade aldrig några souvenirer eller foton från Vietnam, inte ens pappas utmärkelser (purpurhjärtat, medaljen för tapperhet i fält) eller några brev från kamrater – han måste ha haft kamrater i sin pluton för Eddy Diehl var en mycket sällskaplig människa – utan hade bara ryckt undvikande på axlarna och muttrat: Det är över nu, ungar.
Han hade länge muttrat om hyckleriet kring kända personers göranden.
»Du måste vara både spänd och stolt», men Zeke hade bara muttrat till svar.
”Vad lär de er egentligen?” hade han muttrat högt för sig själv en gång till.
Jag hade muttrat lite om det där tills Edward, som kände till mina svagheter, gav mig dåligt samvete.
Dominik hade muttrat något till svar om att han själv var upptagen, men han hade inte gått in på detaljer.
Men mormor hade bara skakat på huvudet och muttrat något om ”ungar, alltså” och himlat med ögonen åt Vännen.
När Tommy och Freddy hade krossat flaskskeppet och Henrik muttrat klart över det delade de upp sig och fortsatte leta skatter igen.
Den storväxte mannen med pojkfrisyr hade spottat blod och muttrat grötigt om sin tunga när han förts in i patrullbilens baksäte.
Läkaren var kvinna och efteråt hade far muttrat: ”Vart är egentligen gamla Sverige på väg?” Nu travade han själv efter i gamla fåror.
Istället hade han sett närmast uppgiven ut och muttrat något ironiskt om henne och gått och duschat och därefter börjat diskutera det hon hade läst.
Då och då hade hon slängt hätska blickar på Hanna Pers och muttrat att det minsann var ett ständigt rännande här på gården och kunde inte andra människor någon gång lämna dem som bodde här ifred.
Runner hade med sina stora drömmar och sina dåliga kunskaper tagit med henne till banken – han hade haft en slips i samma färg som citronglass och den var tjock som ett överkast – och han hade hummat och muttrat för att få ett lån.
Vår assisterande baskettränare (en ung, senig man från New York med ett bra hoppskott) som, efter en improviserad match med några pratsamma svarta män, hade muttrat så att jag och tre lagkamrater hörde att vi inte borde ha förlorat mot ett gäng niggrer; och som, när jag sa åt honom – med ett ursinne som förvånade också mig själv – att hålla käften, lugnt hade förklarat det uppenbarligen självklara förhållandet att det finns svarta, och så finns det niggrer.
Han hade vägrat att berätta för mig och Ben vad han hade upplevt i Vietnam, om sina äventyr – vi var säkra på att det varit en hel del – fast vi hittade aldrig några souvenirer eller foton från Vietnam, inte ens pappas utmärkelser (purpurhjärtat, medaljen för tapperhet i fält) eller några brev från kamrater – han måste ha haft kamrater i sin pluton för Eddy Diehl var en mycket sällskaplig människa – utan hade bara ryckt undvikande på axlarna och muttrat: Det är över nu, ungar.
Men Brian muttrar.
Muttrar mot marken.
Han muttrar något.
– Lugnt, muttrar Elsa.
– Herregud, muttrar han.
– Hemifrån, muttrar Alf.
”Airball”, muttrar Wayne.
”Kom igen”, muttrar han.
Var sådan då, muttrar han.
– Första gången? muttrar Alf.
– Jag gjorde kaffe, muttrar han.
Supportrarna muttrar och gnäller.
”Feta hynda!” muttrar Wendy.
”Jävla psykfall”, muttrar mannen.
»Så där ja«, muttrar han belåtet.
”Vilken jävla stad”, muttrar Levin.
– Vi tar väl min bil då, muttrar han.
– Var har du elementen då? muttrar Ove.
"Hon får skylla sig själv!" muttrar Arne.
”Jävlar”, muttrar hon för sig själv.
”Dejta aldrig en psykolog”, muttrar han.
Han tuggar på ett äpple och muttrar bara:.
– Men förlåååt då! muttrar Elsa tillbaka.
Gruppen muttrar lite och tittar på sina papper.
– Ge fan i att bete dig som en då, muttrar Alf.
»Quiero regresar a casa«, muttrar han i mörkret.
»Vart tog folkbildningen vägen …«, muttrar han.
Han kan för fan härja om det imorgon, muttrar Alf.
«För att ni är lika som två bär», muttrar Peeta.
Owen muttrar, föga imponerad av mina nya insikter.
– Var fäller man ut tangentbordet? muttrar han sedan.
Muttrar mot marken.
Han muttrar något.
– Lugnt, muttrar Elsa.
– Herregud, muttrar han.
– Hemifrån, muttrar Alf.
”Airball”, muttrar Wayne.
”Kom igen”, muttrar han.
Var sådan då, muttrar han.
– Första gången? muttrar Alf.
– Jag gjorde kaffe, muttrar han.
Supportrarna muttrar och gnäller.
”Feta hynda!” muttrar Wendy.
”Jävla psykfall”, muttrar mannen.
»Så där ja«, muttrar han belåtet.
”Vilken jävla stad”, muttrar Levin.
– Vi tar väl min bil då, muttrar han.
– Var har du elementen då? muttrar Ove.
"Hon får skylla sig själv!" muttrar Arne.
”Jävlar”, muttrar hon för sig själv.
”Dejta aldrig en psykolog”, muttrar han.
Han tuggar på ett äpple och muttrar bara:.
– Men förlåååt då! muttrar Elsa tillbaka.
Gruppen muttrar lite och tittar på sina papper.
– Ge fan i att bete dig som en då, muttrar Alf.
»Quiero regresar a casa«, muttrar han i mörkret.
»Vart tog folkbildningen vägen …«, muttrar han.
Han kan för fan härja om det imorgon, muttrar Alf.
«För att ni är lika som två bär», muttrar Peeta.
Owen muttrar, föga imponerad av mina nya insikter.
– Var fäller man ut tangentbordet? muttrar han sedan.