Mustasch i en mening
Han hade mustasch.
Han har anlagt mustasch.
Dessutom hade han mustasch.
Också Wallberg hade mustasch.
Han hade vitt hår och mustasch.
Ingen mustasch eller skäggväxt.
Kort hår och en liten ful mustasch.
som föraktar och bannar var mustasch.
Hade grått hår och en liten mustasch.
”Mustasch”, upprepade hon förvirrat.
Han var blond och hade en fjunig mustasch.
Urban snurrade på sin välfriserade mustasch.
Det syntes inte så mycket under hans mustasch.
Överläppen pryddes av en nästan vit mustasch.
Lars-Åke har murarskjorta, mustasch och glasögon.
När vi skuggade honom hade han skägg och mustasch.
Jag är rätt mörk i hyn och har skägg och mustasch.
Mannen med mustasch i övre raden är Nikolaj Tjuzjak.
Hon nickar mot en äldre, fetlagd man med tunn mustasch.
Då hinner han även med skägg, mustasch och ögonbryn.
Han hade en yvig mustasch som nästan dolde överläppen.
En kypare i vitt förkläde och mustasch kom fram till oss.
Bakom disken stod en överviktig snubbe med fjunig mustasch.
Värre än så, mannen hade mustasch … precis som min far.
På porträttet har han stärkkrage och uppåtborstad mustasch.
Kommissarie Colbjørnsens leende var lika tunt som hans mustasch.
Han har en rödbrun mustasch som ser ut att väga ett halvt kilo.
Larsson gäspade stort och strök sin nyodlade, kolsvarta mustasch.
Klassisk profil, vita tänder, manlig haka och en prydlig mustasch.
Handelsman Hesekiel Nilsson på Eka strök sin sträva röda mustasch.
Han var kraftigt byggd med en slokande mustasch och rejäl dubbelhaka.
Han har anlagt mustasch.
Dessutom hade han mustasch.
Också Wallberg hade mustasch.
Han hade vitt hår och mustasch.
Ingen mustasch eller skäggväxt.
Kort hår och en liten ful mustasch.
som föraktar och bannar var mustasch.
Hade grått hår och en liten mustasch.
”Mustasch”, upprepade hon förvirrat.
Han var blond och hade en fjunig mustasch.
Urban snurrade på sin välfriserade mustasch.
Det syntes inte så mycket under hans mustasch.
Överläppen pryddes av en nästan vit mustasch.
Lars-Åke har murarskjorta, mustasch och glasögon.
När vi skuggade honom hade han skägg och mustasch.
Jag är rätt mörk i hyn och har skägg och mustasch.
Mannen med mustasch i övre raden är Nikolaj Tjuzjak.
Hon nickar mot en äldre, fetlagd man med tunn mustasch.
Då hinner han även med skägg, mustasch och ögonbryn.
Han hade en yvig mustasch som nästan dolde överläppen.
En kypare i vitt förkläde och mustasch kom fram till oss.
Bakom disken stod en överviktig snubbe med fjunig mustasch.
Värre än så, mannen hade mustasch … precis som min far.
På porträttet har han stärkkrage och uppåtborstad mustasch.
Kommissarie Colbjørnsens leende var lika tunt som hans mustasch.
Han har en rödbrun mustasch som ser ut att väga ett halvt kilo.
Larsson gäspade stort och strök sin nyodlade, kolsvarta mustasch.
Klassisk profil, vita tänder, manlig haka och en prydlig mustasch.
Handelsman Hesekiel Nilsson på Eka strök sin sträva röda mustasch.
Han var kraftigt byggd med en slokande mustasch och rejäl dubbelhaka.
Mustaschen var löjlig.
Som ett streck under mustaschen.
Tore sög misslynt på mustaschen.
Mustaschen vippade när han pratade.
Gröna blad hängde från mustaschen.
Mustaschen var smal och alldeles ljus.
Hon sneglar på mannen i mustaschen.
Om man bortser från mustaschen menar jag.
Han drog lätt i den smala, vita mustaschen.
Drar med ena handen över den svarta mustaschen.
Läpparna under den korta, grå mustaschen var smala.
Han rätade på sig och drog fingret över mustaschen.
Man kan inte se att läpparna rör sig under mustaschen.
Knut tvinnade förvirrat mustaschen mellan fingertopparna.
Kvinnan och killen med den fjuniga mustaschen närmade sig.
Massor av blod rinner genom mustaschen och ner över munnen.
Teknikern med mustaschen skakade mycket riktigt på huvudet.
Mustaschen var en kraftig borste mitt i det grovskurna ansiktet.
Kanske tycker han om att känna mustaschen kittla mot nästippen.
De tjocka läpparna under den kraftiga mustaschen vägrade att le.
”Han hade säkert fått bra mängdrabatt också”, sa Mustaschen.
”Deportering”, svarade Bertil och tokade lite skum ur mustaschen.
”Blev du int' förbannad”, säger Östlund och snurrar mustaschen.
Överläppen framträdde på ett nästan vanskapt sätt under mustaschen.
Johnnie drack en klunk öl så att skummet fastnade i mustaschen på honom.
Jag gillar egentligen inte hans mun, och inte den där lilla mustaschen.
Han hade stora påsar under ögonen och spridda vita hårstrån i mustaschen.
En tung suck blåser ut mellan hans läppar, den glesa mustaschen fladdrar lite.
Östlund läser ur en bunt papper och tvinnar sakta och eftertänksamt mustaschen.
”Det var storstilat värre det”, sa Totta och doppade halva mustaschen i skummet.
Så här, va? Det är så här han ser ut, va? Med den där lilla gulliga mustaschen.
Som ett streck under mustaschen.
Tore sög misslynt på mustaschen.
Mustaschen vippade när han pratade.
Gröna blad hängde från mustaschen.
Mustaschen var smal och alldeles ljus.
Hon sneglar på mannen i mustaschen.
Om man bortser från mustaschen menar jag.
Han drog lätt i den smala, vita mustaschen.
Drar med ena handen över den svarta mustaschen.
Läpparna under den korta, grå mustaschen var smala.
Han rätade på sig och drog fingret över mustaschen.
Man kan inte se att läpparna rör sig under mustaschen.
Knut tvinnade förvirrat mustaschen mellan fingertopparna.
Kvinnan och killen med den fjuniga mustaschen närmade sig.
Massor av blod rinner genom mustaschen och ner över munnen.
Teknikern med mustaschen skakade mycket riktigt på huvudet.
Mustaschen var en kraftig borste mitt i det grovskurna ansiktet.
Kanske tycker han om att känna mustaschen kittla mot nästippen.
De tjocka läpparna under den kraftiga mustaschen vägrade att le.
”Han hade säkert fått bra mängdrabatt också”, sa Mustaschen.
”Deportering”, svarade Bertil och tokade lite skum ur mustaschen.
”Blev du int' förbannad”, säger Östlund och snurrar mustaschen.
Överläppen framträdde på ett nästan vanskapt sätt under mustaschen.
Johnnie drack en klunk öl så att skummet fastnade i mustaschen på honom.
Jag gillar egentligen inte hans mun, och inte den där lilla mustaschen.
Han hade stora påsar under ögonen och spridda vita hårstrån i mustaschen.
En tung suck blåser ut mellan hans läppar, den glesa mustaschen fladdrar lite.
Östlund läser ur en bunt papper och tvinnar sakta och eftertänksamt mustaschen.
”Det var storstilat värre det”, sa Totta och doppade halva mustaschen i skummet.
Så här, va? Det är så här han ser ut, va? Med den där lilla gulliga mustaschen.
Dahlberg skruvade på sina mustascher.
Svartmuskiga liksom, de hade mustascher alla tre.
Receptionisten var en äldre herre med yviga mustascher.
Handelsmannen var lång och mager med sträva röda mustascher.
Börje är storvuxen och hans vaxade mustascher slokar mot gräset.
Han hade ett dystert fårat ansikte och ett par sträva röda mustascher.
Han var en liten smärt man med ett mörkt ansikte och ett par små koketta mustascher.
Lillasyster Ässie var en strävhårig vorsteh med gråa mustascher och lite för rund mage.
Efter honom en annan, en lång, slankig man med sandfärgade mustascher som han ömt stryker.
Och så ser Karim Börje Svärds ansikte tydligt framför sig, utredarens frejdiga, tvinnade mustascher.
Escherich sitter vid skrivbordet och stirrar framför sig, han biter sönder sina kära sandfärgade mustascher.
Han var starkt solbränd och hade ett par små, koketta, kolsvarta mustascher icke större än hans ögonbryn, på överläppen.
Han lyfte inte blicken från obergruppenführerns blänkande stövelspetsar, han strök tankfullt sina mustascher och teg envist.
På ena väggen hänger ett inramat porträtt av en rad män i vita skjortor, svarta byxor, kraftiga mustascher, alla med bistra miner.
Efter portern steg sergeanten upp, strök sina mustascher i krokar, spottade djupt in i vänstra salongshörnet, och betalade sin frukost.
Två sammanbitna herrar i matchande mustascher och svarta kostymer rullar kistan uppför mittgången och ställer den nedanför altaret.
Elina fick en plötslig lust att måla mustascher på dem, precis som hon gjort en gång som trettonåring en kväll då hon härjade runt med ett gäng tjejkompisar.
Gösta, givetvis också i mörk kostym, stod en bit ifrån med sorgsen min, det var nästan så att hans karaktäristiska mustascher slokade, och händerna knäppta över magen.
»Har du lust att träffa några av de andra grupperna?« Han pekade åt vänster mot en grupp män i bås nummer 31: sjaviga frisyrer, ett par mustascher, en mängd button-downskjortor.
Earp själv gjorde inget större intryck på mig, men jag älskade de där gamla westernbovarna med sina hängande mustascher och löst hängande kläder och ögon som glänste som nickel.
Men med undantag av att han på detta sätt misshandlade sina kära mustascher förrådde han på intet sätt sin besvikelse, utan sa i kylig ton: Vi tar nu varje arbetares personalia i tur och ordning.
Ett halvt år efter att han hade fått det första brevkortet stod kommissarie Escherich och strök sina sandfärgade mustascher framför kartan över Berlin, där han med små röda flaggor hade markerat fyndplatserna för Quangels brevkort.
Mamma visar oss bilderna från sitt bröllop – de urblekta färgerna, männen i sina mustascher, cigaretterna under middagen, de usla tupéerna och de svarta glasögonbågarna i plast som får alla snubbar att se ut som om de jobbar för CIA.
Eskorterade av några män i uniform inträdde en tjock herre med röda mustascher i det pussiga, blekfeta ansiktet – fängelsedirektören efter vad det strax visade sig – samt en gammal bekant till Quangel: åklagaren från rättegången, han som bjäbbade och gläfste.
Kommissarie Escherich var en lång, gänglig mansperson med glesa sandfärgade mustascher, klädd i ljusgrå kostym – allting på den människan var så färglöst att man mycket väl skulle ha kunnat ta honom för en produkt av det damm som samlas bland arkiverade handlingar.
Hon tog det med in och tillfredställd kunde hon konstatera att det innehöll två teckningar – ett porträtt rakt framifrån och ett i profil – av en person med grovt ansikte, ganska långt mörkt hår och mustascher som verkade kortklippta men fortsatte långt ner på halsens sidor.
Förnekandet av tidningars och politiska föreningars yttrandefrihet resulterade i en anmärkningsvärd politisering av vardagslivet i hela Tyskland så att kläder, utmärkelsetecken, musik och även skäggväxt användes för att visa republikansk patriotism – vilket provocerade de bayerska myndigheterna att förbjuda mustascher av säkerhetsskäl.
Han avvisades inte av dem; ty hans mustascher var mörka, uppböjda och nästan sköna; hans tschakot nätt nog för att inte misshaga fruarna; och en viss manlighet i väsendet gjorde, att de eljest förnäma och stela herrar-fäderna tillät sig samtala med en person, som tycktes medföra ett tyst löfte om att inte stanna inom underofficersgraden, utan med tiden beträda, om inte en kaptens eller majors, dock en löjtnants bana.
Svartmuskiga liksom, de hade mustascher alla tre.
Receptionisten var en äldre herre med yviga mustascher.
Handelsmannen var lång och mager med sträva röda mustascher.
Börje är storvuxen och hans vaxade mustascher slokar mot gräset.
Han hade ett dystert fårat ansikte och ett par sträva röda mustascher.
Han var en liten smärt man med ett mörkt ansikte och ett par små koketta mustascher.
Lillasyster Ässie var en strävhårig vorsteh med gråa mustascher och lite för rund mage.
Efter honom en annan, en lång, slankig man med sandfärgade mustascher som han ömt stryker.
Och så ser Karim Börje Svärds ansikte tydligt framför sig, utredarens frejdiga, tvinnade mustascher.
Escherich sitter vid skrivbordet och stirrar framför sig, han biter sönder sina kära sandfärgade mustascher.
Han var starkt solbränd och hade ett par små, koketta, kolsvarta mustascher icke större än hans ögonbryn, på överläppen.
Han lyfte inte blicken från obergruppenführerns blänkande stövelspetsar, han strök tankfullt sina mustascher och teg envist.
På ena väggen hänger ett inramat porträtt av en rad män i vita skjortor, svarta byxor, kraftiga mustascher, alla med bistra miner.
Efter portern steg sergeanten upp, strök sina mustascher i krokar, spottade djupt in i vänstra salongshörnet, och betalade sin frukost.
Två sammanbitna herrar i matchande mustascher och svarta kostymer rullar kistan uppför mittgången och ställer den nedanför altaret.
Elina fick en plötslig lust att måla mustascher på dem, precis som hon gjort en gång som trettonåring en kväll då hon härjade runt med ett gäng tjejkompisar.
Gösta, givetvis också i mörk kostym, stod en bit ifrån med sorgsen min, det var nästan så att hans karaktäristiska mustascher slokade, och händerna knäppta över magen.
»Har du lust att träffa några av de andra grupperna?« Han pekade åt vänster mot en grupp män i bås nummer 31: sjaviga frisyrer, ett par mustascher, en mängd button-downskjortor.
Earp själv gjorde inget större intryck på mig, men jag älskade de där gamla westernbovarna med sina hängande mustascher och löst hängande kläder och ögon som glänste som nickel.
Men med undantag av att han på detta sätt misshandlade sina kära mustascher förrådde han på intet sätt sin besvikelse, utan sa i kylig ton: Vi tar nu varje arbetares personalia i tur och ordning.
Ett halvt år efter att han hade fått det första brevkortet stod kommissarie Escherich och strök sina sandfärgade mustascher framför kartan över Berlin, där han med små röda flaggor hade markerat fyndplatserna för Quangels brevkort.
Mamma visar oss bilderna från sitt bröllop – de urblekta färgerna, männen i sina mustascher, cigaretterna under middagen, de usla tupéerna och de svarta glasögonbågarna i plast som får alla snubbar att se ut som om de jobbar för CIA.
Eskorterade av några män i uniform inträdde en tjock herre med röda mustascher i det pussiga, blekfeta ansiktet – fängelsedirektören efter vad det strax visade sig – samt en gammal bekant till Quangel: åklagaren från rättegången, han som bjäbbade och gläfste.
Kommissarie Escherich var en lång, gänglig mansperson med glesa sandfärgade mustascher, klädd i ljusgrå kostym – allting på den människan var så färglöst att man mycket väl skulle ha kunnat ta honom för en produkt av det damm som samlas bland arkiverade handlingar.
Hon tog det med in och tillfredställd kunde hon konstatera att det innehöll två teckningar – ett porträtt rakt framifrån och ett i profil – av en person med grovt ansikte, ganska långt mörkt hår och mustascher som verkade kortklippta men fortsatte långt ner på halsens sidor.
Förnekandet av tidningars och politiska föreningars yttrandefrihet resulterade i en anmärkningsvärd politisering av vardagslivet i hela Tyskland så att kläder, utmärkelsetecken, musik och även skäggväxt användes för att visa republikansk patriotism – vilket provocerade de bayerska myndigheterna att förbjuda mustascher av säkerhetsskäl.
Han avvisades inte av dem; ty hans mustascher var mörka, uppböjda och nästan sköna; hans tschakot nätt nog för att inte misshaga fruarna; och en viss manlighet i väsendet gjorde, att de eljest förnäma och stela herrar-fäderna tillät sig samtala med en person, som tycktes medföra ett tyst löfte om att inte stanna inom underofficersgraden, utan med tiden beträda, om inte en kaptens eller majors, dock en löjtnants bana.
»Malin», sa han, och det ryckte i de vaxade mustascherna.
Kommissarien strök sig missbelåtet om de sandfärgade mustascherna.
– Han hade i alla fall en underbar färg på mustascherna, sade han.
”Nej”, sa kommissarie Escherich och strök sig om mustascherna, varvid han dolde ett småleende.
”Och där springer han alltså”, fortsatte kommissarie Escherich och strök sig fundersamt om mustascherna.
När kommissarien hade blivit ensam stod han ännu en stund kvar framför kartan och strök sig tankfullt om de ljusa mustascherna.
Kommissarie Escherich sköt ut underläppen, drog hastigt in den igen och bet sig två tre gånger hårt i mustascherna, som han nyss hade strukit så varsamt.
Det var en briljant föredragning, kort och koncis, inte utan spiritualitet, och medan han framförde den, strök han sig hela tiden tankfullt om mustascherna.
Kommissarie Escherich vred nervöst mustascherna och tillät sig sedan påpeka att Kluge absolut bestämt inte hade det minsta att göra med tillverkningen av de där propagandabrevkorten.
Medan detta sker har den långe mannen med de ljusa mustascherna sagt: Verkmästare Quangel, jag förklarar er härmed häktad såsom skäligen misstänkt för förräderi mot fosterlandet och mot staten.
Ett litet tag stod de och mätte varandras styrka, arbetaren med den skarpskurna fågelfysionomin och den hårda blicken och den färglöse, grå kommissarien med de ljusa, gula mustascherna och de blekblå ögonen.
Paret av de bägge nätta, välkrökta, mörka mustascherna höjdes på sergeantens överläpp, varav det är högst troligt, att han ämnade höja själva läppen, öppna munnen och tala: kanske nämna närmare om sin ersättning för mödan att resa ända till Lidköping.
Barkhausen, denne man som alltid pendlar mellan kryperi och hot, säger förargad och drar sig i de glesa, vajande mustascherna: Vem tusan tror du begär att du ska begripa något av saken? Jag ska nog ordna saken ensam, för den delen kan du lika gärna bara stå bredvid med händerna i fickorna.
Ett utbrott av vrål – ja, milde himmel, vilken djurisk eruption av vrål! Den annars i sin roll som führer av högre klass faktiskt ganska välartade obergruppenführer Prall glömde sig så pass att han grep kommissarien för bröstet, skakade honom häftigt och ropade: ”Satt på fri fot, satt på fri fot! Vet du vad jag ska göra med dig nu, ditt svin! Nu ska jag bura in dig i stället, nu blir det din tur! Vänta du, jag ska låta hänga en tusenwattslampa framför mustascherna på dig, som hundlort, och skulle du somna, så låter jag piska dig vaken, ditt as…”.
Kommissarien strök sig missbelåtet om de sandfärgade mustascherna.
– Han hade i alla fall en underbar färg på mustascherna, sade han.
”Nej”, sa kommissarie Escherich och strök sig om mustascherna, varvid han dolde ett småleende.
”Och där springer han alltså”, fortsatte kommissarie Escherich och strök sig fundersamt om mustascherna.
När kommissarien hade blivit ensam stod han ännu en stund kvar framför kartan och strök sig tankfullt om de ljusa mustascherna.
Kommissarie Escherich sköt ut underläppen, drog hastigt in den igen och bet sig två tre gånger hårt i mustascherna, som han nyss hade strukit så varsamt.
Det var en briljant föredragning, kort och koncis, inte utan spiritualitet, och medan han framförde den, strök han sig hela tiden tankfullt om mustascherna.
Kommissarie Escherich vred nervöst mustascherna och tillät sig sedan påpeka att Kluge absolut bestämt inte hade det minsta att göra med tillverkningen av de där propagandabrevkorten.
Medan detta sker har den långe mannen med de ljusa mustascherna sagt: Verkmästare Quangel, jag förklarar er härmed häktad såsom skäligen misstänkt för förräderi mot fosterlandet och mot staten.
Ett litet tag stod de och mätte varandras styrka, arbetaren med den skarpskurna fågelfysionomin och den hårda blicken och den färglöse, grå kommissarien med de ljusa, gula mustascherna och de blekblå ögonen.
Paret av de bägge nätta, välkrökta, mörka mustascherna höjdes på sergeantens överläpp, varav det är högst troligt, att han ämnade höja själva läppen, öppna munnen och tala: kanske nämna närmare om sin ersättning för mödan att resa ända till Lidköping.
Barkhausen, denne man som alltid pendlar mellan kryperi och hot, säger förargad och drar sig i de glesa, vajande mustascherna: Vem tusan tror du begär att du ska begripa något av saken? Jag ska nog ordna saken ensam, för den delen kan du lika gärna bara stå bredvid med händerna i fickorna.
Ett utbrott av vrål – ja, milde himmel, vilken djurisk eruption av vrål! Den annars i sin roll som führer av högre klass faktiskt ganska välartade obergruppenführer Prall glömde sig så pass att han grep kommissarien för bröstet, skakade honom häftigt och ropade: ”Satt på fri fot, satt på fri fot! Vet du vad jag ska göra med dig nu, ditt svin! Nu ska jag bura in dig i stället, nu blir det din tur! Vänta du, jag ska låta hänga en tusenwattslampa framför mustascherna på dig, som hundlort, och skulle du somna, så låter jag piska dig vaken, ditt as…”.