Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Munter i en mening

Idel munter manlighet.
vid munter lek och sång.
Det var ingen munter tanke.
vid munter lek och sång ….
Vi skålar i munter stämning.
Vad betydde det? Han lät munter.
Hennes röst ljöd glad och munter.

Han hade en munter klang i rösten.
Ögonen var klarblåa, blicken munter.
Och nu hade han svarat, munter och lugn.
Hans klangfulla röst var otäckt munter.
”Verkar vara en munter stämning”, sa han.
Det är en munter historia i bästa Piratenstil.
Hon hade blivit lugn, munter, flitig och vänlig.
Med ens var hennes röst inte lika munter längre.
– Okej då, sa Johansson som lät oväntat munter.
Jag försökte låta munter, men det värkte i magen.
– Jo, det vill jag lova, skrattade Margit åter munter.
Hon var en godhjärtad och munter och praktisk kvinna.
Jacob försökte låta munter, men lyckades inte riktigt.

Såg att hon var munter och kvittrig och rörde vid hans arm.
Hon tittade upp från sin kalvstek och hennes blick var munter.
”Jaså, var då?” kvittrade jag med munter fast kvävd röst.
Julen blev inte någon munter högtid för Goebbels och hans familj.
Idén framkallade en liten munter ryckning i hans plågade pokerface.
Anna-Bella Munter (t v) och Gunnel Sandgren i Bella And Me sommaren 1967.
”Oj oj, mitt i klaveret”, sa Johnny med en munter uppsyn på sin chef.
Han brukade ju annars höras så munter och trosfrisk över hela församlingen.
Natten, som annars brukade vara livlig och munter, var tyst och full av fruktan.
Det brann en munter brasa mitt emot bardisken som också fungerade som reception.
Han hjälper till med rensning och vattenbäring och är glad och munter dagen lång.
Hon ropade muntert:.
snabbt, nästan muntert.
– Nej, sade Angela muntert.
Du milde, det lät muntert.
Han tutade muntert och klev ur.
Men då skrattade Betty muntert.
Han skrattade muntert och fritt.
Det lät så muntert och flitigt.
Nu knastrade det muntert i mattan.
– Å prat, svarade Stellan muntert.
Det sprakade hemtrevligt och muntert.
– Vad gör du? ropade Angela muntert.
”Nästan klar”, svarade han muntert.
Angela sköt muntert ut Cecil och Thomas.
– Ja, nu med detsamma, sade han muntert.
– Sitt nu där, din tok, sade han muntert.
”Godmorgon, godmorgon”, sa Maxie muntert.
– God dag allesammans, hälsade han muntert.
– Jag skall sjunga för er, sade han muntert.
Det var ett muntert spel av vita armar och ben.
– Stig på! Stig på! uppmanade han dem muntert.
– Sitt inte och mumla, Peter, sade Betty muntert.
– Jag säger som mamma Betty, utbrast hon muntert.
Går du här v-a-r-j-e morgon? undrar Jimmy muntert.
Ja, här skulle man kunna trivas, tänkte han muntert.
– Har du köpt blommor, pappa? frågade Sven muntert.
– Se på mig som en fiende, svarade Wallander muntert.
Detta var den avtalade signalen, och Stanny log muntert.
– Kom nu – strax, hade hon muntert hetsande sagt honom.
– Jag är så rädd att mamma kommer, viskade hon muntert.
– Vad är det du säger, sa Fayed muntert och tog emot den.
Vi måste muntra upp honom.
Muntra upp dig själv du.
Nu stundar det muntra dagar!.
Vanja försökte muntra upp mig.
Jorge försökte muntra upp läget.
Med hornmusik och muntra sångare.
Ja, jag är en av de muntra fåglarna.
Alla människor växlar muntra blickar.
Det kunde säkert muntra upp honom lite.
Pjäsen de sågo var av det muntra slaget.
Mina skolkamrater försökte muntra upp mig.
Han såg inte ut att kunna muntra upp någon.
Han förstod att pappa ville muntra upp honom.
Men från Uppsala hördes det muntra tongångar.
Men när den muntra vakten kom tillbaka klarade M.
Winter hade sällan anledning att muntra upp honom.
Nu porlade det av små muntra rännilar över stigen.
Det var en livlig, pratsam dam med svarta, muntra ögon.
Muntra och belåtna slogo de sig ned vid det lilla bordet.
Försökte jag muntra upp henne blev hon bara ännu surare.
Jag vet inte om det var för att muntra upp mamma eller mig.
Marta Mayford hade dessutom den muntra egenheten att ropa;.
Så enstavigt hon svarade! Han ville muntra upp henne och sa:.
I denna muntra varma period öppnade vi oss än mer för varandra.
Jag försökte muntra upp Maya innan jag gick till jobbet den dagen.
Eller hon skulle velat smyga sig intill den muntra spotska Frideborg.
»Ja, bara det inte blir hans sorg«, sa jag för att muntra upp henne.
– Får jag fråga vad det gäller? frågade hon med samma muntra röst.
Cleo mådde utmärkt och hade hittat tillbaka till sitt vanliga muntra jag.
Den enda muntra var Nanna, som fortsatte sitt pladder, som om ingenting hänt.
Detta var sanningens minut och det fanns inte tid att försöka muntra upp henne.