Mumla i en mening
Han hörde henne mumla något.
Han fortsatte mumla ångerfullt.
Han hade slutat mumla i hennes öra.
”Herregud”, hörde han Rakel mumla.
Bärsärkarna svarade med att mumla oroligt.
Petra hörde en röst mumla något till svar.
– Sitt inte och mumla, Peter, sade Betty muntert.
”Bingo”, hörde han Bjørn Holm mumla bakom sig.
»Jävla farang«, hörde jag vakten mumla bakom mig.
Den tämligen häpne Amelio lyckades mumla ett tack.
– Älskade! Jag har ju bara dig, hörde de henne mumla.
Jag hörde prästen mumla något och så pappas röst igen.
Malin tar allt djupare andetag, hör Waldemar Ekenberg mumla:.
Mellan dem rulla åren sina vågor, som alltid mumla och viska.
Edward vred lite på ansiktet för att mumla: Försvinn, Alice.
Deltagarna började mumla med varandra, några nickade instämmande.
Men mot slutet började du mumla något om ’Jacob, min Jacob’.
« Men när sökanden började mumla fram ett svar avbröt Jobs honom.
”Usch vad det stinker här”, hör hon Göran mumla i bakgrunden.
Winter hörde Macdonald mumla något igen till någon och återvända.
Börjar mumla de enda bibelrader jag kan utantill, den tjugotredje psalmen:.
Worsen ser ut lite som om den skulle vilja mumla ”sure att du inte gjorde”.
”Vadå ’men’? Sluta mumla i skägget och säg vad du menar, människa!”.
Loke väntade sig fler frågor, men vakten däruppe nöjde sig med att mumla något.
Sedan hörde han henne mumla med så låg röst att han knappt kunde uppfatta orden.
Nåå, vem är det nu då? Sluta mumla och ge lillasyster lite smaskiga detaljer nu.
Alice, Jasper och Emmett syntes inte till, men jag hörde dem mumla på övervåningen.
Nombeko borde kanske ha låtit honom mumla bäst han ville, hon var där för att städa.
Katy ville inte riktigt titta på dem utan fortsatte att mumla ramsor med blicken i boken.
Han dök inte i utan stannade i vattenbrynet, dolde ansiktet i händerna och började mumla.
Det var nyttigt för henne att öva på det – när hon var ensam, att stå ensam och mumla.
Han fortsatte mumla ångerfullt.
Han hade slutat mumla i hennes öra.
”Herregud”, hörde han Rakel mumla.
Bärsärkarna svarade med att mumla oroligt.
Petra hörde en röst mumla något till svar.
– Sitt inte och mumla, Peter, sade Betty muntert.
”Bingo”, hörde han Bjørn Holm mumla bakom sig.
»Jävla farang«, hörde jag vakten mumla bakom mig.
Den tämligen häpne Amelio lyckades mumla ett tack.
– Älskade! Jag har ju bara dig, hörde de henne mumla.
Jag hörde prästen mumla något och så pappas röst igen.
Malin tar allt djupare andetag, hör Waldemar Ekenberg mumla:.
Mellan dem rulla åren sina vågor, som alltid mumla och viska.
Edward vred lite på ansiktet för att mumla: Försvinn, Alice.
Deltagarna började mumla med varandra, några nickade instämmande.
Men mot slutet började du mumla något om ’Jacob, min Jacob’.
« Men när sökanden började mumla fram ett svar avbröt Jobs honom.
”Usch vad det stinker här”, hör hon Göran mumla i bakgrunden.
Winter hörde Macdonald mumla något igen till någon och återvända.
Börjar mumla de enda bibelrader jag kan utantill, den tjugotredje psalmen:.
Worsen ser ut lite som om den skulle vilja mumla ”sure att du inte gjorde”.
”Vadå ’men’? Sluta mumla i skägget och säg vad du menar, människa!”.
Loke väntade sig fler frågor, men vakten däruppe nöjde sig med att mumla något.
Sedan hörde han henne mumla med så låg röst att han knappt kunde uppfatta orden.
Nåå, vem är det nu då? Sluta mumla och ge lillasyster lite smaskiga detaljer nu.
Alice, Jasper och Emmett syntes inte till, men jag hörde dem mumla på övervåningen.
Nombeko borde kanske ha låtit honom mumla bäst han ville, hon var där för att städa.
Katy ville inte riktigt titta på dem utan fortsatte att mumla ramsor med blicken i boken.
Han dök inte i utan stannade i vattenbrynet, dolde ansiktet i händerna och började mumla.
Det var nyttigt för henne att öva på det – när hon var ensam, att stå ensam och mumla.
– Ja, mumlade hon.
Mumlade något igen.
– Tyst, mumlade han.
– Ja, mumlade Angela.
Han mumlade en ursäkt.
Han mumlade bara något.
– Gode Gud! mumlade han.
– Nej, nej, mumlade Dora.
– Mycket bra, mumlade hon.
– Agda, mumlade han häpen.
Nanna bredvid henne mumlade:.
– Dö – dö, mumlade Johan.
– Hon var snäll, mumlade hon.
– O Tage! mumlade Petra kvävt.
– Så underligt, mumlade Angela.
”Djävla idioter”, mumlade han.
– Jag är så ensam, mumlade Elsa.
– Rädda mig, Bernard, mumlade hon.
– Det är inte sant, mumlade Stanny.
– Du smeker mig, mumlade Johan rörd.
– O, vad den är söt! mumlade Stanny.
– Jo visst, mumlade arrendatorn leende.
– Ack, nu sårade jag dig, mumlade Bell.
– Stackars lilla Riken, mumlade Fredrika.
Ljung mumlade något Johnny inte uppfattade.
– Han kommer strax, mumlade hon småleende.
– Jag tycker så mycket om dig, mumlade han.
”Såg du nåt?” mumlade Jonna sömndrucket.
De mumlade hotande att hon skulle tala sanning.
– Å, säg inte fröken, mumlade Bell misslynt.
– Krusbärsbuskarna ha slagit ut, mumlade Paula.
Mumlade något igen.
– Tyst, mumlade han.
– Ja, mumlade Angela.
Han mumlade en ursäkt.
Han mumlade bara något.
– Gode Gud! mumlade han.
– Nej, nej, mumlade Dora.
– Mycket bra, mumlade hon.
– Agda, mumlade han häpen.
Nanna bredvid henne mumlade:.
– Dö – dö, mumlade Johan.
– Hon var snäll, mumlade hon.
– O Tage! mumlade Petra kvävt.
– Så underligt, mumlade Angela.
”Djävla idioter”, mumlade han.
– Jag är så ensam, mumlade Elsa.
– Rädda mig, Bernard, mumlade hon.
– Det är inte sant, mumlade Stanny.
– Du smeker mig, mumlade Johan rörd.
– O, vad den är söt! mumlade Stanny.
– Jo visst, mumlade arrendatorn leende.
– Ack, nu sårade jag dig, mumlade Bell.
– Stackars lilla Riken, mumlade Fredrika.
Ljung mumlade något Johnny inte uppfattade.
– Han kommer strax, mumlade hon småleende.
– Jag tycker så mycket om dig, mumlade han.
”Såg du nåt?” mumlade Jonna sömndrucket.
De mumlade hotande att hon skulle tala sanning.
– Å, säg inte fröken, mumlade Bell misslynt.
– Krusbärsbuskarna ha slagit ut, mumlade Paula.
– Tack! hade hon mumlat.
”Såja”, skulle mormor ha mumlat.
”Hon är en duktig advokat”, hade han mumlat.
Han hade mumlat adressen som Lejon hade givit honom.
Killen hade mumlat att det var ju inte säkert att det var mensblod.
Jussi hade mumlat att hon var hans sambo, att de borde låta henne gå.
”Tack, men vad…?” hade hon mumlat och tafatt fumlat efter tidningen.
Va? Anders såg på Petrovic som hade mumlat fram det sista i meningen.
”Mhm”, hade Bengtsson mumlat och sett ut som om han inte trodde på vad Winter sa.
Efter att ha mumlat besvärjelsen över korten lägger hon så en stjärna på slagbordet.
”Det är väl dags nu”, hade han mumlat medan Jeanette krokade av dem från sina galgar.
Pastorn hade bara mumlat på medan Junior hållit fast hans gudfruktiga dotter på madrassen.
– Jag har hjälpt till att klä dig så många gånger, Frideborg, hade han då mumlat tjurigt.
Den äldre kvinnan hade kyligt kysst henne på kinden och tyst mumlat i hennes öra: »Lycka till.
– Giv mig ett barn, Nahuelta från Nahuelbuta, giv mig ett barn, Guajilda och Inami, hade han mumlat.
– Du stora barn, hade hon mumlat och inte märkt att de andra passagerarna sett på varandra och smålett.
Jag fattar det inte, hade Klingberg mumlat innan han lämnat rummet, den enda människa jag någonsin har litat på.
« Thóra hade gnuggat sömngubbarna ur ögonen och mumlat något obegripligt som varken kunde tolkas som ja eller nej.
Hon hade berättat att det var en boxadress, försökt minnas namnet och mumlat för sig själv att det inte var ryskt.
På kvällen, efter att de hade lagt barnen och mumlat att i kväll, i natt var allt tryggt, satt Mustafa och Bayan kvar uppe.
hade han mumlat: ”Hon kom in”, men Grip hade trott att det rört sig om något från hans traumatiska minnen efter Vågen.
Hon hade suttit på huk bredvid djuret, klämt och dragit i spenarna och mumlat en liten sång för sig själv medan hon arbetade.
Kvinnan sa att hon hade frågat Krulls far vad han hette och han hade bara skrattat och mumlat något som lät som: Det var länge sen.
Snyftande hade han slutit henne i sin famn och mumlat något om livet, som kanske hade blivit bättre om hon inte hade avvisat hans frieri.
Kjartan hade gått, kommit tillbaka och mumlat något i hennes öra och gjort sig fri från hennes omfamning med ett överseende leende mot Harry.
Alla fem är på plats, men Thea har mumlat någon ursäkt och är i själva verket ute på polishusets baksida och suger i sig en efterlängtad Gul Blend.
Innan de satte sig för att äta i paviljongens matrum hade någon vänt upp blicken från laminatgolvet, tittat snett bakom honom och mumlat det-var-som-fan.
Hennes ögon hade rullat bakåt så att man endast kunde se hennes ögonvitor, och hon hade vaggat fram och tillbaka samtidigt som hon mumlat osammanhängande.
Han hade sökt upp mig en gång de sista tre åren och mumlat någonting vansinnigt i telefonen, gråtit och bönat och bett och tiggt att jag skulle skicka pengar till honom.
Det hindrar inte, kanske snarare tvärtom, att den någon gång i varnande syfte tycks ha mumlat om att den inte skulle sitta med händerna i skötet om broderländerna skulle träffas av förödelse och död.
Pojkvaskern hade flackat med blicken och nervöst börjat fingra på batongen vid sitt bälte, och efter att ha mumlat något som lät som ”sambandscentralen” och ”vakthavande” slank han iväg genom ytterdörren.
”Såja”, skulle mormor ha mumlat.
”Hon är en duktig advokat”, hade han mumlat.
Han hade mumlat adressen som Lejon hade givit honom.
Killen hade mumlat att det var ju inte säkert att det var mensblod.
Jussi hade mumlat att hon var hans sambo, att de borde låta henne gå.
”Tack, men vad…?” hade hon mumlat och tafatt fumlat efter tidningen.
Va? Anders såg på Petrovic som hade mumlat fram det sista i meningen.
”Mhm”, hade Bengtsson mumlat och sett ut som om han inte trodde på vad Winter sa.
Efter att ha mumlat besvärjelsen över korten lägger hon så en stjärna på slagbordet.
”Det är väl dags nu”, hade han mumlat medan Jeanette krokade av dem från sina galgar.
Pastorn hade bara mumlat på medan Junior hållit fast hans gudfruktiga dotter på madrassen.
– Jag har hjälpt till att klä dig så många gånger, Frideborg, hade han då mumlat tjurigt.
Den äldre kvinnan hade kyligt kysst henne på kinden och tyst mumlat i hennes öra: »Lycka till.
– Giv mig ett barn, Nahuelta från Nahuelbuta, giv mig ett barn, Guajilda och Inami, hade han mumlat.
– Du stora barn, hade hon mumlat och inte märkt att de andra passagerarna sett på varandra och smålett.
Jag fattar det inte, hade Klingberg mumlat innan han lämnat rummet, den enda människa jag någonsin har litat på.
« Thóra hade gnuggat sömngubbarna ur ögonen och mumlat något obegripligt som varken kunde tolkas som ja eller nej.
Hon hade berättat att det var en boxadress, försökt minnas namnet och mumlat för sig själv att det inte var ryskt.
På kvällen, efter att de hade lagt barnen och mumlat att i kväll, i natt var allt tryggt, satt Mustafa och Bayan kvar uppe.
hade han mumlat: ”Hon kom in”, men Grip hade trott att det rört sig om något från hans traumatiska minnen efter Vågen.
Hon hade suttit på huk bredvid djuret, klämt och dragit i spenarna och mumlat en liten sång för sig själv medan hon arbetade.
Kvinnan sa att hon hade frågat Krulls far vad han hette och han hade bara skrattat och mumlat något som lät som: Det var länge sen.
Snyftande hade han slutit henne i sin famn och mumlat något om livet, som kanske hade blivit bättre om hon inte hade avvisat hans frieri.
Kjartan hade gått, kommit tillbaka och mumlat något i hennes öra och gjort sig fri från hennes omfamning med ett överseende leende mot Harry.
Alla fem är på plats, men Thea har mumlat någon ursäkt och är i själva verket ute på polishusets baksida och suger i sig en efterlängtad Gul Blend.
Innan de satte sig för att äta i paviljongens matrum hade någon vänt upp blicken från laminatgolvet, tittat snett bakom honom och mumlat det-var-som-fan.
Hennes ögon hade rullat bakåt så att man endast kunde se hennes ögonvitor, och hon hade vaggat fram och tillbaka samtidigt som hon mumlat osammanhängande.
Han hade sökt upp mig en gång de sista tre åren och mumlat någonting vansinnigt i telefonen, gråtit och bönat och bett och tiggt att jag skulle skicka pengar till honom.
Det hindrar inte, kanske snarare tvärtom, att den någon gång i varnande syfte tycks ha mumlat om att den inte skulle sitta med händerna i skötet om broderländerna skulle träffas av förödelse och död.
Pojkvaskern hade flackat med blicken och nervöst börjat fingra på batongen vid sitt bälte, och efter att ha mumlat något som lät som ”sambandscentralen” och ”vakthavande” slank han iväg genom ytterdörren.
– Sorry, mumlar hon.
Det mumlar och viskar.
– Jag vet, mumlar hon.
– Idiot, mumlar mannen.
– Förlåt, mumlar Elsa.
– För…låt, mumlar han.
– Lockande, mumlar hon.
Arne bara mumlar instämmande.
”Tjena Jared”, mumlar jag.
”Fransmännen”, mumlar han.
"Senare!" mumlar hon i mitt öra.
Han nickar och nickar och mumlar.
”Tack”, mumlar jag generat.
– Jag var inte sjuk, mumlar Hanna.
– Jag vet inte, mumlar Fredrik.
Utredarna mumlar, och Malin tänker:.
– En hemlig stad? mumlar Pollock.
Det är andar som mumlar, tänkte Malin.
– Ni tog mitt barn, mumlar kvinnan.
– Vi har sovit samman förr, mumlar han.
"En advokat med rättskänsla", mumlar jag.
Benke mumlar något otydligt och tittar bort.
”Kom upp och hälsa på mig”, mumlar hon.
– Du är en sanitär olägenhet, mumlar Elsa.
– Säg inte åt mig att vara tyst, mumlar Ove.
– Det är min flickväns, mumlar han till sist.
”Men du har ju inget annat jobb”, mumlar Oleg.
Det är inget fel alls på dina skor, mumlar Elsa.
”Eh, ursäkta”, mumlar han och slår sig ner.
”Förlåt!” mumlar någon i gruppen lite tyst.
– Fan också, mumlar hon och ringer numret igen.
Det mumlar och viskar.
– Jag vet, mumlar hon.
– Idiot, mumlar mannen.
– Förlåt, mumlar Elsa.
– För…låt, mumlar han.
– Lockande, mumlar hon.
Arne bara mumlar instämmande.
”Tjena Jared”, mumlar jag.
”Fransmännen”, mumlar han.
"Senare!" mumlar hon i mitt öra.
Han nickar och nickar och mumlar.
”Tack”, mumlar jag generat.
– Jag var inte sjuk, mumlar Hanna.
– Jag vet inte, mumlar Fredrik.
Utredarna mumlar, och Malin tänker:.
– En hemlig stad? mumlar Pollock.
Det är andar som mumlar, tänkte Malin.
– Ni tog mitt barn, mumlar kvinnan.
– Vi har sovit samman förr, mumlar han.
"En advokat med rättskänsla", mumlar jag.
Benke mumlar något otydligt och tittar bort.
”Kom upp och hälsa på mig”, mumlar hon.
– Du är en sanitär olägenhet, mumlar Elsa.
– Säg inte åt mig att vara tyst, mumlar Ove.
– Det är min flickväns, mumlar han till sist.
”Men du har ju inget annat jobb”, mumlar Oleg.
Det är inget fel alls på dina skor, mumlar Elsa.
”Eh, ursäkta”, mumlar han och slår sig ner.
”Förlåt!” mumlar någon i gruppen lite tyst.
– Fan också, mumlar hon och ringer numret igen.