Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

Missunnsamheten i en mening

De har redan avverkat missunnsamheten, avundsjukan och skadeglädjen.
Att avundsjukan och missunnsamheten ska vara så stor, extrem till och med.
Hon kunde skatta sig lycklig att hon slapp allt sådant, avundsjukan och missunnsamheten i synnerhet.
Denna sjukdom, det vill säga missunnsamheten, är endast av ondo; den kan aldrig föra någonting gott med sig.
En mindre grupp satsade på utbildning eller blev entrepreneurer men emigrerade så småningom därför att avundsjukan och missunnsamheten – ’den platta demoklratin’ – drev bort dem från landet.
Att de kritiska rösterna – det var ju så de föredrog att beskriva sig själva – bestod av ett synnerligen blandat sällskap av professionella bakdantare som gjort missunnsamheten till dygd och ifrågasättandet till födkrok hade givetvis som vanligt undgått de media med vilka de var nära lierade, ett kritiskt läge, ett skarpt läge.
Ibland blandad med missunnsamhet.
Att vara besatt av missunnsamhet och avundsjuka.
Det handlade inte om missunnsamhet från min sida.
Sådant skapar alltid avundsjuka och missunnsamhet.
Lumpen missunnsamhet spelar också en central roll.
Av ren avundsjuka och missunnsamhet kommer de att göra det.
Framför allt sitter han fast i sin avundsjuka och missunnsamhet.
Dessutom blir relationen oärlig när den är nedsmittad av missunnsamhet eller illvilja.
Han har fått henne att förstå att det handlar om grupphat, om missunnsamhet, om avundsjuka.
De skulle känna sig trygga! För hans egen familj handlade det helt enkelt om avundsjuka och missunnsamhet.
Den förberedande viljan hade sin källa i avundsjuka och missunnsamhet, den hyllade Jantelagen som ideologisk överbyggnad.
Vi kan lita på att när partnern lägger in sitt veto så är det inte av missunnsamhet, utan för att denne inte känner sig redo.
IT-mannen var en fråga om sinnessjukdom, en patologiskt betingad demonisk ondska, i alla fall en sinnessjukt svartsjuk missunnsamhet.
Hon blev alltså det lackmuspaper som avslöjade alltihop: något ruttet, fullt av klasshat, missunnsamhet och avundsjuka låg i botten.
För dem handlade kampanjerna mot Kalle i stället om illvilja, om missunnsamhet, om klasshat – dessutom inte minst om prestige och lyckan att känna skadeglädje.
Vilka fick stanna? Vilka måste åka? Och varför fick de stanna när vi måste åka? Missunnsamhet och avund, inte sammanhållning, präglade Nesbyens asylmottagning.
Men om avunden är (som det står i ordboken) blandad med missunnsamhet och den stannar i oss för länge, är det en mycket obehaglig sjukdom vi kommit att lida av.
Allt det Kalle har upplevt inom djursjukvården - inget mer än vanlig svensk illvilja, konsensus-jantes rena och ogrumlade missunnsamhet, resultatet av ε-människornas maktövertagande.
Kärntruppen, de som hade satt igång hela ståhejet - Sally-kvinnan, IT-mannen, kvinnorna i ’De Fyras Gäng’, hans egen familj - drevs inte av hat i första hand, snarare av missunnsamhet och avundsjuka.
Den föreställer det pösande feta förtrycket, som i sin monumentala dumhet, illvilja, avundsjuka och missunnsamhet mot andra människor helt undergräver alla förutsättningar för en praktiserad socialism.
Jag hörde en kvinna som jag arbetat med för flera år sedan säga om mig något i stil med: Ja, man visste ju att det skulle gå bra för Mia, men så här bra (med missunnsamhet i rösten), det trodde man ju inte.
Palme återkom från sin europeiska resa ”uppenbart tjusad av tanken att på jämställd fot kunna umgås med ledarna för de stora demokratierna”, mindes en ledande socialdemokrat i sina memoarer med en aning missunnsamhet.
Om de lättledda idioterna i hans familj gick på det eller inte, visste han inte så noga, men han visste att de hade en förberedande beredskap och att den förberedande beredskapen härledde sig ur avundsjuka och missunnsamhet.
Och det hade börjat i smått, men det var så sammansvärjningen hade utvecklat sig – det var bara så han kunde förklara den – att de i ren missunnsamhet och illvilja ville hindra honom från att göra det enda han var bra på.
”Kan det vara att alla människor överallt hatar sina arbeten och existenser lika mycket som du och att de därför av ren missunnsamhet och avundsjuka helt enkelt inte kan stå ut med att du lyckas byta arbete och existens när det inte har varit dem förunnat?” föreslog Rebecca.
Dock förbisåg han risken att demokratin skulle leda till att ε-människorna förvandlades till den härskande klassen i samhället och att det i sin tur skulle innebära en helt annorlunda sorts tyranni: en tyranni byggd på avundsjuka och missunnsamhet med Jantelagen som ideologisk överbyggnad.
Eller handlade det bara om ren dumhet? Enfaldiga människors förtjusning i ’att ha små hemligheter tillsammans med andra människor’? Var det allt? Dumhet och illvillighet och missunnsamhet och avundsjuka? Var det bara därför de hade startat sitt förintelseprojekt? Fanns det över huvud taget inget vettigt skäl?.
Varför? Handlar det om trygghet? Om missunnsamhet? Ville de få honom att känna sig värdelös, därför att de själva kände sig värdelösa? Unnade de honom inte att känna sig mindre värdelös än de? Eller var de skrupulösa profitörer, som inte drog sig för att hålla honom som slav och suga ut honom? Eller var de bara rädda och känslostyrda dumsnutar?.
Så var det på rövarbaronernas tid i Amerika, de levde i sus och dus, och så var det för Kalle, när han levererade godsaker åt Flintstones, som ett resultat av en rad olyckliga omständigheter, där klåfingrig dumhet, avundsjuk missunnsamhet, tillsammans med utstuderad elakhet, spelade varandra i händerna under ett ständigt kretslopp, så infernaliskt ordnat och konstruerat att det måste kallas djävulskt – ja, det var som om Lucifer själv hade lagt upp planerna och beskyddande höll sina svarta vingar över dem.
Vad är det hos mig som är hotat? På vilket sätt bidrar jag själv? Låter jag min falska stolthet dominera mina tankar? Är det avund eller missunnsamhet jag känner? Tänker jag nedsättande om den här personen? Är jag girig och vill ha en viss person helt för mig själv? Är jag svartsjuk? Är jag rädd att bli utdömd bara för att jag klantat mig en smula, det vill säga är jag perfektionistisk? När jag kommit fram till vilken brist hos mig själv jag aktiverat kan jag konstatera att jag mår mycket bättre utan den, och snart försvinner i regel min osäkerhet.