Missgreppen i en mening
Många har velat se 1976 som en väljarnas dom över Olof Palme, men i själva verket var de flesta politiska missgreppen under de gångna åren Strängs verk.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Förekommer sådana här missgrepp än idag? Jag vet inte.
”Kan ni peka på några missgrepp eller underliga beslut från hans håll?”.
Hennes son, kungens kusin Conradin Castell, dog i Finland 2011, handikappad efter ett missgrepp i sjukvården.
”Jag kan räkna upp minst femtio missgrepp som du gjort på egen hand, utan att behöva titta i några papper”, sa han.
Den lokala chefen för kommunistpartiet och den sovjetiske presidenten Michail Gorbatjov skyllde detta missgrepp på varandra.
Mycket av vad som hände, kanske det mesta, kan ursprungligen härledas till katastrofala missgrepp av den svenska politikerkåren.
Det verkar ju, som om läkarföreningen i hemlighet lede av sjukt samvete, då den är så ivrig att dölja varje missgrepp och varje kanaljeri.
Skandalerna hade onekligen varit många, inte minst i det vänsterradikala 1970-talet då en del … konstitutionella missgrepp förvisso hade ägt rum.
Lösningen på det kvistiga problemet var att låta generalstaben granska vilka militära missgrepp ledningen för västra fronten hade gjort sig skyldiga till.
Att han klarade sig undan kritik för Röda arméns missgrepp under krigets inledande skede verkar med vår tids ögon förvånande, men det föranledde inte några kommentarer 1941.
Senare har perspektivet förskjutits: ”att påverka samhället är en legitim uppgift för journalisterna, men nu i första hand som ett slags ombud som rättar till överhetens missgrepp”.
Hans missgrepp som generalstabschef togs även upp i andra bandet av det officiella verket om det stora fosterländska kriget, där Timosjenko, folkkommissarie för försvaret 1941, fick göra Zjukov sällskap vid skampålen.
Hans ärligaste utläggningar om sina och krigsledningens missgrepp hittar man inte i olika utgåvor av hans memoarer och inte heller i privata samtal med personer som den sovjetiske författaren och journalisten Konstantin Simonov.
Biståndsprojektet för 22 miljoner kronor innefattar det mesta av missgrepp man kan tänka sig i ett biståndsuppdrag, med allt från ministerstyre och myndigheter och tjänstemän som inte sköter sina jobb, till misstänkta mutor och stölder.
Varför skulle den sovjetiska ledningen ge honom ett så viktigt uppdrag om hans lojalitet var ifrågasatt? Dessutom: Zjukov skickades inte till Chalchin-Gol för att delta i ett fälttåg utan för att utreda missgrepp från de lokala militära ledarnas sida under sammanstötningarna med japanska trupper vid gränsen mellan Mongoliet och Manchuriet.
Per Meurling försvarade sina missgrepp – som engagemanget i SKP – med att de var en följd av att han gått sin egen väg och avstått från att göra det han förväntades göra: naivt hänge sig åt sin barnatro och moralisera med vedertagna begrepp som respektabilitet eller ägna sig åt vetenskaper utan att fråga varför eller esteticera utan att ifrågasätta det berättigade i det.
Zjukov hade en avvisande hållning gentemot de tyska generalerna, delvis för att de hade stött nazisternas politik men också för att en del av dem som hade överlevt i sina memoarer hävdade att Tyskland hade förlorat kriget på grund av Hitlers strategiska missgrepp, de bistra väderförhållandena i Ryssland och att Röda armén tack vare sin numerära överlägsenhet klarade av större förluster i sårade och dödade soldater än Wehrmacht.
”Kan ni peka på några missgrepp eller underliga beslut från hans håll?”.
Hennes son, kungens kusin Conradin Castell, dog i Finland 2011, handikappad efter ett missgrepp i sjukvården.
”Jag kan räkna upp minst femtio missgrepp som du gjort på egen hand, utan att behöva titta i några papper”, sa han.
Den lokala chefen för kommunistpartiet och den sovjetiske presidenten Michail Gorbatjov skyllde detta missgrepp på varandra.
Mycket av vad som hände, kanske det mesta, kan ursprungligen härledas till katastrofala missgrepp av den svenska politikerkåren.
Det verkar ju, som om läkarföreningen i hemlighet lede av sjukt samvete, då den är så ivrig att dölja varje missgrepp och varje kanaljeri.
Skandalerna hade onekligen varit många, inte minst i det vänsterradikala 1970-talet då en del … konstitutionella missgrepp förvisso hade ägt rum.
Lösningen på det kvistiga problemet var att låta generalstaben granska vilka militära missgrepp ledningen för västra fronten hade gjort sig skyldiga till.
Att han klarade sig undan kritik för Röda arméns missgrepp under krigets inledande skede verkar med vår tids ögon förvånande, men det föranledde inte några kommentarer 1941.
Senare har perspektivet förskjutits: ”att påverka samhället är en legitim uppgift för journalisterna, men nu i första hand som ett slags ombud som rättar till överhetens missgrepp”.
Hans missgrepp som generalstabschef togs även upp i andra bandet av det officiella verket om det stora fosterländska kriget, där Timosjenko, folkkommissarie för försvaret 1941, fick göra Zjukov sällskap vid skampålen.
Hans ärligaste utläggningar om sina och krigsledningens missgrepp hittar man inte i olika utgåvor av hans memoarer och inte heller i privata samtal med personer som den sovjetiske författaren och journalisten Konstantin Simonov.
Biståndsprojektet för 22 miljoner kronor innefattar det mesta av missgrepp man kan tänka sig i ett biståndsuppdrag, med allt från ministerstyre och myndigheter och tjänstemän som inte sköter sina jobb, till misstänkta mutor och stölder.
Varför skulle den sovjetiska ledningen ge honom ett så viktigt uppdrag om hans lojalitet var ifrågasatt? Dessutom: Zjukov skickades inte till Chalchin-Gol för att delta i ett fälttåg utan för att utreda missgrepp från de lokala militära ledarnas sida under sammanstötningarna med japanska trupper vid gränsen mellan Mongoliet och Manchuriet.
Per Meurling försvarade sina missgrepp – som engagemanget i SKP – med att de var en följd av att han gått sin egen väg och avstått från att göra det han förväntades göra: naivt hänge sig åt sin barnatro och moralisera med vedertagna begrepp som respektabilitet eller ägna sig åt vetenskaper utan att fråga varför eller esteticera utan att ifrågasätta det berättigade i det.
Zjukov hade en avvisande hållning gentemot de tyska generalerna, delvis för att de hade stött nazisternas politik men också för att en del av dem som hade överlevt i sina memoarer hävdade att Tyskland hade förlorat kriget på grund av Hitlers strategiska missgrepp, de bistra väderförhållandena i Ryssland och att Röda armén tack vare sin numerära överlägsenhet klarade av större förluster i sårade och dödade soldater än Wehrmacht.