Midjemått i en mening
Martinus V var knappast, utom vad gällde midjemått, någon av de största påvarna.
Det var en relativt kortvuxen person med tunt rödblont hår och ett midjemått som svällt ut under årens lopp.
Det finns som bekant också ett antal andra sätt att mäta fetma än BMI, till exempel midje-höftkvot, midjemått och hudveckstest.
Hennes midjemått måste ha varit två tredjedelar av hennes längd och hon gick gärna i blommiga klänningar som framhävde hennes omfång.
Hon tyckte om att sy sina egna kläder, som skulle vara stora med generösa midjemått och bestå av långa vida kjolar, för hon kände sig illa till mods i affärer där man sålde damkläder.
Detta träningsprogram tre gånger i veckan var den enda motion han fick, men han kände sig ändå lika spänstig som för tjugo år sedan, och han hade ett midjemått och en fysik som väckte kvinnors beundran.
Det är ett ofta upprepat faktum som jag har svårt att begripa och aldrig har fått en bra förklaring på, och detsamma gäller för övrigt de olika midjemått som anges som riskabla för män respektive kvinnor – jag förstår helt enkelt inte hur man har kommit fram till en exakt centimeterangivelse istället för någon sorts proportionsförhållande när somliga människor är 150 centimeter långa och andra är 198.
Skulle det då inte gå att locka med något mer substantiellt: samtal om relationer, stress i skola och vardag, grupptryck, vad vet jag? Även om man vill hålla sig inom de traditionellt kvinnliga eller mer könsneutrala områdena finns det fortfarande ganska mycket som skulle kunna presenteras på ett lockande sätt: film, konst, design, relationer – det känns så dystert att lägga allt fokus på midjemått och rougenyanser.
Även om allt detta vore »sant« kvarstår frågan: är inflödet av information som slår fast viktens betydelse ens i närheten av rimlig? Jag blir mer och mer benägen att tycka att även om ett BMI på över 25 vore en verklig och mätbar hälsorisk, även om ett midjemått på X centimeter skulle korta livet med Y år – även om allt fetmaepidemin har lärt oss verkligen vore sant är det tveksamt om den här extrema viktfokuseringen är värd det.
Det var en relativt kortvuxen person med tunt rödblont hår och ett midjemått som svällt ut under årens lopp.
Det finns som bekant också ett antal andra sätt att mäta fetma än BMI, till exempel midje-höftkvot, midjemått och hudveckstest.
Hennes midjemått måste ha varit två tredjedelar av hennes längd och hon gick gärna i blommiga klänningar som framhävde hennes omfång.
Hon tyckte om att sy sina egna kläder, som skulle vara stora med generösa midjemått och bestå av långa vida kjolar, för hon kände sig illa till mods i affärer där man sålde damkläder.
Detta träningsprogram tre gånger i veckan var den enda motion han fick, men han kände sig ändå lika spänstig som för tjugo år sedan, och han hade ett midjemått och en fysik som väckte kvinnors beundran.
Det är ett ofta upprepat faktum som jag har svårt att begripa och aldrig har fått en bra förklaring på, och detsamma gäller för övrigt de olika midjemått som anges som riskabla för män respektive kvinnor – jag förstår helt enkelt inte hur man har kommit fram till en exakt centimeterangivelse istället för någon sorts proportionsförhållande när somliga människor är 150 centimeter långa och andra är 198.
Skulle det då inte gå att locka med något mer substantiellt: samtal om relationer, stress i skola och vardag, grupptryck, vad vet jag? Även om man vill hålla sig inom de traditionellt kvinnliga eller mer könsneutrala områdena finns det fortfarande ganska mycket som skulle kunna presenteras på ett lockande sätt: film, konst, design, relationer – det känns så dystert att lägga allt fokus på midjemått och rougenyanser.
Även om allt detta vore »sant« kvarstår frågan: är inflödet av information som slår fast viktens betydelse ens i närheten av rimlig? Jag blir mer och mer benägen att tycka att även om ett BMI på över 25 vore en verklig och mätbar hälsorisk, även om ett midjemått på X centimeter skulle korta livet med Y år – även om allt fetmaepidemin har lärt oss verkligen vore sant är det tveksamt om den här extrema viktfokuseringen är värd det.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Han hade alltid varit lite småfet, men nu trängde midjemåttet ut över alla naturliga bredder.
132 (Risken för diabetes typ 2 anses fördubblas för varje ökning av midjemåttet med 15 centimeter.
Patrik valde att tacksamt ta till sig, istället för att påpeka att vid trettiofem så var det bara midjemåttet som fortfarande växte.
Det finns ingen möjlighet att övertyga dem om att vi växt upp till ansvarskännande medelålders män som oroar sig över midjemåttet.
En ledig men skräddad plommonlila kavaj, buren ovanpå en enkel skjortblus ton-i-ton, dolde effektivt att midjemåttet gärna kunde vara ett eller ett par nummer mindre.
Jag skällde ut agenturen efter noter sen och det visade sig att de mycket riktigt hade tagit till i underkant när de uppgav hennes mått, både när det gällde höft- och midjemåttet.
132 (Risken för diabetes typ 2 anses fördubblas för varje ökning av midjemåttet med 15 centimeter.
Patrik valde att tacksamt ta till sig, istället för att påpeka att vid trettiofem så var det bara midjemåttet som fortfarande växte.
Det finns ingen möjlighet att övertyga dem om att vi växt upp till ansvarskännande medelålders män som oroar sig över midjemåttet.
En ledig men skräddad plommonlila kavaj, buren ovanpå en enkel skjortblus ton-i-ton, dolde effektivt att midjemåttet gärna kunde vara ett eller ett par nummer mindre.
Jag skällde ut agenturen efter noter sen och det visade sig att de mycket riktigt hade tagit till i underkant när de uppgav hennes mått, både när det gällde höft- och midjemåttet.