Melonen i en mening
Skar upp melonen.
Runt melonen fanns mängder av något som liknade små frön.
Och Chefen fick väl så här i efterhand erkänna att han… aldrig skulle ha drämt melonen i huvudet på honom för den skull.
»Vi var i färd med att öppna den«, mindes Lili, »när Volodja kom in, fick syn på melonen och med segerropet ›Jösses, det kallar jag melon!‹ satte i sig den själv i ett enda svep.
I stället reste sig åklagare Conny Ranelid sakta upp, tackade tyst för sig, för melonen, för kaffet och vetebullen, för… samtalet… och för att vännerna på Klockaregård varit så samarbetsvilliga.
– Kan ni avslutningsvis förklara för mig, herr Gerdin, hur det gick till när ni först blev rammad och ihjälkörd av era vänner, och hur ni därpå återuppstod från de döda och nu sitter här och… äter vattenmelon? Kan man få smaka den där melonen trots allt, förresten?.
Och även om jag inte har kommit fram till exakt hur jag ska navigera i den mer utmanande djungeln av problem som sex och droger och skolk och internetporr, ska jag fan i mig göra det rätta med den här ramponerade melonen, och jag tillåter mig att känna mig varm inombords några sekunder, för att vi fått en sådan bra start, för att jag har bestått det första etiska dilemmat med glans.
Runt melonen fanns mängder av något som liknade små frön.
Och Chefen fick väl så här i efterhand erkänna att han… aldrig skulle ha drämt melonen i huvudet på honom för den skull.
»Vi var i färd med att öppna den«, mindes Lili, »när Volodja kom in, fick syn på melonen och med segerropet ›Jösses, det kallar jag melon!‹ satte i sig den själv i ett enda svep.
I stället reste sig åklagare Conny Ranelid sakta upp, tackade tyst för sig, för melonen, för kaffet och vetebullen, för… samtalet… och för att vännerna på Klockaregård varit så samarbetsvilliga.
– Kan ni avslutningsvis förklara för mig, herr Gerdin, hur det gick till när ni först blev rammad och ihjälkörd av era vänner, och hur ni därpå återuppstod från de döda och nu sitter här och… äter vattenmelon? Kan man få smaka den där melonen trots allt, förresten?.
Och även om jag inte har kommit fram till exakt hur jag ska navigera i den mer utmanande djungeln av problem som sex och droger och skolk och internetporr, ska jag fan i mig göra det rätta med den här ramponerade melonen, och jag tillåter mig att känna mig varm inombords några sekunder, för att vi fått en sådan bra start, för att jag har bestått det första etiska dilemmat med glans.
Här snackar vi meloner, jättemeloner.
Mr Randall hade odlat meloner förra året.
Ja, franska meloner är sötare än dom svenska.
Franska meloner är mycket sötare än dom svenska.
Fan, den är ju mycket sötare än vad meloner brukar vara.
Tänk om han skulle odla meloner – sådana där med orange fruktkött.
Under ”Hemlig fråga” har jag skrivit synonym på ”Pattar”, med svaret ”Meloner”.
Frukost: fruktshake på apelsiner, banan, päron, meloner eller annan frukt allt efter säsong.
Eller, okej, möjligtvis bomber, mejerier eller meloner – ja, praktiskt taget vad som helst utom just ordet byst.
Dessutom medverkade vi till att produktionen av mandlar och meloner utökades samt att exporten av dessa till Indien ökades.
Gurkor eller omogna meloner skalas, klyfvas, och med en silfversked urtages allt löst inkrom och halfvorna skäras i bitar.
Medan Dahlström gick närmare kände han lukten av jord och blommor, såg knippen av rödbetor som hängde som blodröda klumpar i sin gröna blast och i ett av stånden hade de till och med stora meloner.
Ur lastbilarnas stinkande magar har kommit detta: papayor, pomelos, trinda skimrande orange meloner, tomater, selleri, jackfrukter, ananaser, mangostanfrukter, mangos så söta att honung inte kan konkurrera och vars kött har den perfekt oljade glansen hos en makabert dyr prostituerads nyrakade innanlår, och färgen, en fyllig nyans av blekgult som drar åt den orange ton man kan hitta nära hjärtat av riktigt rasande eldsflammor, eller på den skylt som hänger tio meter upp på en fallfärdig byggnad strax före det larmiga hörn där Soi Texas möter Thanon Yaowarat, den mest glimrande av gator i Chinatown, ja, i hela Bangkok, där elektriciteten får spela ut sin fulla kraft när kvällsruschen drar igång och neonljuset pumpar ner i vagnarnas kokande grytor, fräsande wokar till brädden fyllda med livsfarligt het olja, hängena med torkade bläckfiskkadaver, akvarier med mer fisk och glasmontrarna med förgyllda fläskstycken, droppande feta redo att stoppas in i de vidöppna munnarna på människor vars smala, vakna ögon lyser av tiotusen sorters hunger, känslan av att allt går, den moraliska vissheten om att bara man jobbar, jobbar, jobbar så löser sig allt.
Mr Randall hade odlat meloner förra året.
Ja, franska meloner är sötare än dom svenska.
Franska meloner är mycket sötare än dom svenska.
Fan, den är ju mycket sötare än vad meloner brukar vara.
Tänk om han skulle odla meloner – sådana där med orange fruktkött.
Under ”Hemlig fråga” har jag skrivit synonym på ”Pattar”, med svaret ”Meloner”.
Frukost: fruktshake på apelsiner, banan, päron, meloner eller annan frukt allt efter säsong.
Eller, okej, möjligtvis bomber, mejerier eller meloner – ja, praktiskt taget vad som helst utom just ordet byst.
Dessutom medverkade vi till att produktionen av mandlar och meloner utökades samt att exporten av dessa till Indien ökades.
Gurkor eller omogna meloner skalas, klyfvas, och med en silfversked urtages allt löst inkrom och halfvorna skäras i bitar.
Medan Dahlström gick närmare kände han lukten av jord och blommor, såg knippen av rödbetor som hängde som blodröda klumpar i sin gröna blast och i ett av stånden hade de till och med stora meloner.
Ur lastbilarnas stinkande magar har kommit detta: papayor, pomelos, trinda skimrande orange meloner, tomater, selleri, jackfrukter, ananaser, mangostanfrukter, mangos så söta att honung inte kan konkurrera och vars kött har den perfekt oljade glansen hos en makabert dyr prostituerads nyrakade innanlår, och färgen, en fyllig nyans av blekgult som drar åt den orange ton man kan hitta nära hjärtat av riktigt rasande eldsflammor, eller på den skylt som hänger tio meter upp på en fallfärdig byggnad strax före det larmiga hörn där Soi Texas möter Thanon Yaowarat, den mest glimrande av gator i Chinatown, ja, i hela Bangkok, där elektriciteten får spela ut sin fulla kraft när kvällsruschen drar igång och neonljuset pumpar ner i vagnarnas kokande grytor, fräsande wokar till brädden fyllda med livsfarligt het olja, hängena med torkade bläckfiskkadaver, akvarier med mer fisk och glasmontrarna med förgyllda fläskstycken, droppande feta redo att stoppas in i de vidöppna munnarna på människor vars smala, vakna ögon lyser av tiotusen sorters hunger, känslan av att allt går, den moraliska vissheten om att bara man jobbar, jobbar, jobbar så löser sig allt.
– Hon med melonerna, bekräftade Bäckström.
Bland annat en melon.
Det är en gul, söt melon.
Om det så bara var en melon.
Melon eller gurkor till sallad.
Jag sitter i Paris och äter melon.
Melon eller gurkor till sallad --.
Ätes med syltad melon eller sockerlingon.
Men om universum är en melon så är Jorden är en apelsin.
Henning står och skär upp melon när jag kommer och knackar på.
Det var sommar så vi började med en gazpacho på tomater och melon.
Men innan han sålde dem vidare sprutade han in en liter sockerlag i varje melon.
En gång för trettio år sen bjöd jag dig på en sån söt, fransk melon, minns du det?.
Den föreställde bubblor i olika storlekar, inkapslade i en större bubbla som liknade en transparent melon.
Var det en melon? En squash? Ibland kände jag en dunst av något som rensade upp i bihålorna, något nötaktigt och unket.
Inget fel i det, hon tyckte om äggröra, bacon, rostat bröd med hallonmarmelad, melon och chokladdoppade jordgubbar, men det överraskade inte.
Minnet av denna franska melon, blir tydligt varje gång jag sätter skeden i en melonhalva, det må vara i Frankrike, i Västindien eller på Söder i Stockholm.
Först skulle han ge henne frukost på sängen, te, rostat bröd med hallonmarmelad och ost, äggröra och knaperstekt bacon, melon och chokladdoppade jordgubbar.
Ett uppsvullet ansikte, som en trasig och sönderslagen melon, blek hy, nerblodad hy, krossade kindknotor och blåslagna ögon och de öppna ögonen som vindruvor.
En gång när Polina Jurjevna kom på besök till Lili och Osip hade hon med sig en stor korg från Jelisejev, Petrograds finaste delikatessaffär, med kaviar, konfekt, frukt och en stor melon.
Mrs Neu-kicken var en fyllig mjuk kvinna, rund som en melon, och hon hade ett runt melonansikte och luktade en aning sött precis som en melon som skurits upp och lämnats kvar utanför kylskåpet.
”Jag tycker inte om melon”, sa du, när jag ställde fram de två tallrikarna med melonhalvor och vi hade just ätit var sin biff med stekt potatis och det var dagen efter sen jag kommit hem från Paris.
När jag nu trettio år senare, sitter ensam på en restaurang vid St Germain och sörplar i mig kall, söt melon, så minns jag alltså hur du först sa, att du inte tyckte om melon och hur jag genast blev nervös och ledsen.
Den 3 augusti var Göring värd för en lunch i sitt hem, där bland andra den svenske IOK-ordföranden Sigfrid Edström och hans hustru var närvarande, och det serverades hummer, kyckling, räkor, kronärtskockshjärtan och melon samt, som en kulmen, en kängurusvanssoppa.
När han började slå henne med hammaren, när han spräckte skallen på henne som om den varit en melon, slängde henne på sängen, om nu inte Zoe redan hade blivit slängd på sängen, han måste ha varit fruktansvärt rasande, haft behov av att skada någon, känt frenesi, vansinne, när han snodde den där handduken runt hennes hals och drog åt tills hon slutade sparka och kasta sig hit och dit och blev stilla – tills hon slutade andas – slutade kämpa mot.
Yet now I ask: what could be more curious and strange than the Cycle of Child-bearing, the Phases of Pregnancy? There is, for instance, the First Phase, when one wishes to quite undo the Babe, because one feels its Presence as an Invasion at one’s very Centre; then the Second, when one feels the first delicate Stirrings of Life within (as if the Tail of a tiny Mermaid had brusht against one’s Heart and all one’s Inner Being were a gentle Sea with small Waves lapping); then the Third, when the Child grows bigger and ’tis very like a Puppy wiggling, tickling, e’en licking within; then the Fourth, when it grows the Size of a great Melon and causes one to make Water four Times an Hour, and indeed wakes up just when one lyes down to sleep, and falls to sleep just when one walks or rides or goes abroad; then the Fifth Phase, when the Child becomes a true Burden, heavier under the Heart than Lead and yet, for all its cumbrous Weight, more lov’d as well (for now it seems real rather than fanciful to the Mother and so she can better bear the Discomfort of its Heaviness); and then the Sixth Phase, when the Mother begins to grow immobile, fearful of Death in Childbed, (with Nights full of Dreams of Monsters, and Days full of Dreams of Childbirth Horrors); then the Seventh, when the Pregnancy grows long as the longest Day of Summer and the Mother forgets she hath e’er been slender of Form or will e’er be again, and ev’ry Step is an Effort not to make Water by Chance in the Street, and ev’ry Motion causes Pain and ev’ry Night is sleepless (because turn as she will this way and that, the Child cannot be accommodated whilst it kicks her Lungs and butts its bony Head against her Bowels); and then the Eighth Phase, the Phase of Immense Impatience and Weariness, when she believes the Child will ne’er be born (and she is glad, for then she may not dye but only endure Pregnancy for all Eternity!); and then the Ninth Phase, when the Moon is full as a Bladder of pale Wine, and the Sea glows with its rotund Reflection and the Mother fears Death more than e’er before; and then, at last, the Tenth Phase, when the Waters break and the Pains begin, slowly at first, and then tumultuous; and she knows she has no Choyce now, but must give birth or burst; for she cannot turn back, cannot take another Road thro’ the Forest, another Canal to the Sea, and she, like her Babe, is pusht headlong into the Dance of Life and Death, turning, whirling, moaning, writhing; and whether she shall live or dye she does not know, but the Pain grows so terrible at the Last that, i’faith, she does not e’en care!.
Det är en gul, söt melon.
Om det så bara var en melon.
Melon eller gurkor till sallad.
Jag sitter i Paris och äter melon.
Melon eller gurkor till sallad --.
Ätes med syltad melon eller sockerlingon.
Men om universum är en melon så är Jorden är en apelsin.
Henning står och skär upp melon när jag kommer och knackar på.
Det var sommar så vi började med en gazpacho på tomater och melon.
Men innan han sålde dem vidare sprutade han in en liter sockerlag i varje melon.
En gång för trettio år sen bjöd jag dig på en sån söt, fransk melon, minns du det?.
Den föreställde bubblor i olika storlekar, inkapslade i en större bubbla som liknade en transparent melon.
Var det en melon? En squash? Ibland kände jag en dunst av något som rensade upp i bihålorna, något nötaktigt och unket.
Inget fel i det, hon tyckte om äggröra, bacon, rostat bröd med hallonmarmelad, melon och chokladdoppade jordgubbar, men det överraskade inte.
Minnet av denna franska melon, blir tydligt varje gång jag sätter skeden i en melonhalva, det må vara i Frankrike, i Västindien eller på Söder i Stockholm.
Först skulle han ge henne frukost på sängen, te, rostat bröd med hallonmarmelad och ost, äggröra och knaperstekt bacon, melon och chokladdoppade jordgubbar.
Ett uppsvullet ansikte, som en trasig och sönderslagen melon, blek hy, nerblodad hy, krossade kindknotor och blåslagna ögon och de öppna ögonen som vindruvor.
En gång när Polina Jurjevna kom på besök till Lili och Osip hade hon med sig en stor korg från Jelisejev, Petrograds finaste delikatessaffär, med kaviar, konfekt, frukt och en stor melon.
Mrs Neu-kicken var en fyllig mjuk kvinna, rund som en melon, och hon hade ett runt melonansikte och luktade en aning sött precis som en melon som skurits upp och lämnats kvar utanför kylskåpet.
”Jag tycker inte om melon”, sa du, när jag ställde fram de två tallrikarna med melonhalvor och vi hade just ätit var sin biff med stekt potatis och det var dagen efter sen jag kommit hem från Paris.
När jag nu trettio år senare, sitter ensam på en restaurang vid St Germain och sörplar i mig kall, söt melon, så minns jag alltså hur du först sa, att du inte tyckte om melon och hur jag genast blev nervös och ledsen.
Den 3 augusti var Göring värd för en lunch i sitt hem, där bland andra den svenske IOK-ordföranden Sigfrid Edström och hans hustru var närvarande, och det serverades hummer, kyckling, räkor, kronärtskockshjärtan och melon samt, som en kulmen, en kängurusvanssoppa.
När han började slå henne med hammaren, när han spräckte skallen på henne som om den varit en melon, slängde henne på sängen, om nu inte Zoe redan hade blivit slängd på sängen, han måste ha varit fruktansvärt rasande, haft behov av att skada någon, känt frenesi, vansinne, när han snodde den där handduken runt hennes hals och drog åt tills hon slutade sparka och kasta sig hit och dit och blev stilla – tills hon slutade andas – slutade kämpa mot.
Yet now I ask: what could be more curious and strange than the Cycle of Child-bearing, the Phases of Pregnancy? There is, for instance, the First Phase, when one wishes to quite undo the Babe, because one feels its Presence as an Invasion at one’s very Centre; then the Second, when one feels the first delicate Stirrings of Life within (as if the Tail of a tiny Mermaid had brusht against one’s Heart and all one’s Inner Being were a gentle Sea with small Waves lapping); then the Third, when the Child grows bigger and ’tis very like a Puppy wiggling, tickling, e’en licking within; then the Fourth, when it grows the Size of a great Melon and causes one to make Water four Times an Hour, and indeed wakes up just when one lyes down to sleep, and falls to sleep just when one walks or rides or goes abroad; then the Fifth Phase, when the Child becomes a true Burden, heavier under the Heart than Lead and yet, for all its cumbrous Weight, more lov’d as well (for now it seems real rather than fanciful to the Mother and so she can better bear the Discomfort of its Heaviness); and then the Sixth Phase, when the Mother begins to grow immobile, fearful of Death in Childbed, (with Nights full of Dreams of Monsters, and Days full of Dreams of Childbirth Horrors); then the Seventh, when the Pregnancy grows long as the longest Day of Summer and the Mother forgets she hath e’er been slender of Form or will e’er be again, and ev’ry Step is an Effort not to make Water by Chance in the Street, and ev’ry Motion causes Pain and ev’ry Night is sleepless (because turn as she will this way and that, the Child cannot be accommodated whilst it kicks her Lungs and butts its bony Head against her Bowels); and then the Eighth Phase, the Phase of Immense Impatience and Weariness, when she believes the Child will ne’er be born (and she is glad, for then she may not dye but only endure Pregnancy for all Eternity!); and then the Ninth Phase, when the Moon is full as a Bladder of pale Wine, and the Sea glows with its rotund Reflection and the Mother fears Death more than e’er before; and then, at last, the Tenth Phase, when the Waters break and the Pains begin, slowly at first, and then tumultuous; and she knows she has no Choyce now, but must give birth or burst; for she cannot turn back, cannot take another Road thro’ the Forest, another Canal to the Sea, and she, like her Babe, is pusht headlong into the Dance of Life and Death, turning, whirling, moaning, writhing; and whether she shall live or dye she does not know, but the Pain grows so terrible at the Last that, i’faith, she does not e’en care!.