Matthet i en mening
En plötslig, oerhörd matthet i hennes blick.
Häradshövdingens upphetsning förbyts långsamt i matthet.
Insikten sprider sig som en förlamande matthet i hela kroppen.
Grumlet i ögonen var borta men de hade fått en annan sorts matthet.
Den matthet han känt för bara några timmar sedan var nu som bortblåst.
Hon kände snarare av chocken än smärtan, en förlamande matthet strömmade genom kroppen.
Hon har tränat mer än en timme nu och hon dryper av svett, känner sig nästan illamående av hunger och matthet.
Men den biten får Mike fixa, tänkte jag innan jag flöt bort i en dimma av matthet och somnade till ljudet av grodornas kväkande.
Så hennes tryck över bröstet och den utstrålande smärtan i båda armarna med den åtföljande svaghet och matthet hon kände kunde därför inte vara en förestående hjärtattack, kom hon fram till.
Det är vad han har i handen, och Malin rör sig nästan ljudlöst nu, känner ingen matthet i musklerna och hon rundar gestalten i ljuskonen, i regndimman, och han kan inte höra henne, märker inte när hon störtar ut ur skogen och kastar sig över honom, fäller honom ner på den hårda, våta asfalten och han skriker när hans kind träffar marken, när Malin trycker till extra hårt på det ben han haltade på, när hon dunkar pistolkolven i hans axel just på den punkt där hon vet att det finns ett nervknippe.
Häradshövdingens upphetsning förbyts långsamt i matthet.
Insikten sprider sig som en förlamande matthet i hela kroppen.
Grumlet i ögonen var borta men de hade fått en annan sorts matthet.
Den matthet han känt för bara några timmar sedan var nu som bortblåst.
Hon kände snarare av chocken än smärtan, en förlamande matthet strömmade genom kroppen.
Hon har tränat mer än en timme nu och hon dryper av svett, känner sig nästan illamående av hunger och matthet.
Men den biten får Mike fixa, tänkte jag innan jag flöt bort i en dimma av matthet och somnade till ljudet av grodornas kväkande.
Så hennes tryck över bröstet och den utstrålande smärtan i båda armarna med den åtföljande svaghet och matthet hon kände kunde därför inte vara en förestående hjärtattack, kom hon fram till.
Det är vad han har i handen, och Malin rör sig nästan ljudlöst nu, känner ingen matthet i musklerna och hon rundar gestalten i ljuskonen, i regndimman, och han kan inte höra henne, märker inte när hon störtar ut ur skogen och kastar sig över honom, fäller honom ner på den hårda, våta asfalten och han skriker när hans kind träffar marken, när Malin trycker till extra hårt på det ben han haltade på, när hon dunkar pistolkolven i hans axel just på den punkt där hon vet att det finns ett nervknippe.
Exakt då återvände mattheten med full styrka.
Mattheten kom och gick i vågor och nu var det inte alls bra.
Mattheten i benen var borta och attacken av obeslutsamhet hade gått över.
Han släppte käppen – Tom tog emot den – och återgäldade kramen så innerligt och kysste henne så intensivt att mattheten tydligen inte var något problem längre.
Mattheten drogs långsamt ur glaset vid sängen, som en dimma som oförmodat skingras, och samtidigt började det surra i väggarna: de granna jaktbilderna snurrade runt ett halvt varv i sina ramar.
De två tusen meterna simning bränner i kroppen, ögonen svider av det klorerade vatten som letade sig in under simglasögonen, huden är torr som sandpapper under jeansen, men varken obehagskänslan eller mattheten biter på den skälvande törsten.
Hon tog ett trappsteg i taget, inte ett litet steg i taget som fotbojorna hade tvingat henne till, studsade uppför trappan trots mattheten och darrningarna i musklerna, utan att ens hålla i räcket, upp till avsatsen, in i tvättstugan, förbi tvättmaskinen och torktumlaren.
Mattheten kom och gick i vågor och nu var det inte alls bra.
Mattheten i benen var borta och attacken av obeslutsamhet hade gått över.
Han släppte käppen – Tom tog emot den – och återgäldade kramen så innerligt och kysste henne så intensivt att mattheten tydligen inte var något problem längre.
Mattheten drogs långsamt ur glaset vid sängen, som en dimma som oförmodat skingras, och samtidigt började det surra i väggarna: de granna jaktbilderna snurrade runt ett halvt varv i sina ramar.
De två tusen meterna simning bränner i kroppen, ögonen svider av det klorerade vatten som letade sig in under simglasögonen, huden är torr som sandpapper under jeansen, men varken obehagskänslan eller mattheten biter på den skälvande törsten.
Hon tog ett trappsteg i taget, inte ett litet steg i taget som fotbojorna hade tvingat henne till, studsade uppför trappan trots mattheten och darrningarna i musklerna, utan att ens hålla i räcket, upp till avsatsen, in i tvättstugan, förbi tvättmaskinen och torktumlaren.