Materialistiska i en mening
De var väldigt materialistiska.
Vita euroamerikaner är tomma och materialistiska.
Min tro är svag i det här materialistiska samhället.
Allt det här materialistiska är helt oviktigt för mig.
Precis som Kalle föraktade det ytliga, materialistiska samhället.
Med andra ord, det var det materialistiska som räknades för Sally-kvinnan.
Han var alltså en mekanist och en epigon av den så kallade materialistiska skolan.
Mina vänner som hittat till Gud är lyckliga för de bryr sig inte om det materialistiska.
Den materialistiska livsstilen innebär att pengar alltid ses som ett mått på framgång.
I vår materialistiska värld verkade hennes osjälviskhet skum för dem, vilkas blod var lika rikt på cynism som på järn.
Och således ”var det engelsism som lade grunden till den framtida dogmatismen, Stalins framtida materialistiska idealism”.
91 Projektet skulle, hoppades Engels, ”uppfylla en befallning”: att sammanbinda Morgans forskningar med Marx materialistiska historietolkning.
Institutet hade grundats 1928 med syfte att genom studier av geniala människors hjärnor finna de materialistiska grunderna till deras genialitet.
Vi hade alltid haft ont om pengar och hade inte varit det minsta materialistiska, så det var inte mycket som hade förändrats under den tidsperioden.
I samma mån präglades Engels text av den materialistiska tolkningen av historia och samhälle som han och Marx hade utvecklat under de senaste fem åren.
För Chamberlain fanns det bara två rena raser, arier och judar, och av dessa representerade arierna ”härskarrasen” som skulle besegra den materialistiska tidsandan.
Historien, förklarade han nu i en viktig omvärdering av det marxistiska historiografiska tänkandet, var mycket mer flytande än den materialistiska stereotypen först hävdade.
I en tidig, trevande utforskning av den materialistiska historieuppfattningen, kontrade Engels den hegelska idéns roll i historien med att betona vad verkliga människor av kött och blod betytt.
51 Och det var Marx som gjorde just detta med sin förklaring av den kapitalistiska produktionen (genom mervärdeteorin) och klasskampens realiteter (genom den materialistiska historieuppfattningen).
Liksom med sina forskningar i biologi, fysik och kemi, ansåg Engels att en dialektisk metod och en förståelse av materialistiska fundamenta var en viktig förklaring till all utveckling i disciplinen.
Denna materialistiska ambition är grunden till Die deutsche Ideologie (Den tyska ideologin), där Marx och Engels för första gången preciserar hur de ansåg att sociala strukturer framträder som en produkt av ekonomiska och tekniska krafter.
Det faktum att flera ledande kommunister var judar – Karl Marx, Leo Trotskij och Rosa Luxemburg – övertygade honom om att marxismen i sin mest extrema form, den materialistiska kommunismen, var lika styrd av judar som den materialistiska kapitalismen.
Engels, som då var 70 år och fast förskansad som Europas ledande kommunistiska siare, kunde nu eftertänksamt medge att kampen mot den idealistiska historieskrivningen tidigare hade förmått honom och Marx att överbetona den materialistiska komponenten.
131 I materialistiska termer handlade lätta brigadens misslyckade anfall mindre om Cardigans individuella misslyckanden i fält och mer om följderna av strukturella brister inom den brittiska eliten som inte lyckats anpassa sig till den moderna industrieran.
”Marx och jag var väl i stort sett de enda som räddade över den medvetna dialektiken från den tyska idealistiska filosofin till den materialistiska uppfattningen om natur och historia”, skrev han, om än inte särskilt elegant, i förordet till Anti-Dühring.
Författarna rapporterade glatt hur den ”moderna borgerliga astronomin befinner sig i ett tillstånd av kronisk ideologisk kris” medan sovjetastronomin var vid oförskämt god hälsa tack vare att den var ”fast grundad i den materialistiska uppfattningen om oändlighet i universum”.
46 Medan Marx och Engels inte hade något till övers för Stirners försvar av personligt uppror eller hans individuella människas historielösa natur stärktes deras materialistiska böjelser av Stirners kritik av Feuerbachs humanistiska filosofi som föga bättre än moderniserad religion.
Engels gjorde detta genom att ta fram de materialistiska grundvalarna till Morgans kronologi: utvecklingen från ett promiskuöst stamsystem vanligt bland irokeserna (som delade sexuella partners och egendom) till den moderna formen av ”parfamilj” var intimt kopplad till produktionssättets utveckling.
Denna materialistiska tolkning av historien sade att varje civilisation ytterst var ett uttryck för det produktionssätt som framfött den: den politiska och ideologiska överbyggnaden bestämdes av den ekonomiska basen som den förmedlades genom ägandeformer, så kallade ”produktionsförhållanden”.
Genom att ersätta den materialistiska klassanalysen med en ovetenskaplig blandning av ras och nationellt arv brännmärkte Engels slaverna för vad han kallade ”historielösa” eller ”icke-historiska” folks benägenhet att störa en revolutionär utveckling, för vilket de följaktligen borde avlägsnas.
Mot alla sina materialistiska böjelser vördade Engels hjälten från Waterloo – ”han skulle vara ett geni om nu det sunda förnuftet inte var oförmöget att stiga till geniets höjder” – och beklagade 1852 offentligt bortgången av Storbritanniens under Engels tid mest reaktionäre politiskt verksamme general.
Vita euroamerikaner är tomma och materialistiska.
Min tro är svag i det här materialistiska samhället.
Allt det här materialistiska är helt oviktigt för mig.
Precis som Kalle föraktade det ytliga, materialistiska samhället.
Med andra ord, det var det materialistiska som räknades för Sally-kvinnan.
Han var alltså en mekanist och en epigon av den så kallade materialistiska skolan.
Mina vänner som hittat till Gud är lyckliga för de bryr sig inte om det materialistiska.
Den materialistiska livsstilen innebär att pengar alltid ses som ett mått på framgång.
I vår materialistiska värld verkade hennes osjälviskhet skum för dem, vilkas blod var lika rikt på cynism som på järn.
Och således ”var det engelsism som lade grunden till den framtida dogmatismen, Stalins framtida materialistiska idealism”.
91 Projektet skulle, hoppades Engels, ”uppfylla en befallning”: att sammanbinda Morgans forskningar med Marx materialistiska historietolkning.
Institutet hade grundats 1928 med syfte att genom studier av geniala människors hjärnor finna de materialistiska grunderna till deras genialitet.
Vi hade alltid haft ont om pengar och hade inte varit det minsta materialistiska, så det var inte mycket som hade förändrats under den tidsperioden.
I samma mån präglades Engels text av den materialistiska tolkningen av historia och samhälle som han och Marx hade utvecklat under de senaste fem åren.
För Chamberlain fanns det bara två rena raser, arier och judar, och av dessa representerade arierna ”härskarrasen” som skulle besegra den materialistiska tidsandan.
Historien, förklarade han nu i en viktig omvärdering av det marxistiska historiografiska tänkandet, var mycket mer flytande än den materialistiska stereotypen först hävdade.
I en tidig, trevande utforskning av den materialistiska historieuppfattningen, kontrade Engels den hegelska idéns roll i historien med att betona vad verkliga människor av kött och blod betytt.
51 Och det var Marx som gjorde just detta med sin förklaring av den kapitalistiska produktionen (genom mervärdeteorin) och klasskampens realiteter (genom den materialistiska historieuppfattningen).
Liksom med sina forskningar i biologi, fysik och kemi, ansåg Engels att en dialektisk metod och en förståelse av materialistiska fundamenta var en viktig förklaring till all utveckling i disciplinen.
Denna materialistiska ambition är grunden till Die deutsche Ideologie (Den tyska ideologin), där Marx och Engels för första gången preciserar hur de ansåg att sociala strukturer framträder som en produkt av ekonomiska och tekniska krafter.
Det faktum att flera ledande kommunister var judar – Karl Marx, Leo Trotskij och Rosa Luxemburg – övertygade honom om att marxismen i sin mest extrema form, den materialistiska kommunismen, var lika styrd av judar som den materialistiska kapitalismen.
Engels, som då var 70 år och fast förskansad som Europas ledande kommunistiska siare, kunde nu eftertänksamt medge att kampen mot den idealistiska historieskrivningen tidigare hade förmått honom och Marx att överbetona den materialistiska komponenten.
131 I materialistiska termer handlade lätta brigadens misslyckade anfall mindre om Cardigans individuella misslyckanden i fält och mer om följderna av strukturella brister inom den brittiska eliten som inte lyckats anpassa sig till den moderna industrieran.
”Marx och jag var väl i stort sett de enda som räddade över den medvetna dialektiken från den tyska idealistiska filosofin till den materialistiska uppfattningen om natur och historia”, skrev han, om än inte särskilt elegant, i förordet till Anti-Dühring.
Författarna rapporterade glatt hur den ”moderna borgerliga astronomin befinner sig i ett tillstånd av kronisk ideologisk kris” medan sovjetastronomin var vid oförskämt god hälsa tack vare att den var ”fast grundad i den materialistiska uppfattningen om oändlighet i universum”.
46 Medan Marx och Engels inte hade något till övers för Stirners försvar av personligt uppror eller hans individuella människas historielösa natur stärktes deras materialistiska böjelser av Stirners kritik av Feuerbachs humanistiska filosofi som föga bättre än moderniserad religion.
Engels gjorde detta genom att ta fram de materialistiska grundvalarna till Morgans kronologi: utvecklingen från ett promiskuöst stamsystem vanligt bland irokeserna (som delade sexuella partners och egendom) till den moderna formen av ”parfamilj” var intimt kopplad till produktionssättets utveckling.
Denna materialistiska tolkning av historien sade att varje civilisation ytterst var ett uttryck för det produktionssätt som framfött den: den politiska och ideologiska överbyggnaden bestämdes av den ekonomiska basen som den förmedlades genom ägandeformer, så kallade ”produktionsförhållanden”.
Genom att ersätta den materialistiska klassanalysen med en ovetenskaplig blandning av ras och nationellt arv brännmärkte Engels slaverna för vad han kallade ”historielösa” eller ”icke-historiska” folks benägenhet att störa en revolutionär utveckling, för vilket de följaktligen borde avlägsnas.
Mot alla sina materialistiska böjelser vördade Engels hjälten från Waterloo – ”han skulle vara ett geni om nu det sunda förnuftet inte var oförmöget att stiga till geniets höjder” – och beklagade 1852 offentligt bortgången av Storbritanniens under Engels tid mest reaktionäre politiskt verksamme general.
9 Sedan 1960-talet och Louis Althussers ”upptäckt” av den ”kunskapsteoretiska brytningen” mellan den unge och den mogne Marx – mellan de Ekonomiska och filosofiska manuskriptens Marx, sysselsatt med alienation och moral och den senare, materialistiske Marx – hade vi lärt känna Karl Marx tidiga filosofiska humanism.
Svenskarna är ett materialistiskt och tråkigt folk.
»Det började bli väldigt materialistiskt inriktat allting«, mindes han.
Allt materialistiskt, som egentligen inte hade något värde, aldrig hade haft det, men som inte gått upp för henne förrän nu.
För den materialistiskt sinnade Engels var krigföring en del av överbyggnaden – som religion, politik eller kultur – och som sådan bestämd av den ekonomiska basen.
85 Samtidigt kastade Marx och Engels förstulet hela sitt unghegelianska arv över bord i beskrivningen av ett ytterst materialistiskt schema – ”historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp” – som obönhörligt kulminerade i avskaffandet av privategendom och uppmaningen till en proletär revolution.
»Det började bli väldigt materialistiskt inriktat allting«, mindes han.
Allt materialistiskt, som egentligen inte hade något värde, aldrig hade haft det, men som inte gått upp för henne förrän nu.
För den materialistiskt sinnade Engels var krigföring en del av överbyggnaden – som religion, politik eller kultur – och som sådan bestämd av den ekonomiska basen.
85 Samtidigt kastade Marx och Engels förstulet hela sitt unghegelianska arv över bord i beskrivningen av ett ytterst materialistiskt schema – ”historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp” – som obönhörligt kulminerade i avskaffandet av privategendom och uppmaningen till en proletär revolution.
Materialistisk tolkning av historien? Knappast.
materialistisk trygghet, det är så världen drivs,.
Hos stackars bror Hans blev det dragning till det österländska i materialistisk judisk form, och han råkade ju väl ut med Betty.
Senare skulle Jobs beklaga sig över den nya ungdomsgenerationen, som tycktes honom mer materialistisk och karriäristisk än hans egen.
I Die deutsche Ideologie (Den tyska ideologin) hade Marx och Engels dissekerat det kapitalistiska samhället genom en materialistisk lins.
Det är en mekanisk och materialistisk världsbild, där naturen är starkt åtskild från människan, medvetandet från kroppen och känslorna från förnuftet.
Men Engels förblev i grunden djupt skeptisk till gerillakrig, delvis på grund av sin olyckliga erfarenhet från Baden, men främst för att han föredrog en materialistisk syn på militärvetenskapen.
”Enligt materialistisk historieuppfattning är det verkliga livets produktion och reproduktion i sista instans bestämmande moment i historien”, skrev han i ett brev till Joseph Bloch i Köningsberg 1890.
Morgans undersökningar) började med vad Engels uppenbarligen betraktade som en progressiv feministisk princip: Enligt materialistisk uppfattning är den i sista hand avgörande faktorn i historien produktionen och reproduktionen av omedelbart liv.
Visserligen var Michelangelo – eller »statuario fiorentino« – stolt över sitt verk men han trivdes inte alls i påve Alexander VI:s Rom, som han beskrev som en våldsam och materialistisk plats, och han blev lättad när han kunde återvända till Florens.
”25 Starkt stödd på nya upptäckter i bevarandet av energi, cellstruktur och darwinsk evolution, föreslog Engels i Newtons efterföljd tre lagar som senare skulle bli kända som dialektisk materialism (även om Engels själv bara skulle använda termen ”materialistisk dialektik”).
Spelindustrin – som utnyttjade svaghet och förlust, var likgiltig för lidande, materialistisk, omättligt girig, och som smetade ut över naturen några av de fulaste, skrikigaste arkitekturexemplen i den mänskliga byggnadskonstens historia – sågs av de indianska ledarna som något som passade dem perfekt.
Etik och materialistisk historieuppfattning, 1923), och ovanstående utdrag ur Lenin (som ansåg att ”idén om utveckling, om evolution, nästan helt har genomsyrat det sociala medvetandet”) var bara några av bidragen till en spirande kommunistiska litteratur som uttryckligen förknippade darwinism med marxism.
Den krassa raskarikatyr han en gång hade gjort av irländarna i Den arbetande klassens läge i England, varav mycket var inspirerat av Thomas Carlyle, gav vika för en betydligt mer materialistisk tolkning av de engelsk-irländska förbindelserna, vilken starkt berikades av hans teoretiska tänkande om kolonialismen.
Medan Hegels filosofi hade begränsats till den eteriska världsanden var Engels mål att koppla teorin till praktik precis som han och Marx tidigare hade gjort genom att vända den hegelska idealismen till en materialistisk teori som kan förklara historiens framåtskridande och sociala och ekonomiska formationers utveckling.
I skuggan av Darwin, satte Engels sin dialektik på prov med en materialistisk redogörelse för människans tidiga utveckling i ett kapitel med rubriken ”Arbetets roll i övergången från apa till människa” – en uppsats som den nutida evolutionsbiologen Stephen Jay Gould alltid har betraktat som en av de mer imponerande biprodukterna till 1800-talets darwinistiska tänkande.
en dialektisk teori om historiska stadier, en materialistisk historieteori (där kampen mellan klasserna ersätter Hegels kamp om idéer i mänsklighetens framskridande), en ekonomisk och moralisk kritik av den kapitalistiska civilisationen (förkroppsligad i teserna om utsugning och alienation), ett ekonomiskt bevis för att kapitalismen måste kollapsa (på grund av dess motsättningar), en uppmaning till revolutionär handling och en förutsägelse (kanske mer en försäkran) att kommunismen skulle bli det nästa – och slutliga – historiska stadiet.
materialistisk trygghet, det är så världen drivs,.
Hos stackars bror Hans blev det dragning till det österländska i materialistisk judisk form, och han råkade ju väl ut med Betty.
Senare skulle Jobs beklaga sig över den nya ungdomsgenerationen, som tycktes honom mer materialistisk och karriäristisk än hans egen.
I Die deutsche Ideologie (Den tyska ideologin) hade Marx och Engels dissekerat det kapitalistiska samhället genom en materialistisk lins.
Det är en mekanisk och materialistisk världsbild, där naturen är starkt åtskild från människan, medvetandet från kroppen och känslorna från förnuftet.
Men Engels förblev i grunden djupt skeptisk till gerillakrig, delvis på grund av sin olyckliga erfarenhet från Baden, men främst för att han föredrog en materialistisk syn på militärvetenskapen.
”Enligt materialistisk historieuppfattning är det verkliga livets produktion och reproduktion i sista instans bestämmande moment i historien”, skrev han i ett brev till Joseph Bloch i Köningsberg 1890.
Morgans undersökningar) började med vad Engels uppenbarligen betraktade som en progressiv feministisk princip: Enligt materialistisk uppfattning är den i sista hand avgörande faktorn i historien produktionen och reproduktionen av omedelbart liv.
Visserligen var Michelangelo – eller »statuario fiorentino« – stolt över sitt verk men han trivdes inte alls i påve Alexander VI:s Rom, som han beskrev som en våldsam och materialistisk plats, och han blev lättad när han kunde återvända till Florens.
”25 Starkt stödd på nya upptäckter i bevarandet av energi, cellstruktur och darwinsk evolution, föreslog Engels i Newtons efterföljd tre lagar som senare skulle bli kända som dialektisk materialism (även om Engels själv bara skulle använda termen ”materialistisk dialektik”).
Spelindustrin – som utnyttjade svaghet och förlust, var likgiltig för lidande, materialistisk, omättligt girig, och som smetade ut över naturen några av de fulaste, skrikigaste arkitekturexemplen i den mänskliga byggnadskonstens historia – sågs av de indianska ledarna som något som passade dem perfekt.
Etik och materialistisk historieuppfattning, 1923), och ovanstående utdrag ur Lenin (som ansåg att ”idén om utveckling, om evolution, nästan helt har genomsyrat det sociala medvetandet”) var bara några av bidragen till en spirande kommunistiska litteratur som uttryckligen förknippade darwinism med marxism.
Den krassa raskarikatyr han en gång hade gjort av irländarna i Den arbetande klassens läge i England, varav mycket var inspirerat av Thomas Carlyle, gav vika för en betydligt mer materialistisk tolkning av de engelsk-irländska förbindelserna, vilken starkt berikades av hans teoretiska tänkande om kolonialismen.
Medan Hegels filosofi hade begränsats till den eteriska världsanden var Engels mål att koppla teorin till praktik precis som han och Marx tidigare hade gjort genom att vända den hegelska idealismen till en materialistisk teori som kan förklara historiens framåtskridande och sociala och ekonomiska formationers utveckling.
I skuggan av Darwin, satte Engels sin dialektik på prov med en materialistisk redogörelse för människans tidiga utveckling i ett kapitel med rubriken ”Arbetets roll i övergången från apa till människa” – en uppsats som den nutida evolutionsbiologen Stephen Jay Gould alltid har betraktat som en av de mer imponerande biprodukterna till 1800-talets darwinistiska tänkande.
en dialektisk teori om historiska stadier, en materialistisk historieteori (där kampen mellan klasserna ersätter Hegels kamp om idéer i mänsklighetens framskridande), en ekonomisk och moralisk kritik av den kapitalistiska civilisationen (förkroppsligad i teserna om utsugning och alienation), ett ekonomiskt bevis för att kapitalismen måste kollapsa (på grund av dess motsättningar), en uppmaning till revolutionär handling och en förutsägelse (kanske mer en försäkran) att kommunismen skulle bli det nästa – och slutliga – historiska stadiet.