Masskulturen i en mening
Det utgör kärnan i masskulturen.
Ronny Ambjörnsson förklarar att y-namnen från början var en hyllning till den amerikanska masskulturen.
Masskulturen skulle bekämpas genom att även arbetarna fick tillgång till den goda konsten och bildningen.
En del provocerade genom att låna motiv och stildrag från den kommersiella masskulturen: soppburkar, flaggor, serieteckningar, filmstjärnor.
Han hade ingenting emot kultursidan, men den kommersiella masskulturen – sporten, som han kallade den intressantaste kulturen – gjorde det ändå mycket bättre.
Tekniken firade nya triumfer, inte bara på fabriker och i verkstäder, utan även inom masskulturen, där dittills stumma filmskådespelare plötsligt kunde sjunga och tala på vita duken.
Även den vänster som annars försvarat »det vanliga folket« har förkastat »den vanliga kulturen«, masskulturen, såsom uttryck för förtingligande, »för den nakna varukaraktären«.
Men trots sina spyor över masskulturen hamnade han med sin förkärlek för det burleska och obscena ofta på den sida som många goda borgare självklart definierade som dålig smak eller låg kultur.
Professorn i kulturteori, Terry Eagleton, anser att det förstås var galet att bedöma hela den moderna masskulturen som trivial, fördummande och eskapistisk, men populismens ohämmade tillväxt har tillsammans med nedmonteringen av begrepp som sanning, objektivitet och opartiskhet nu gått så långt att det blivit omöjligt att resonera om moral.
Adorno ansåg att masskulturen försämrat folkets intellektuella förmåga till den grad att det blivit omöjligt att försöka tillföra arbetarklassen något revolutionärt medvetande, och därför måste de intellektuella själva föra den marxistiska traditionen vidare; han såg numera Arnold Schönbergs tolvtonsmusik som en större utmaning mot samhället än de socialistiska partierna.
Ronny Ambjörnsson förklarar att y-namnen från början var en hyllning till den amerikanska masskulturen.
Masskulturen skulle bekämpas genom att även arbetarna fick tillgång till den goda konsten och bildningen.
En del provocerade genom att låna motiv och stildrag från den kommersiella masskulturen: soppburkar, flaggor, serieteckningar, filmstjärnor.
Han hade ingenting emot kultursidan, men den kommersiella masskulturen – sporten, som han kallade den intressantaste kulturen – gjorde det ändå mycket bättre.
Tekniken firade nya triumfer, inte bara på fabriker och i verkstäder, utan även inom masskulturen, där dittills stumma filmskådespelare plötsligt kunde sjunga och tala på vita duken.
Även den vänster som annars försvarat »det vanliga folket« har förkastat »den vanliga kulturen«, masskulturen, såsom uttryck för förtingligande, »för den nakna varukaraktären«.
Men trots sina spyor över masskulturen hamnade han med sin förkärlek för det burleska och obscena ofta på den sida som många goda borgare självklart definierade som dålig smak eller låg kultur.
Professorn i kulturteori, Terry Eagleton, anser att det förstås var galet att bedöma hela den moderna masskulturen som trivial, fördummande och eskapistisk, men populismens ohämmade tillväxt har tillsammans med nedmonteringen av begrepp som sanning, objektivitet och opartiskhet nu gått så långt att det blivit omöjligt att resonera om moral.
Adorno ansåg att masskulturen försämrat folkets intellektuella förmåga till den grad att det blivit omöjligt att försöka tillföra arbetarklassen något revolutionärt medvetande, och därför måste de intellektuella själva föra den marxistiska traditionen vidare; han såg numera Arnold Schönbergs tolvtonsmusik som en större utmaning mot samhället än de socialistiska partierna.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.