Makthavare i en mening
Samtal med makthavare.
Han ville bli makthavare.
– Sällskap för makthavare.
Jag ser med skepsis på makthavare.
Det är svårt att komma makthavare nära.
makthavare är rationella och demokratiska.
Det vore frestande att kalla dem makthavare.
Och jag har pratat med makthavare inom media.
Han hade blivit en populär makthavare i väst.
Jag intervjuade makthavare i en ny, friare anda.
Det är så det brukar gå till bland makthavare.
Målet är att möta makthavare på jämlik nivå.
Jag har trivts bland makthavare, även direktörer.
Det brukar makthavare göra i det svenska samhället.
Men med säkerhet skulle några makthavare protestera.
Men närheten till makthavare är beroendeframkallande.
att vara representanter för folket gentemot makthavare.
Eliten accepterar också att makthavare misstänkliggörs.
Problem är formulerade så att makthavare kan marknads-.
Vilka makthavare känner jag igen? Vilka journalister?.
allmänheten kommer makthavare ofta med många förklaringar.
Det är tekniken, intränad av växande skaror makthavare.
Jag hade aldrig varit assistent eller betjänt hos makthavare.
Makthavare beklagar följaktligen inte sällan sin maktlöshet.
Men det finns också en tredje grupp människor, ofta makthavare.
Det är klokt att undvika generaliseringar om makt och makthavare.
Att en journalist skulle kunna inge en makthavare verklig respekt.
Deras förtroende för makthavare minskar, kanske ett hälsotecken.
Återigen hade den ambitiösa Dagens Nyheter retat upp en makthavare.
Det betyget delar jag bara ut till något tjog makthavare i världen.
Det fanns andra makthavare som tyckte att jag mer liknade en krokodil.
Han ville bli makthavare.
– Sällskap för makthavare.
Jag ser med skepsis på makthavare.
Det är svårt att komma makthavare nära.
makthavare är rationella och demokratiska.
Det vore frestande att kalla dem makthavare.
Och jag har pratat med makthavare inom media.
Han hade blivit en populär makthavare i väst.
Jag intervjuade makthavare i en ny, friare anda.
Det är så det brukar gå till bland makthavare.
Målet är att möta makthavare på jämlik nivå.
Jag har trivts bland makthavare, även direktörer.
Det brukar makthavare göra i det svenska samhället.
Men med säkerhet skulle några makthavare protestera.
Men närheten till makthavare är beroendeframkallande.
att vara representanter för folket gentemot makthavare.
Eliten accepterar också att makthavare misstänkliggörs.
Problem är formulerade så att makthavare kan marknads-.
Vilka makthavare känner jag igen? Vilka journalister?.
allmänheten kommer makthavare ofta med många förklaringar.
Det är tekniken, intränad av växande skaror makthavare.
Jag hade aldrig varit assistent eller betjänt hos makthavare.
Makthavare beklagar följaktligen inte sällan sin maktlöshet.
Men det finns också en tredje grupp människor, ofta makthavare.
Det är klokt att undvika generaliseringar om makt och makthavare.
Att en journalist skulle kunna inge en makthavare verklig respekt.
Deras förtroende för makthavare minskar, kanske ett hälsotecken.
Återigen hade den ambitiösa Dagens Nyheter retat upp en makthavare.
Det betyget delar jag bara ut till något tjog makthavare i världen.
Det fanns andra makthavare som tyckte att jag mer liknade en krokodil.
Makthavaren sade ifrån.
Makthavaren ska veta att faror lurar.
Makthavaren företräder ett särintresse.
andra att göra det makthavaren och -utövaren vill.
makthavaren, varför t ex Frankrike främst företräds av.
Makthavaren upplever sällan en inbjudan till medverkan som ett hot.
Jag vill alltså att makthavaren ska känna sig utmanad och satt på prov.
Det blir alltså frestande att locka ut makthavaren på glansis i töväder.
Det gäller alltså för makthavaren att nalkas problemen med största försiktighet.
Men den tunge, kloke och sluge socialdemokratiske makthavaren hade andra invändningar.
En annan möjlighet för makthavaren är att pladdra utan hämningar fast utan innehåll.
Den store makthavaren hade inte kunnat freda sig mot ett sådant kulturrevolutionärt inslag.
När man kan enas med makthavaren om verklighetsbilden flyter resten av intervjun som på räls.
Säkert inte Göran Persson heller, makthavaren som kan åläggas ansvar för allt som händer och sker.
Det förra fallet kan innehålla intressanta professionella komplikationer för makthavaren, det senare inte.
Den förlöjligade makthavaren kläddes ut till en cowboy som galopperade till saloonen på sin frustande hingst.
För att intervjusituationen ska fungera som stresstest får makthavaren inte vara förberedd på vad som väntar.
Makthavaren som kan dirigera livet in i minsta detalj, upplevelsen av det, känslorna inför det, hanteringen av det.
Makthavaren måste alltså hela tiden föras tillbaka in i den fålla där han – eller hon – i demokratins namn hör hemma.
För det fjärde är det anmärkningsvärt att både intervjuaren och makthavaren här kan dölja att de är besvikna och förbannade på varandra.
Journalisten betraktar sig som minst lika insiktsfull som makthavaren och han har ett moraliskt försteg, eftersom han inte företräder något särintresse.
Makthavaren är kanske inte själv till hundra procent lockande, men det visar sig att han kan vifta med nycklarna till de vackraste boutiquerna i S:t Tropez.
Den gode intervjuaren har en hypotes om dels vad makthavaren bör svara, dels vad han eller hon kommer att svara, det vill säga anser det lämpligt att svara.
Om jag ska på middag hos den trevlige och oskyldige A, en gammal kurskamrat, kan jag inte vända i dörren när jag upptäcker makthavaren B med ett glas i handen.
Tanken att makthavaren skulle medverka till att skapa en öppen demokratisk dialog var inte näraliggande, möjligheten att grävande journalister skulle vara en tillgång avvisades som regel.
I ett perspektiv som jag finner tänkvärt kan man se Marcus Wallenberg som makthavaren som skapade det svenska välfärdssamhället och Gunnar Sträng som makthavaren som rev ner det eller allvarligt skadade det.
Journalisterna har i detta sammanhang spelat en av sina klassiska roller: de lismande, inställsamma furstespeglarna, som presenterar exakt den bild som makthavaren önskar och som de ängsliga assistenterna präglar in.
Vad händer under makthavaren Rantatalo med yttrandefriheten och demokratin? Hade den upphetsade Lagercrantz en dåligt utvecklad känsla för komplikationer? Var det bara hos Dante, Proust och Strindberg som han fann sig utmanad?.
Alla som är roade av modern svensk historia vet vem jag talar om, Marcus Wallenberg (1899–1982), makthavaren som omgavs av beundran, häpnad och ibland fasa, den store bank- och industrimannen, tennisspelaren, seglaren, jägaren, maktspelaren och politikern.
Vem är det som sitter där? Vilka sidor av sin person visar han eller hon? Samma sidor som för andra? Samma sidor som igår? Vilka sanningar kommer att vara lika fördolda efter intervjun som före? Kommer jag att lyckas belysa den överlevnadsstrategi som makthavaren har lagt sig till med för att uthärda i sin plågsamma position?.
Makthavaren ska veta att faror lurar.
Makthavaren företräder ett särintresse.
andra att göra det makthavaren och -utövaren vill.
makthavaren, varför t ex Frankrike främst företräds av.
Makthavaren upplever sällan en inbjudan till medverkan som ett hot.
Jag vill alltså att makthavaren ska känna sig utmanad och satt på prov.
Det blir alltså frestande att locka ut makthavaren på glansis i töväder.
Det gäller alltså för makthavaren att nalkas problemen med största försiktighet.
Men den tunge, kloke och sluge socialdemokratiske makthavaren hade andra invändningar.
En annan möjlighet för makthavaren är att pladdra utan hämningar fast utan innehåll.
Den store makthavaren hade inte kunnat freda sig mot ett sådant kulturrevolutionärt inslag.
När man kan enas med makthavaren om verklighetsbilden flyter resten av intervjun som på räls.
Säkert inte Göran Persson heller, makthavaren som kan åläggas ansvar för allt som händer och sker.
Det förra fallet kan innehålla intressanta professionella komplikationer för makthavaren, det senare inte.
Den förlöjligade makthavaren kläddes ut till en cowboy som galopperade till saloonen på sin frustande hingst.
För att intervjusituationen ska fungera som stresstest får makthavaren inte vara förberedd på vad som väntar.
Makthavaren som kan dirigera livet in i minsta detalj, upplevelsen av det, känslorna inför det, hanteringen av det.
Makthavaren måste alltså hela tiden föras tillbaka in i den fålla där han – eller hon – i demokratins namn hör hemma.
För det fjärde är det anmärkningsvärt att både intervjuaren och makthavaren här kan dölja att de är besvikna och förbannade på varandra.
Journalisten betraktar sig som minst lika insiktsfull som makthavaren och han har ett moraliskt försteg, eftersom han inte företräder något särintresse.
Makthavaren är kanske inte själv till hundra procent lockande, men det visar sig att han kan vifta med nycklarna till de vackraste boutiquerna i S:t Tropez.
Den gode intervjuaren har en hypotes om dels vad makthavaren bör svara, dels vad han eller hon kommer att svara, det vill säga anser det lämpligt att svara.
Om jag ska på middag hos den trevlige och oskyldige A, en gammal kurskamrat, kan jag inte vända i dörren när jag upptäcker makthavaren B med ett glas i handen.
Tanken att makthavaren skulle medverka till att skapa en öppen demokratisk dialog var inte näraliggande, möjligheten att grävande journalister skulle vara en tillgång avvisades som regel.
I ett perspektiv som jag finner tänkvärt kan man se Marcus Wallenberg som makthavaren som skapade det svenska välfärdssamhället och Gunnar Sträng som makthavaren som rev ner det eller allvarligt skadade det.
Journalisterna har i detta sammanhang spelat en av sina klassiska roller: de lismande, inställsamma furstespeglarna, som presenterar exakt den bild som makthavaren önskar och som de ängsliga assistenterna präglar in.
Vad händer under makthavaren Rantatalo med yttrandefriheten och demokratin? Hade den upphetsade Lagercrantz en dåligt utvecklad känsla för komplikationer? Var det bara hos Dante, Proust och Strindberg som han fann sig utmanad?.
Alla som är roade av modern svensk historia vet vem jag talar om, Marcus Wallenberg (1899–1982), makthavaren som omgavs av beundran, häpnad och ibland fasa, den store bank- och industrimannen, tennisspelaren, seglaren, jägaren, maktspelaren och politikern.
Vem är det som sitter där? Vilka sidor av sin person visar han eller hon? Samma sidor som för andra? Samma sidor som igår? Vilka sanningar kommer att vara lika fördolda efter intervjun som före? Kommer jag att lyckas belysa den överlevnadsstrategi som makthavaren har lagt sig till med för att uthärda i sin plågsamma position?.
Lita på makthavarna.
De okända makthavarna, 1969.
Makthavarna har inte råd att.
Vi kommer inte makthavarna tillräckligt nära.
ned-funktion: Genom medierna kan makthavarna nå.
De politiska makthavarna tänktes utforma lagar som.
godtycklig och makthavarna är själva underkastade de.
Makthavarna kan spela ut olika redaktioner mot varandra.
Närheten till de politiska makthavarna satt i väggarna.
Han var beundrad av massan, men genomskådad av makthavarna.
Det där med dop tog de svenska makthavarna inte hänsyn till.
Det är lätt att intala sig att makten ligger hos makthavarna.
Jag arbetade på De okända makthavarna, som publicerades 1969.
Jag försöker förstå min roll i förhållande till makthavarna.
Det här kriget var behövligt för att rensa upp bland makthavarna.
Ahmadinejad kanske tänker så, men inte de mer jordnära makthavarna.
demokrati, så makthavarna förstår att de inte kan kriga utan stöd.
På punkt efter punkt gick de socialdemokratiska makthavarna till attack.
Makthavarna utgick från att utvecklingen skulle fortsätta så seklet ut.
Det är framför allt i det senare avseendet som makthavarna haft framgång.
Vi beskriver och försöker förklara hur makthavarna och samhället fungerar.
Makthavarna kan välja och vraka bland kanalerna och spela ut dem mot varandra.
Det var inte bara journalisterna som blev mer uppkäftiga utan även makthavarna.
Han tvivlar på att det är någon mening med att alls rikta sig till makthavarna.
Jag vill gärna försöka hantera sådana facktermer när jag analyserar makthavarna.
Boken blev en omedelbar framgång och ökade trycket på makthavarna att göra något.
Faktum var att makthavarna hade insett att missionärerna kunde vara dem till nazinytta.
Det som skrivs i tidningen ligger på skrivbordet framför makthavarna timme efter timme.
Jag skrev mycket om relationerna mellan regeringen och kungahuset i De okända makthavarna.
Jag började studera makthavarna i näringslivet på allvar för ungefär femtio år sedan.
Några dagar senare sammanfattades läget för de svenska makthavarna i en hemlig promemoria.
De okända makthavarna, 1969.
Makthavarna har inte råd att.
Vi kommer inte makthavarna tillräckligt nära.
ned-funktion: Genom medierna kan makthavarna nå.
De politiska makthavarna tänktes utforma lagar som.
godtycklig och makthavarna är själva underkastade de.
Makthavarna kan spela ut olika redaktioner mot varandra.
Närheten till de politiska makthavarna satt i väggarna.
Han var beundrad av massan, men genomskådad av makthavarna.
Det där med dop tog de svenska makthavarna inte hänsyn till.
Det är lätt att intala sig att makten ligger hos makthavarna.
Jag arbetade på De okända makthavarna, som publicerades 1969.
Jag försöker förstå min roll i förhållande till makthavarna.
Det här kriget var behövligt för att rensa upp bland makthavarna.
Ahmadinejad kanske tänker så, men inte de mer jordnära makthavarna.
demokrati, så makthavarna förstår att de inte kan kriga utan stöd.
På punkt efter punkt gick de socialdemokratiska makthavarna till attack.
Makthavarna utgick från att utvecklingen skulle fortsätta så seklet ut.
Det är framför allt i det senare avseendet som makthavarna haft framgång.
Vi beskriver och försöker förklara hur makthavarna och samhället fungerar.
Makthavarna kan välja och vraka bland kanalerna och spela ut dem mot varandra.
Det var inte bara journalisterna som blev mer uppkäftiga utan även makthavarna.
Han tvivlar på att det är någon mening med att alls rikta sig till makthavarna.
Jag vill gärna försöka hantera sådana facktermer när jag analyserar makthavarna.
Boken blev en omedelbar framgång och ökade trycket på makthavarna att göra något.
Faktum var att makthavarna hade insett att missionärerna kunde vara dem till nazinytta.
Det som skrivs i tidningen ligger på skrivbordet framför makthavarna timme efter timme.
Jag skrev mycket om relationerna mellan regeringen och kungahuset i De okända makthavarna.
Jag började studera makthavarna i näringslivet på allvar för ungefär femtio år sedan.
Några dagar senare sammanfattades läget för de svenska makthavarna i en hemlig promemoria.