Magistrar i en mening
Öhman fick känslan av att befinna sig framför en av de magistrar som läxat upp honom i skolan en gång i tiden.
… och där tystnade magistern.
Magistern tycktes veta vad han talade om.
»Tack, magistern, jag ska tala med min pappa.
”Är du fortfarande Magistern?” frågade hon.
»Är inte magistern med och spelar?« frågade Harvey.
Nästa lektion tog magistern sig en pratstund med Zlatan.
»Inte jag, magistern, för jag är en flicka«, sa Hatty.
När jag gick där fick jag smörj varje dag av magistern som vi hade.
”Jag vet inte, magistern”, ljög jag, för jag ville ju inte tjalla.
«Ursäkta magistern, men varför drar ni för gardinerna innan varje pianolektion?» Han tittade lite roat på mig.
I klassrummet tilltalas han givetvis magistern men när vi, hans elever, pratar om honom i hans frånvaro kallas han fortfarande Rune.
Berätta för mig, Magistern, varför jag fortfarande envisas med att tycka att denna dikt mer handlar om sådana som jag än om sådana som Ikaros.
Gymnastikläraren var reservofficer, titulerades Majoren till skillnad från Magistern, och bar en gammaldags svart visselpipa i en grov läderrem runt halsen.
De hade suttit längst fram i klassrummet och fjäskat för fröken och magistern och tagit på sig att göra en massa extrajobb och de flinade och såg så inställsamt prydliga ut.
”Förlåt mig magistern, men hur i all världen kan goterna nämnas i samma andetag som Kristus?” framkastade en annan av våra klasskamrater utifrån sin auktoritet i egenskap av prästson.
Själv envisas jag med att kalla henne Magistern, medan jag väntar på ett bra tillfälle att på det minst skonsamma viset berätta om hur pappa och jag under mitt sommarjobb asfalterat uppfarten till USA:s ambassad.
Magistern tycktes veta vad han talade om.
»Tack, magistern, jag ska tala med min pappa.
”Är du fortfarande Magistern?” frågade hon.
»Är inte magistern med och spelar?« frågade Harvey.
Nästa lektion tog magistern sig en pratstund med Zlatan.
»Inte jag, magistern, för jag är en flicka«, sa Hatty.
När jag gick där fick jag smörj varje dag av magistern som vi hade.
”Jag vet inte, magistern”, ljög jag, för jag ville ju inte tjalla.
«Ursäkta magistern, men varför drar ni för gardinerna innan varje pianolektion?» Han tittade lite roat på mig.
I klassrummet tilltalas han givetvis magistern men när vi, hans elever, pratar om honom i hans frånvaro kallas han fortfarande Rune.
Berätta för mig, Magistern, varför jag fortfarande envisas med att tycka att denna dikt mer handlar om sådana som jag än om sådana som Ikaros.
Gymnastikläraren var reservofficer, titulerades Majoren till skillnad från Magistern, och bar en gammaldags svart visselpipa i en grov läderrem runt halsen.
De hade suttit längst fram i klassrummet och fjäskat för fröken och magistern och tagit på sig att göra en massa extrajobb och de flinade och såg så inställsamt prydliga ut.
”Förlåt mig magistern, men hur i all världen kan goterna nämnas i samma andetag som Kristus?” framkastade en annan av våra klasskamrater utifrån sin auktoritet i egenskap av prästson.
Själv envisas jag med att kalla henne Magistern, medan jag väntar på ett bra tillfälle att på det minst skonsamma viset berätta om hur pappa och jag under mitt sommarjobb asfalterat uppfarten till USA:s ambassad.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Alla reser sig, även vår magister.
Thabo var riktigt duglig som magister.
Hans klasslärare, magister Bredberg, höll tal.
I fjärde klass har vi magister Lindgren som klassföreståndare.
Erik Enquist höjde handen, som om han ville få ordet av en magister.
Jag måste hålla föredrag, säger magister Lindgren, men ämnet är valfritt.
Jag hade oturen att magister Holmberg var förtjust i samma kille som jag, Åke.
Magister Holmberg var klassföreståndare i 8a när jag började Hässelbystrandsskolan.
Det var bara svammel, men det var bra svammel, nytt kanske för herr magister, en lektion ur livet.
– December är löptid, konstaterar Magister Hedberg med allvarsmättad stämma, nickar och ser på oss.
Vår biologilärare heter Magister Ödman, kallas givetvis för Ödlan utan att vara det minsta lik en sådan.
Jag berättar om rävarna, om min lärare Magister Hedberg som skjutit två rävar på samma pass med bara en sekunds mellanrum.
Då blixtrar det till i magister Holmbergs ögon: »Stina kom fram!« Och så ger hon mig en örfil och skickar ut mig i korridoren.
Det vore således helt missvisande att likna Magister Sillkvist vid en vanlig begravningsentreprenör som bara vårdar sig om sina egna lik.
Sven Stolpe skrev förutom boken Diktens frihet (1935) även om Magister Sundqvists litterära ideal och hans litterära nämnd i Fönstret 5/1935.
Vår biologilärare heter Magister Hedberg men han kallas bara för Storjägaren eftersom jakt är det enda han pratar om på sina lektioner i biologi.
Vi hukar i våra bänkar medan vi böjer engelska verb, bekvämt tillbakalutad i sin karmstol bakom katedern sitter vår käre Magister och fiskar upp snorkråkor ur sin stora näsa.
Högström stod som en magister vid whiteboardtavlan beväpnad med en pekpinne och ett antal pennor som han använde till att frenetiskt rita runda ringar med namn i och streck emellan.
Istället går mina tankar femtio år tillbaka i tiden, från den stora villan ute på Djurgården till läroverket på Roslagsgatan där jag tjafsar med magister Sillkvist om Erik Lindegrens Ikarosdikt.
Om Rasmus tänker efter ordentligt hade också Sune Lindwall, deras magister i svenska och litteraturkunskap, en gång läst en dikt av Oscar Wilde och sedan berättat att dikten var skriven när han avtjänat ett fängelsestraff för ….
Om således de resonemang som jag har fört med anledning av vissa erfarenheter: fasaner, hyrbilar, försvunna hundar, textade meddelanden på skitiga bildörrar, falska mejl och det ena med det andra, om dessa resonemang verkligen stämmer, så kan jag konstatera att … ja, vad då? Vad är det jag kan konstatera? Magister Bennmann rör sig här en smula i sin grav och försöker spänna blicken i mig tvärs igenom sex fot jord, det kan du ju roa dig med, din dönicke, tänker jag och minns nu att jag hade honom i filosofi också: logik och argumentationsanalys, fy satan.
Thabo var riktigt duglig som magister.
Hans klasslärare, magister Bredberg, höll tal.
I fjärde klass har vi magister Lindgren som klassföreståndare.
Erik Enquist höjde handen, som om han ville få ordet av en magister.
Jag måste hålla föredrag, säger magister Lindgren, men ämnet är valfritt.
Jag hade oturen att magister Holmberg var förtjust i samma kille som jag, Åke.
Magister Holmberg var klassföreståndare i 8a när jag började Hässelbystrandsskolan.
Det var bara svammel, men det var bra svammel, nytt kanske för herr magister, en lektion ur livet.
– December är löptid, konstaterar Magister Hedberg med allvarsmättad stämma, nickar och ser på oss.
Vår biologilärare heter Magister Ödman, kallas givetvis för Ödlan utan att vara det minsta lik en sådan.
Jag berättar om rävarna, om min lärare Magister Hedberg som skjutit två rävar på samma pass med bara en sekunds mellanrum.
Då blixtrar det till i magister Holmbergs ögon: »Stina kom fram!« Och så ger hon mig en örfil och skickar ut mig i korridoren.
Det vore således helt missvisande att likna Magister Sillkvist vid en vanlig begravningsentreprenör som bara vårdar sig om sina egna lik.
Sven Stolpe skrev förutom boken Diktens frihet (1935) även om Magister Sundqvists litterära ideal och hans litterära nämnd i Fönstret 5/1935.
Vår biologilärare heter Magister Hedberg men han kallas bara för Storjägaren eftersom jakt är det enda han pratar om på sina lektioner i biologi.
Vi hukar i våra bänkar medan vi böjer engelska verb, bekvämt tillbakalutad i sin karmstol bakom katedern sitter vår käre Magister och fiskar upp snorkråkor ur sin stora näsa.
Högström stod som en magister vid whiteboardtavlan beväpnad med en pekpinne och ett antal pennor som han använde till att frenetiskt rita runda ringar med namn i och streck emellan.
Istället går mina tankar femtio år tillbaka i tiden, från den stora villan ute på Djurgården till läroverket på Roslagsgatan där jag tjafsar med magister Sillkvist om Erik Lindegrens Ikarosdikt.
Om Rasmus tänker efter ordentligt hade också Sune Lindwall, deras magister i svenska och litteraturkunskap, en gång läst en dikt av Oscar Wilde och sedan berättat att dikten var skriven när han avtjänat ett fängelsestraff för ….
Om således de resonemang som jag har fört med anledning av vissa erfarenheter: fasaner, hyrbilar, försvunna hundar, textade meddelanden på skitiga bildörrar, falska mejl och det ena med det andra, om dessa resonemang verkligen stämmer, så kan jag konstatera att … ja, vad då? Vad är det jag kan konstatera? Magister Bennmann rör sig här en smula i sin grav och försöker spänna blicken i mig tvärs igenom sex fot jord, det kan du ju roa dig med, din dönicke, tänker jag och minns nu att jag hade honom i filosofi också: logik och argumentationsanalys, fy satan.